Rätt eller fel att stanna i ett förhållande pga barnen?

TS:
Nej jag tycker inte att man bör stanna i ett förhållande som är dåligt bara därför att man har barn.
Man har ett ansvar för sina barn och i det ansvaret ligger att de har en trygg och stabil hemmiljö. Kan man inte ge dem det p.g.a. ständiga bråk och en dålig relation så bör man bryta upp.
Det är bättre att barnen har mamma och pappa på var sitt håll glada och positiva än två föräldrar som vantrivs och ständigt bråkar.

Det är inte barnen som ska behöva ta ansvar över föräldrarnas förhållande och de ska inte behöva känna att mamma och pappa bara håller ihop för min skull.

I de fall där detta inte är möjligt så kan det ju inte vara i barnets intresse att ständigt leva med bråk och tjafs?
Vi vuxna har ju ett ansvar och det ansvaret inbegriper att vi hanterar sådana här situationer som just vuxna.
Kan vi inte reda ut de problem som finns i ett förhållande så varför låta barnen få sin uppväxt förstörd?

I de allra flesta fall så tror jag ärligt talat inte att det går i långa loppet.

Barn känner av stämningar t.om bättre än oss vuxna så lever man i ett förhållande där det är mycket bråk, tjafs och irritation även bakom kulisserna så nog känner barnen av det.
Sedan tror jag inte heller att det är möjligt alla gånger- eller ens de flesta gånger att bara bråka när barnen inte är närvarande, att låta bli att snäsa och att gå runt med ett påklistrat leende.
Inte om man lever i ett riktigt dåligt förhållande vill säga.

Jag håller inte alls med dig

Jag är nämligen övertygad om att det ibland är det absolut bästa man kan göra för barnens skull att separera om man lever i ett förhållande som inte fungerar.
För varför ska barnen behöva tvingas bära föräldrarnas ilska?
Då tycker jag istället att det är mer hyckleri att låtsas som ingenting och fortsätta att leva i ett riktigt dåligt förhållande och göra det endast för barnens skull.
Barnen genomskådar det och jag tror inte att de alla gånger uppskattar att mor och far höll ihop bara för deras skull.

Håller med!

När man har gjort allt för att få äktenskapet/relationen att fungera och det ändå inte fungerar så kan man inte göra mer men man har i vartfall försökt.

Jag tror t.om att det kan vara skadligt att aldrig visa irritation inför barnen. Att vara arg, ledsen, glad etc är ju en del av livet och så länge det inte går till överdrifter så tror jag att det kan vara bra att barn ser att mamma och pappa kan bli ovänner_men_att de blir sams igen och att allt blir bra.

Faran när man aldrig s.a.s blir sams efteråt så som det är i dåliga förhållanden är att barnen ständigt går och pejlar läget. De känner av stämningarna och vi kan inte lura våra barn att tro att vi är lyckliga om vi inte är det. Det är de för smarta för de småliven