Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Hej alla,

Lite uppdatering: Hemkommen nu efter op. Herregud, vad man får vara med om. Värsta smärtan jag varit med om utöver förlossningen! Jag är helt utslagen. 

Det gick väl bra, tyvärr fokuserar man ju som vanligt på det negativa. En kvinnlig läkare som gick bredvid för att lära sig sade att mina smärtor var psykiska och att de minsann hade kvinnor som varit med om värre traumata än mig (som om hon visste vad jag varit med om…) som hade mindre ont. Tja, detta började under förlossningen och hela den här skiten har gett mig problem varje dag och jag är här för att bli av med skiten, blev råförbannad.

Hoppas det blir bra iaf.

Vilken idiotläkare, förstår att du blev förbannad. Man tycker de antingen borde veta bättre eller ha sökt sig till ett annat yrke!

Hoppas denna operation hjälper dig!

Suck- vissa borde inte bli läkare...

Hoppas du blir bättre nu och ta det lugnt!! Fick du något smärtstillande att ta hemma? Ta allt du får. Tyckt själv det var värst första veckan.

Cox orange
Vilken jäkla läkare. Det är ju precis vad man vill höra när man ska operera sig. Hoppas att du skällde ut läkaren ordentligt.

Minnie, vilka op är det du har gjort? Hade du endast ett främre slidväggsframfall från början....kikade på dina inlägg från början o tycker du eller rättare sagt att dina problem liknar mina....så intressant att höra vad du gjort o om du är bra idag?

Gjorde en perinealkroppsrekonstruktion med bakre plastik, dvs laga skadad mellangård pg. förlossning, i april 2012. Kompletterade med en TVT i oktober samma år. Har aldrig haft problem att bajsa utan mina problem/ symtom var att underlivet kändes vidöppet, som om något skulle ramla ut, det buktade och tryckte hela tiden, urininkontinens och oförmåga att knipa. Har blivit mkt bättre men vissa problem kvarstår. Förutom att jag fick ansträngningsinkontinens har jag även en mild form av trängningsinkontinens och ibland kissar jag på mig en skvätt. Fortfarande hänger urinröret för långt ner och känns konstigt. Inget som kan åtgärdas, troligtvis bindväv eller annat som slets sönder vid förlossningen och man kan inte sy upp ett urinrör. Har sällan tyngdkänsla längre och mestadels känslan att jag sitter ihop som jag ska. Mkt stor förbättring med op men kommer aldrig bli helt bra tyvärr.

minnie
Men om man tajtar till den främre väggen borde väl även urinröret följa med lite. Oftast drar de väl ihop slemhinnan och lägger omlott, men de kan väl även dra ihop det lite på längden så att urinröret flyttas lite?

tänkte att de är väldigt snabba på att säga att man inte kan göra något åt det. Har du träffat flera kirurger som säger samma sak? Kanske värt att kämpa lite till. De kan ju även vara olika bra på olika områden av framfall.

Nja, det är för långt ner som det hänger så att säga... Kanske skulle det bli bättre, kanske inte. Ffa vill jag inte att det ska bli sämre. Har ju träffat X antal som sagt samma sak, men ffa sa Eva i Linköping det och henne litar jag ju mest på. Men vem vet- det vet man ju aldrig. Verkar som att de syr längre upp vid främre plastik och inte så långt ner.

Nej, jag kan fortfarande knipa (även om det inte är så kraftfullt.).

Jag sprack inte mycket under mina förlossningar. Två stygn med fyraåringen och fem med minsta. Bägge vägde inom normalspannet (3,8 resp 3,6) och hade normalstora huvud (34 och 35 cm). Men min mamma har också fått framfall så det är väl den ärftliga faktorn som spelar in i mitt fall.