Hur vet man när hemlängtan blir för stor? Hur ska jag veta?

Har inte last alla inlagg annu, men maste anda kommentera lite av mina kanslor. Jag bor i USA, med min amerikanske man och vara fyra barn. Jag aknner inte att jag har "hemlangtan" langre. Jag kanner igen det dar om att sakna att umgas med familjen pa ett mer spontant satt, men for mig ar det inte hemlangtan. Det ar mer saknad av dem. Narheten till dem.

Jag har kommit fram till det, pga att vi for fyra ar sedan lamnade California, och flyttade till Colorado istallet. Ungefar samtidigt flyttade mina svarforaldrar fran California till Missouri.

Idag, efter fyra ar fran Ca, sa kan jag sakna CA och vanner jag har dar. Men mina svarforaldrar, som jag ocksa saknar att ha narhet till. Och mer spontan kontakt med, bor ju nu i Missouri, dar jag aldrig ens varit. Sa den langtan jag har dit, kan ju rimligtvis inte vara "hemlangtan" utan just saknad av dem. Och deras sallskap. Som naturligtvis aven min man kanner av.

Just darfor sa kanns det inte som det ar Landet Sverige, jag saknar. Utan det ar just mina foraldrar, min syster, mina vanner. Och den relativa narheten jag skulle ha haft till dem, om jag bott i Sverige. Att man skulle kunnat ta bilen for att aka "hem" en helg, utan att spendera tusentals dollar pa resan. Att kunna vara dar och lara kanna min systers tva barn, lata mina barn lara kanna moster och morforaldrar osv.

Men som sagt, den saknaden finns aven till farforaldrar och fastrar och farbroder nu, da min mans familj ar utspridd over hela vastra USA.  Sa jag har lart mig att acceptera situationen som den ar, och ar otroligt tacksam for internet.

Jag hoppas du, TS, kan komma att kanna dig hemma, var du an slutligen hamnar.