Det är nog jätteolika vad man anser som tidigt eller sent att börja på förskola, Sverige är nog det enda land där barnen börjar så "sent". I de flesta andra länder i Europa har man några månaders föräldraledighet på sin höjd. De flesta barn jag har skolat in är runt året (12-16 månader skulle jag tippa på är det vanligaste). De som varit äldre än 18 månader har varit svårare att skola in medan de som varit yngre har varit lättare sett ur barnets perspektiv (för oss pedagoger är det ju klart att ett äldre barn som kan gå och klara sig mer själv är "lättare" medan ett "klängigt" barn som har svårare separatironsångest är jobbigt på sitt sätt, återigen mest ur barnets synvinkel). Vi har valt att Cleo ska börja på förskola när hon är dryga 14 månader, men jag är kanske arbetsskadad och anser att förskola bara är bra för barnet. Inte minst för att utveckla sin självständighet, självkänsla och det egna "jaget". Däremot kommer jag att gå ner i tid plus att min mamma kommer att hjälpa till så dagarna kommer nog inte bli så långa första åren. Det ett barn lär sig på förskola kan vi som föräldrar aldrig ersätta, anser jag, inte ens vi som är utbildade. Både jag och min man är ju lärarutbildade men hemma är vi ju "bara" Cleos mamma och pappa. Visst kanske vi för andra diskussioner kring uppfostran, konsekvens och verkan, samspel med andra barn osv. kring middagsbordet men vi är ju inte Cleos pedagoger.
LillaMiss Piggy: Visst är det märkligt! Kan inte fatta hur snabbt tiden kan gå:9 Jag måste nog säga att det här året har varit bättre än väntat. Cleo har ju sovit bra från dag ett och jag var helt inställd på att INTE få sova bra som småbarnsförälder. Men under det här första året kan jag nog räkna "vaknätterna" på ena handen... Dessutom trodde jag nog att min man och jag skulle ha vilda diskussioner och bråk till följd av sömnbristen men dessa har helt uteblivit och tvärtom fört oss närmre varandra. Så året har blivit som jag tänkt fast bättre:) Hur har det varit för dig???