Hur vet man när hemlängtan blir för stor? Hur ska jag veta?

Bra initiativ, denna trad! Gammal men hoppas den ar aktual an.

Jag varit fran Sverige sedan tidig -08 och numera bosatt i Cairns, efter nagra ars velande mellan Australien och Nya Zealand. Haft nagra svackor med hemlangtan, mest nar nagonting gatt snett och man vill bara ge upp och flytta tillbaka till trygga Sverige dar man vet precis hur allting funkar.

Men alla gangerna har jag tankt pa vad det var som bidrog till att jag akte i forsta hand och vad ar det jag skulle komma tillbaka till.

Vadret.... Vintern... Kylan.... Pendlandet.... Vinterdack... Regnig sommar.... Daliga loner.... Lagenheter... Status-hysterin.... CHOCK-lopsedlarna om Carolas vikt/Big Brother-Annas brost/hostan som kan vara cancer!/politisk skandal: Reinfeldt snodde en negerboll! etc etc etc.... Smasinthet... Ja det finns massa mer. Det finns nagra plus-sidor ocksa men dom kan jag avverka pa nagra veckors semester hemma.

Familjen ar ju bidragande faktor ocksa. Absolut saknar jag familjen, mamma och pappa. Ibland sa det gor ont. Men sa kommer jag pa hur frustrerande och deprimerande deras drickande ar, hur det alltid klagas pa allt och allting ses i svart, hur nagra veckor verkligen ar helt tillrackligt. Skype finns ju, och sms och mejl. De finns i mitt liv men jag slipper det negativa.

Vanner har jag nog numera vaxt ifran, tappat kontakten med i med att vi vaxt ta olika hall. Jag byggt upp ny krets har och kanner inte saknaden langre, annat an korta stunder da och da. Men sant ar livet.

Hoppsan nu blev det langt, tradstarten bara inspirerade mig till att tanka efter.

Ping pong-folket ja... Verkar vara ratt vanligt.

Absolut. Min erfaranhet har varit att en del som flyttat utomlands har senare atervant just av orsaken att de velat ha sina familjer narmare. Men nar det val kommit till kritan inte trivts med att ga tillbaka till sitt liv i Sverige och flyttar senare igen.

Sedan finns det en brakdel av dom som flyttar som inser att lvet i nya landet var inte var de onskade sig och gladeligen drar tillbaka hem. Men dessa hor man sedan aldrig klaga pa det negativa med sitt hemland, de har ju provat nagot annat och insett var det trivs bast.

Jag hade inte kunnat ga tillbaka till mitt liv i Sverige igen. Inte for att de varit sarskilt daligt, bara medel-mattigt. Inte ens i narheten vad jag fick nar jag flyttade.

Beror ju givetvis pa personliga preferenser men NZ och England ar inte sarskilt lika alls, forutom spraket. England ar fantastiskt att besoka men hade absolut inte velat bosatta mig dar. Speciellt om man uppskattat livet i NZ, England ahr ju precis ingenting av det som NZ har.