Vi som fått ett änglasyskon till våra barn...

Hela situationen tycker jag nu känns overklig..... Det har inte gått en månad ens och allt har gått så fort, känns inte som jag hunnit med fast vi har gjort allt som dem har sagt att vi ska göra. vi har bäddad ner henne i kistan och haft begravning vi körde henne själva i från sjukhuset till kyrkans bårhus. Ja allt man kan tänkas göra, ändå känns det overkligt.... Tittar på bilder på vår lilla Saga, men kan inte fatta..... Största dottern hon målar bilder med Saga på, frågar inte lika mycket längre.
Hur har ni känt? Kommer det "slå" tillbaka senare, eller kommer jag bara att känna sån olustig känsla??

Ja det är ju tankar hela tiden, hur skulle det varit att bli 4 barns förälder, hur hade vår familj blitt.
Och den 12 jan hade Saga blitt en månad eller inte hon skulle ju ha fötts i februari.....
Allt bara snurrar, hoppas att man lixom landar någon gång i livet och blir medveten om att jag faktiskt har fyra barn.
Idag kom det fram en avlägsen vän och sa
-NÄ!!! ska du ha en till, och ja sa bara att
-nä, har inte gått ner alla kilo sen jag fick barn sist... Orkar ju inte stå o berätta hela historien mitt på torget för henne. Men då efteråt fick jag en obehags känsla av att jag undvikit att berätta om vår dotter, mitt barn.
ja svårt att förklara.....

Idag så känns allt riktigt konstigt.... Vi kommer aldrig få se Saga springa omkring, eller höra henne skratta, kommer aldrig få höra hennes första ord, och vi kommer aldrig få se hennes ögon le emot oss!!!!
Detta känns jätte tungt. Men kan inte dela med mig av mina käslor till mina vänner???? Känns som dem inte orkar... Vet inte men det känns som jag inte vågar ta upp Saga när vi pratar utan att dem får fråga eller prata om henne så jag vet att dem är intrerserade.
Vill ju inte tjata ut dem. Kan man göra det? Vill dem kanske höra fast dem inte vågar prata om henne eller fråga?
Jätte jobbigt hur man ska bete sig. Jag vill prata om henne om allt som finns att prata om allt från gravititeten till förlossningen och begravningen vill ju att alla ska veta att hon faktiskt var vår barn inte bara något foster som dog.....
Hon hade alla 10 fingrar o 10 tår t.o.m små ögonfransar.
Vår lilla gudomliga Saga.!!!!

Nej vill jätte gärna skriva vidare......

Jag går fortfarande i overklighets världen..... Men väntar som sagt på bakslag...

Vad jobbigt att ha okänd orsak till din dotters död... Jag känner nu att jag vill veta allt som går att veta om vår Sagas död,
ska tillbaka till läkaren den 17 feb, det vår då Saga skulle ha vart född om hon hade klarat sig.... men då ska vi får svar på det som går att få svar på.
Vi vet ju vad som orska hennes död men, jag vill veta vad det var som var fel på hjärtat, vi fick aldrig svar på det.

Åh nu står din års dag runt hörnet... tänker på dig!!!
jag har oxå en årsdag som väntar, den 4 feb dog min storasyster för 8 år sen i en bilolycka, så jag vet hur jobbiga dessa dagar är.... allltid lite tyngre än är dem vanligt tunga dagarna.

Kramar till alla där ute...

Jag hoppas ni får en fin minnesdag!

MARLENE 74

Jag har ingen erfarenhet av en sån reaktion av mina barn dem är kankse för små, men det måste vara jätte jobbigt som mamma att samtidigt sörja som man ska försöka förklara för en så arg liten tjej. Vet inga råd. Vill bara säga att jag hoppas innerligt att det ordniar sig för dig o dottern, barn har ju ettt annat sätt att sörja på, så ni kommer nog att mötas i sorgen och förstå varann igen...
KRAMAR!!!!

ELWIRAS MAMMA

Elak vård du har råkat ut för....Är det ett tillfälle man behöver dem så är det ju i ett läge som detta, dem har ju erfarenheten av tidigare par som förlorat barn och vet väl iaf något bättre för hur man ska hantera situationen. En annan är ju helt "nybörjare" och har ingen anong om vad som ska göras och om det finns någor man kan göra eller åtminstonde finnas där så man kan prata av sig...... Man måste ju får göra det, annars blir man ju tokig.....
-Har jag verkligen fått barn?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur ska man göra med alla känslor???
Det skulle jag vilja veta.
  

Åh..... Idag kom min äldsta dottero va ledsen, hon hade tittat på kort på våra hästar som vi inte längre har och vår ena katt som är borta, hon saknade dem så mycket sa hon....
O då kom jag o tänka på framtiden.... fråga mig inte varför min kom på att om några år ska man berätta för våra två minstingar som inte förstått nu vad som hänt, då ska man tala om för dem att det finns en liten änglasyster till dem.

ÅH!!!! vad jag saknar vår Saga.... Vill inte att detta ska vara sant. Hata hata hata, vem/vad bestämmer att små små liv ska avslutas innan dem ens fått en chans.?

Åh va fint att tända ett ljus varje lördag. vi ska sprodas Sagas aska här nu snart o jag har redan planerat att köpa en lyckta o sätta där vi ska sprida henne.
Kommer hamna i vattnet utanför vår "holme" o i sten stranden ska jag banka ner en rejäl lyckta som jag vill ska lysa jämt.... kanske är svårt att få den att lysa hela tiden men som ni gör en såeciell dag 'r en fin sak.

Men om då eran Rebecca är med o tänder varje gång då blir det ju jätte naturligt för henne att det är någon som ljuset tänds för och vem det är lär hon sig ju då naturligt som en del av hennes uppväxt kan man ju kanske säga....

Hoppas på en god framtid!!

Massor med kramar
Anna.

Vackra våren kommer!!!!!

Men vad gör det??? Saga fattas oss fortfarande!
Finns så mycket man kunde gjort annorlunda i sitt liv, men om jag fick chansen att göra något ogjort så skulle jag byta bort det mot en stund med Saga, vill så gärna se henne i liv, se hennes ögon, rörelser, jag allt man kan tänka sig....

Hade varit ute på promenader med min lilla tjej i sin vagn nu i vår solen, vi hade nog haft fullt upp med allt vad barn heter, 4 barn på 5 år hade varit tufft men hade gjirt vad som helst för att få uppleva det.

Åh vår Saga, din storasyster hon saknar dig, ibland gråter hon otröstligt fpga av saknaden till dig.... Tänk att man kan ha sånna känslor för någon man inte känner..... Sann och ärlig syskonkärlek!!!!