känner inte alla så med att lämna sin bebis på dagis? jag tycker fortfarande det är jobbigt med lucas som nu har gått där 2mån och han är ju ändå 3år.
jag ska också börja plugga. det drar igång den 25 maj. men jag kommer fortfarande vara hemma med oskar så vi får se hur mycket jag hinner klara av tills han börjar på dagis. har sen bara en kurs kvar för att få mitt förbaskade slutbetyg för gymnasiet.
självklart fick jag min smärta tillbaka, men det var skönt att få vila ut lite. minläkare är övertygad om att det är fibromyalgi, men jag vill ha en riktig diagnos.
om jag ska ha det så här resten av livet funderar vi på att flytta till ett varmare land, då värmen lindrar smärtan ganska mycket.
kopierar in från en annan tråd ,
Jag har haft problem med mina knän sedan tonåren och fick helt enkelt sälja min häst 2004. Fick en muskelinflammation i hela kroppen efter att ha arbetat några få veckor i mjölkkylen i en affär. Blev av med det mesta förutom i ryggen (svanken). Fick då en massa läkemedel och behandlingar men inget hjälpte. Började då plugga för att det skulle få läka ut. Men ryggen läkte aldrig utan jag fick problem med jämna mellanrum.
Men nu när jag väntade mitt andra barn så brakade hela min kropp ihop och från 6-7 månaden levde jag i ett helvete. Hade så ont att jag intekunde sova eller leka med min stora son. Försökte flera gånger få igångsättning efter v37 men läkarna fattade ingenting. Till slut så ringde jag och vcerkligen skällde ut dem och frågade vilket jävla samhälle detta var. Fick då till slut min igångsättning v.38+5 på tok för sent.
Dagen efter åkte jag hem fort då jag inte ville sova en natt till i en obekväm säng.
Förlossningen var ingenting jämfört med denna smärta jag måste leva med varje dag. Och då hann jag inte ens få någon smärtstillande under förlossningen inte ens lustgas.
Dagen efter att jag kommit hem satt jag på akuten då jag hade så helvetiskt jävla ont. Då misstänkte de blindtarmen, men ville avvakta operation i fall att det inte var helt nödvändigt. Fick då smärtstillande som hjälpte och dagen efter var i alla fall den smärtan borta.
Men ungefär en veckas tid efter förlossningen hade jag så himla ont att det var olidligt. Fick äta värktabletter med maxdos.
Det var väl för att jag hade ont så långt innan förlossningen och sen blev det ännu värre efter en sån snabb förlossning. bm hann väl knappt få på sig handskarna.
men nu 10 månader efter förlossningen har jag fortfarande ont. Efter förlossningen spred sig värken snabbt till typ hela kroppen.
Är öm på exakt alla punkter min läkare och sjukgymnast trycker på.
Under dessa 10 månader har jag då bara varit hyffsat smärtfri nån dag eller så och sen har det kommit tillbaka. Nu i mars lyckades jag få en dagisplats till stora sonen och efter det fick jag vara i princip smärtfri i 3 veckor. Det var så otroligt skönt. kände mig som på nytt född och trodde att jag mirakulöst blivit botad trots att läkaren inte trodde det.
Min läkare är ju som sagt helt övertygad om att det är fibro jag har och jag kollade på fibromyalgi.nu och har så jäkla många symtom så det är skrämmande.
dess stämmer in
värk - på många ställen eller som flyttar omkring i kroppen
Trötthet/kraftlöshet
Ofunktionell sömn; vaknar inte utvilad
Stelhetskänsla
Närminnesstörningar
Koncentrationsproblem; svårt att finna ord
Yrsel, balansproblem
Huvudvärk
Irritabilitet, humörsvängningar, ”kort stubin”, psykisk stresskänslighet
Slemhinnesymtom - ögon, mun, näsa, underliv.
Svullnadskänsla
Luktkänslighet
Ljudkänslighet
Colon irritabile symtom
Täta vattenkastningar
Hjärtrytmrubbning och/eller andningssvårigheter; tillfälligt
Illamående
Ofrivilliga muskelryckningar
Kalla fingrar och tår
Infektionskänslighet, särskilt herpesvirus
men ändå vill jag verkligen inte tro att det kan vara detta jag lider av. Och lider gör jag verkligen. Det enda som kan minska smärtan lite är att smörja in mig med voltaren gel, men det går ju inte när det är som nu, exakt hela kroppen
har ju så läskigt många symtom så man blir ju mörkrädd