...jävla ”Äntligen Gravid”-tråd!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Del V

...Och min sambo droppade ur lite blod igår för att komplettera IVF-remissen som nu ligger på Huddinge och väntar :)

hemlighetfull 84 : 6 mån! usch vad trist. Finns det ingen privat du kan vända dig till innan? Nu vet jag att du sa att de inte var någe bra men kan ju vara värt att gå på under tiden. Jag bor visserligen i Sthlm men jag hittade en privat via vårdguidens hemsida där jag fick "komma på onsdag". Lycka till och kämpa på!

zinna80 skrev 2009-02-06 16:52:04 följande:

Jag förstår precis. Själv väntade jag 4,5 år och det var bara plötsligt som en kompis till mig sa nåt som det klickade till och jag vågade ringa. Nu känns det jättekonstigt att jag inte ringde tidigare men man är inte alltid redo och mottaglig. Själv känner jag likadant inför att pröva "nästa steg" (är utredd och satt på IVF-kö men har inga större förhoppningar om detta egentligen - negativa jag är i farten) vilket för min del är att gå till en kinesdoktor- de verkar sitta pånån uråldrig kunskap som alla säger funkar men på nåt sätt känns det som att om jag har gått dit och det inte funkar - då finns det ingen utväg.
Sen det där med sambon - jag satte igång karusellen utan min sambo på utredningståget och när det väl var bokat var det så mycket lättare att diskutera. Du behöver inte honom med dig för att ringa. Kolla upp några nummer redan ikväll och lägg in dem i mobilen och ring på måndag före kl 11. Gå sen på härlig lunch och rapportera sen in hur det gick :)

En annan sak. Såg på Skavlan på svt1 ikväll där en zoolog sa att om man inte fått barn inom 2 år sätter instinkten igång och ifrågasätter relationen. Då undrar man - vad är det som gör att man lyckas hålla ihop efter detta. Själv har vi varit ihop i 15 och faktiskt övergick den överväldigande förälskelsen till nånting stillsammare och mer ifrågasättande efter just 2 år - men nu då? Är det nån slags biologisk förnekelsefas som inträffat eller? Skulle varit kul att höra hans svar på det. Nån som har nån teori?

Tvivlar ni ibland på om ni vill ha barn? Det är så mycket fokus och känslor kring själva grejen att BLI gravid att jag ibland glömmer bort att poängen är ett man ska uppfostra ett barn i minst 18 år. Vad mycket lättare det skulle vara om man helt enkelt bara tänkte - nä jag vill inte ha barn. Tänk om det bara handlar om att vilja vara "normal". Att passa in. Att göra det som förväntas. Att sluta bli ifrågasatt. Vad otroligt inskränkt och ego jag känner mig när jag kommer in på såna tankar. Hur vet man att man är värd att få ett barn. Hur mycket och ofta ska själen skrika efter bebis för att det ska vara på riktigt?...

satt precis och surfade på "liv utan barn" och hittade i princip ingenting. hade precis ett samtal med sambon om vad som händer om det inte blir nåt och hur vi fyller våra liv då. Vi kom inte fram till nånting. Ska det vara så jäkla svårt? Känns som att alternativet är att bli en par framgångsrika konstnärer för det är ju nästan bara den bilden man har av gamlingar utan barn. Och sen samtalen om meningen med livet och hur man vill dö. Ska det vara så att man från tanken på att det inte blir några barn plötsligt hamnar i tanken på att dö. Det verkar så djävulskt djupt rotat att man inte kan bli lycklig utan barn. Jag har iallafall svårt att se hur det ska gå till om man inte blir nåt excentriskt speciellt, typ ny Astrid Lindgren. Men hon hade ju barn. Eller Stig Larsson. Men han dog ju.

nä hörrni. jag håller på att ge upp så in i he**te. vad gör man?

och just nu sk**er jag fullständigt i om jag blir bortrensad från BIM listan. Jag orkar inte räkna ut nästa datum.

Usch vilket trist inlägg det här blev. Men så kan det va ibland. life sucks and then you die.

Jag vet inte hur länge man ska varit med för att fatta - men på vilket sätt var den roligare förr? Jag har bara märkt att det inte går lika fort mellan inläggen. Men är det det som avses med tråkig?
Jag blir iallafall inte mer inspirerad att skriva när man bemöts av såna inlägg. Hur ska man tolka det? Ska man sluta skriva för att det är tråkiga saker man tar upp eller ska man in och skriva oftare för att andra ska tycka det är kul? Eller vad menar ni egentligen?

Kom egentligen in för att skriva ett inlägg men tappade lite sugen. Men va fan. Nu skiter jag i det. Jag skriver ändå.

Jag har suttit och läst om linda skugge ebba och vad mer kan man säga? Man ÄR bättre om man har barn. Man fattar inget om man inte har barn. Man har ingen rätt att klaga om man inte har barn. Vadå klaga? Jag fick iallafall tanken - att HA barn - det är ett fritt val. Det har faktiskt generellt sett alla svenska mammor kunnat välja själv om de velat utsätta sig för. Vadå klaga? Varför ska folk hålla på och klaga om att det är så JOBBIGT att ha barn? Visst fattar väl jag att det medför en del rätt kraftigt krångliga situationer och dålig sömn och annat som inte är så fantastiskt i vardan men att formulera sig så att man i princip lägger en människas klagorätt på om de har barn eller inte - är inte det att lägga skulden på barnet? Nä jag är bara lite förbannad. Vilket även återspeglade sig i inledningen.

blä.

Det kanske skulle åkt in lite citattecken i min text. Det är inte jag som tycker man är bättre om man har barn om inte det framgick,,,

Förresten - Fru Åkerlund: Hade de nån förklaring till varför det visade pos på ÄL-test trots att du inte hade ÄL?

Oj, jag känner att jag behöver förtydliga. Jag menar inte att jag inte kände mig välkommen om man inte är på topp. (Visserligen var det en punkt före så det behöver ju inte tolkas som att det var det Elly menade att jag menade.) Jag tänkte iallafall släppa den biten av diskussionen nu för jag är nöjd med de förklaringar som kom.

Och fru Åkesson, jag vet inte vad som hände med fingrarna. jag slarvade visst lite med namnet - sorry :)

Och angående tiden som flyr. Det är helt osannolikt hur lång tid det gått. När det gått 4 år för oss trodde jag fortfarande att det typ bara gått ett år. Men nu när det gått fem känns det som att vi försökt hela tiden vi varit ihop (15 år) och det är ju INTE fallet. Och så blir det mer och mer pinsamt tycker jag att säga hur länge man försökt (inte för att jag berättar det så ofta) för det blir så uppenbart att man är såååå misslyckad och nån de ska tycka synd om. Och på sätt och vis är det ju sant.

nä -nu ska jag få korv och räksallad av min lilla sambo. tur det för nu är jag hungrig.

jag fattar också. tycker det där slår en varje gång man tror att det kanske har tagit. Men vad spännande att ni kommit igång. hur långt har ni kommit och vad har man gjort då? Jag (eller vi ska man väl säga) står i kö men tror på nåt sätt att det aldrig kommer bli vår tur för det skulle vara så o-typiskt med framgång på nåt sätt :)

ibland undrar man ju, jag har fått frågan om jag är gravid två samma dag från olika håll. Helt odramatiskt, typ inte förväntansfullt eller så utan bara som ett konstaterande.
Ena gången hade jag blivit yr av att hoppa upp och ner massa gånger och var tvungen att ligga ner och vila och andra gången drack jag vatten till maten när de andra drack öl för att jag fortfarande inte mådde bra.
Jag blev så förvånad så jag svarade bara nej men blev ändå på nåt sätt rätt glad att folk tydlien trodde det var ett helt möjligt alternativ. Så jag var tvungen att räkna ut nästa BIM trots att jag inte velat tänka på det på ett tag. Så nu har jag det i huvet och kan lika gärna lägga in det här :)

BIM-lista:
2/3- helenas83 / juni-06 (1 barn, född 05)
4/3 - Tuss84 / juni-07 (1 mf juli-08)
9/3 -Man ska va glad och snäll / jan -04
23/3 - cachew / juli -06
23/3 - Kotten 09 /Augusti -06
?/5 - drömmaromsmått / sept -05
19/3 zinna80/ sommaren-07

ÄNTLIGEN LYCKATS / försökt sedan... / lyckades...:
Tintalle / aug -07
Frila2 / sen dec -07
Tokmia / sen aug -06 / aug -08
Dagdröm / sen nov -06 (med 2 mf) / juli -08
Moviefreak / aug -06 (2mf, 1x) / sept -08
Erica86/feb -07/ okt-08
Fru Åkesson/juli-07 (1 mf) /okt-08
Drutten01/juni -07 / nov -08
kvinna 79 / apr -07 / mar-09

ja i morrn kör det igång igen då. har haft 2 månader utan att mäta eller räkna (jo lite räknar man ju automatiskt) eller gå till gyn och köra tester. Det har varit såååå skönt. Men imorrn ska jag dit igen och har jag inga cystor blir det väl pergo och vul-tester var och varannan dag. Fast jag fattar inte vad jag ska ha pergo till egentligen men han vet väl bäst. Nu hade han tydligen vart på kurs i Italien om fertilitetsproblem så han kanske kommer med värsta mirakelsalvan och så ordnar det sig.

Fick ju nån slags medicin som skulle göra att jag gick ner i vikt och skapade bättre miljö i livmodern men sen jag började knapra den har jag gått upp 3 kg så det känns ju sådär.

Ja det var ju ett festligt inlägg...

känner mig faktiskt lite hoppfull. det var tydligen en ledtråd att jag hade gått upp av viktminskningspillret. Den informationen ihop med nåt gammalt blodprov sa honom att jag hade en annan typ av äggstockar med för mycket manligt könshormon som gör att det inte spelar nån roll att man har ÄL eftersom det inte finns tillräckligt bra slemhinna att fastna i. Så nu ska jag gå på p-piller i två månader för att få ordning i leden och sen hoppas han att det är bättre ordnat. Det var nåt mer han skulle mäta också och nån medicin som man tydligen ger till karlar i vanliga fall.

Fast nu när jag tänker på det - om det nu är så och det fortfarande inte tar naturlig väg - då lär det ju inte funka med IVF heller...

såja, nu har jag skrivit av mig.

kvinna79: gud vad spännande, men läskigt med mörka fläcken. Håller tummarna att det inte är nån fara.

Jag fick en märklig reaktion från gyn idag. Jag fick pergo för 7 dagar sen men jag sa då att det kanske skulle vara bortkastat eftersom jag och J inte kommer ses i helgen som kommer nu (då det ska vara ÄL). Jag ska på mycket efterlängtad tjejträff (och när vi bokade in det kunde jag ju inte räkna ut var det skulle ligga i cykeln) men han förutsatte dock att det var J som skulle iväg och tyckte att vi lika gärna kunde chansa eftersom det såg ut att bli tidig ÄL. Jag såg ingen anledning att rätta honom. Men sen igår efter pergon var jag på återbesök och mätte folliklar och han började prata om nån spruta och så sa han - för han ska väl inte resa bort i helgen? Nä, jag ska resa bort sa jag. VA?! ÄR DET DU SOM SKA RESA BORT??!??? Då var det plötsligt helt förkastligt att det var JAG som valde att åka bort en ÄL-helg medan det hade varit helt OK att J hade gjort det.
Men vi har ju fredag morgon och söndag eftermiddag sa jag. Han började muttra om att det kanske var ok men att vi fick se på torsdag (i morgon) hur det blir med planeringen av resan. Typ som att han tror att han kan säga åt mig att inte åka.
Det vore ju en sak om man trodde att just den här helgen kommer DET hända. Men det H Ä N D E R ju aldrig... Suck och stön.

Har ni mött nån sån reaktion? Egentligen är jag inte förvånad att folk i allmänhet tycker att det är upp till tjejen att ställa upp och att killarna får större frihet att planera sina egna liv men jag blev förvånad att det kom från GYN.

Var på gyn i torsdags och fick en spruta för ägglossning. Jag fattar inte hur han tänker. Han har ju sagt att det är slemhinnan som är för tunn för att nåt ska kunna fastna där men ändå fokuserar han på att få kontrollerade ägglossningar. Å så sa han att jag skulle ringa sambon och be om lov också för det fanns viss förhöjd tvillingRISK. Kändes absurt att det skulle va en risk att få 2 - särskilt när man har så lång erfarenhet av att det aldrig tar. Innerst inne tror jag inte det blir nåt den här gången heller. Men som barnmorskan sa: Vi får hoppas att det var välsignade droppar i sprutan.

23/3 - Kotten 09 /Augusti -06
?/5 - drömmaromsmått / sept -05
4/4 -Man ska va glad och snäll / jan -04
11/4 - Tuss84 / juni-07 (1 mf juli-08)
19/4 - cachew / juli -06

ÄNTLIGEN LYCKATS / försökt sedan... / lyckades...:
Tintalle / aug -07
Frila2 / sen dec -07
Tokmia / sen aug -06 / aug -08
Dagdröm / sen nov -06 (med 2 mf) / juli -08
Moviefreak / aug -06 (2mf, 1x) / sept -08
Erica86/feb -07/ okt-08
Fru Åkesson/juli-07 (1 mf) /okt-08
Drutten01/juni -07 / nov -08
kvinna 79 / apr -07 / mar-09

Alltså, jag ser att det kanske inte framgår - men att få två vore ju rätt fantastiskt när alternativet är att inte få nåt alls! Även om jag kan fatta att det är jobbigare med två på en gång...

Kotten: Beklagar verkligen! Vilken grym besvikelse det måste vara efter all väntan.

Vi fick svar från Karolinska idag att vi nu blivit satta i kö till IVF från januari och att väntetiden är 1,5 år. Men det står att vi är satta i kö för bedömning... Det kan väl ändå inte betyda att de ska bestämma om vi FÅR göra IVF om 1,5 år. Det måste väl va att om vi fortfarande uppfyller alla kriterier får vi köra på då. Eller? Lite otydligt. Och vilka krav de ställer! Här snackas det om att barnlöshet ska klassas som sjukdom. Vilken annan sjukdom blir man inte vårdad om man är över 40 eller har BMI över 35 eller inte har ett stadigt förhållande? Om det hade ansetts som en lyxbehandling vore det väl en sak men just att det ska ses som sjukdom och så kommer ett brev som typ hotar med att man inte kommer få behandling om man inte skärper sig.

Men det var inte det jag skulle skriva. Jag blev jätteglad att jag fick brevet idag. Alltid skönt med en någorlunda tidsuppfattning - även om det känns som evigheter tills dess - men jag undrar om jag fattat rätt i och med det där med kö för bedömning.
Och som jag sa till en kompis efter beskedet - tänk om det ändå inte blir nåt...