Utomkvedshavandeskap (X)

Jaha, då var det en ny tråd som gäller igen.. Känns som jag hoppat runt på det mesta här på FL FÅr väl hoppas att erfarenhet verkligen gör en starkare och berikar en på något sätt. Förösker göra en lång historia kort:

Vi har försökt bli gravida i drygt 2 år. Gjorde utredning för drygt ett år sedan: Ofrivilligt barnlösa (hmm... om man gjort utredning, hur många är frivilligt barnlösa??? Hahha).
Vi nuppar på under frustration och borde snart få subventionerade ÄL och grav.test

I slutet av februari -09 händer det plötsligt! Jag tror jag har ÄL men är gravid! Ojojoj, lyckan är total men slutar snart i mf. Vi överlever dock eftersom vi äntligen fått bevisat att vi kan bli gravida. Nuppandet tar ny fart!

En mens går.... och redan i slutet av april plussar vi igen! Kan det vara sant? Jag har plötsligt blivit superfertil! Nu bara ska det gå!
Den 7 maj åker vi in på gyn.akuten då jag blöder kraftigt och jag vill bara veta varför vi inte får behålla knytena! Det konstateras att det kommer gå fort då nästan allt redan är ute och mitt hcg är lågt (277). Bara att räkna ner dagarna till Äl igen.

Men dagarna går och efter 15 dagar har jag fortfarande starkt plus på testen (starkare än innan mf). Ringer sös akutrådgivning, men ska bara vänta en månad... Magkänslan säger mig dock att detta inte stämmer då läkaren ju sa att det borde var ute på några dagar. Får till slut tag på läkaren som beordrar mig att komma in genast. Så i fredags konstateras det att mitt hcg är på 9000! Och 2 läkare ser till slut att det är uotmkved. Ska akutopereras på lördag. Ny läkare som gör bedömning att jag kan chansa och vänta till måndag och då få cellgift eftersom jag inte har så ont. Annars tar hon hela äggledaren (hot??). Jag väljer så klart att vänta.

I måndags är hcg på 18000 och de 3 nya läkarna förväntar sig en normal graviditet då allt stiger som det borde... men det är utomkved. Går ej ta cellgift utan opereras inom 2 timmar. Hon lyckas rädda min äggledare (kärring i lördags som bara hotade!).

Underbar personal på SÖS och jag mår med tanke på omständighetern bra. Men ju bättre jag börjar må dessto otåligare blir jag! Nu väntar spolning av äggledarna (borde tydligen fått det redan vid utredning och då förmodligen kunnat undvika detta). Blir nog i slutet av sommaren men vill bara bli gravid nu!!! Oh... denna väntan!

Emilia007, önskar vi kunde försöka men läkaren har sagt till oss att vänta till efter sommaren då de först vill göra en rejäl spolning. Har ju så högt hcg fortfarande så det kommer nog ta några veckor innan det är nere på noll igen. Men sen kommer jag nog ha svårt att hålla mig från att testa

Ally;
För mig handlade det om att jag skulle få det om jag fick cellgifter. Men sen när det blev operation och det var en ny läkare så frågade jag om det gällde då också och det tyckte hon var en bra idé. Så jaghoppas nu att det blir så utan krångel. Ska in på måndag och ta hcg och sen kommer läkaren ringa mig.

Ni som fått X; hur snabbt kunde ni försöka igen?

Blev helt knäckt idag när läkaren ringde och berättade om mina hcg-värden som jag tog idag. Det har sjunkit från 18000 till 7000 på en vecka nu. Inser att det kommer ta en månad innan det är på noll och accepterar det (vad ska man göra?)

Har dock bokat tid för nybesök för IVF 20 augusti då jag var införstådd med att jag skulle få en spolning av äggledarna i slutet av sommaren. Vilket jag tolkar som slutet av juli/början av augusti...

Idag fick jag veta att jag blir kallad för koll om 4 månader!!! Och sedan efter det blir det spolning någon gång! Det innebär ju att det inte kommer hända förrens tidigast i oktober/novmeber!!!

De måste ju skämta! Inte kan det ta sådan tid att läka! Vart jag än läser så verkar det vara 1-2 månaders läkningstid... Min operation gick bra och jag fick behålla äggledaren. Har förstått att det går fortare att läka efter att ha tagit bort ledaren. Men 4 månader!!! Har inte känt mig så här nedslagen trots alla motgångar vi haft under dessa dryga 2 år av att försöka bli gravida! Vet ärligt talat inte om jag orkar mer! Så länge vi kan försöka så känns det bättre men nu blir det ju bara massa väntan.

Kriktor: Opererade de bort din äggledare?
Jag börjar nog haja detta nu... om man har opererat bort äggledaren så verkar det gå fortare att läka och kunna börja försöka igen.

Jag fick behålla min och ska tillbaka först om 4 månader och därefter få en spolning. Blir helt knäpp av detta väntande! Åker in och kollar hcg en gång i veckan men har ju haft så skyhögt.

Ooohhh detta frustrerande väntande! Har äntligen slutat blöda efter opertionen men vad hjälper det?

Inte vågar vi ha oskyddat innan jag varit på återkoll. Men inte ringer läkaren heller som utlovat! Den läkare som ringde i måndags lovade att se till att min läkare skulle ringa så vi fick reda ut alla missförstånd. (blev lovad spolning i slutet av sommaren och för mig innebär inte det oktober/november utan Juli/august...)

HAr bestämt mig för att åka på det nybesök vi bokat in inför IVF 20 augusti trots att jag inte varit på återbesök på SÖS innan dess. De borde väl veta om det är någon idé att göra IVF innan dess. Men hade ju varit sååå underbart att bli gravid spontant 3:e gången gillt... men samtidigt skönt att vara under uppsikt från dag 1 ifall jag skulle få utomkved igen.

Ojojoj, kunde väl aldrig ana att jag skulle bete mig så här nu efter operationen för X! Trots alla motgångar med att inte kunna bli gravid och sen i snabb följd 2 mf och nu dessutom ett X så har jag ändå hela tiden bara tänkt på framtiden och nya försök, men sen någon dag tillbaka så beter jag mig något fruktansvärt mot min sambo! Igår var vi på IKEA och såg säkert tusen stolta magar (så att tom han reagerade på att alla vi mötte var gravida). Jag kräktes på alla äckligt lyckliga och sen har jag startat helt onödiga bråk här hemma och säger vidriga saker om mig, själv, min sambo och vår bekantskapskrets. Min sambo blir nästan mörkrädd då han aldrig sett mig så här labil tidigare och jag själv reagerar också över min ilska!

Det är så illa så jag hävt ut mig vid 2 tillfällen att jag hoppas att hans bror+fru ska få mf! (fick veta att de är gravida i samma vecka som vi skulle ha varit om det inte blivit X). JAg överväger att ställa in vårt bröllop i höst då jag just nu inte ens kan tänka mig att bjuda en enda som är gravid. Och det funkar kanske inte om jag vägrar bjuda min svägerska som jag eg. intehar något som helst emot...

Usch, trodde aldrig att jag skulle kunna bete mig så här illa utan att ens ha riktig ångest över de vidrigheter jag säger.

Någon mer som blivit helt psykiskt störd efter upprepade mf+utomkved?

Just nu är jag mest arg för att inte läkaren ringer som hon lovat och för att vårt återbesök+ spolning inte är förren i oktober/november. Blir ju inte direkt yngre... Det är nog denna väntan i ingemanslandet som gör mig mest knäpp. Gråter över mina humörsvängningar och tycker så synd om min sambo som får utstå allt detta...

Kan inte bara detta helvete ta slut? Lämnade blodprov idag för att kolla hcg (gör det en gång i veckan sen operationen för X) och nu har det stigit igen! Måste in och lämna nytt imorgon bitti och sen ska jag träffa överläkaren vid 13 och då får jag förmodligen cellgifter också.

Vet inte hur mycket mer jag ska orka! Har hållt på med detta mf och utomkved i över en månad nu! Vill bara gå vidare och bli gravid igen! Orkar inte mer!

Är så arg, ledsen och frustrerad om vartannat och vill bara så räkna dagar till ÄL och BIM.

Hcg låg idag på 9000. 3 dagar innan operation (fre) hade jag 9000 sen på måndag när jag opererades hade det stigit till 18000! Förra veckan (1 vecka efter op) låg det på 7000 och idag (2 veckor) som sagt var på 9000.

Hade du opererats innan dina höjningar och sänkningar?

Tråkigt att du varit tvungen att gå igenom detta helvete, men skönt för mig att få din respons som vet vad det handlar om...

hann aldrig till återbesöket... Åkte in och tog blodprov på morgonen och sen åkte jag till jobbet. Ca 2 timmar efter det fick jag superont i magen och trodde jag behövde gå på toa. Men väl där så blev det bara värre och kändes som bomull i huuvdet. Höll på att svimma och svetten bara rann över hela kroppen. Till slut tog jag mig ut från toa och fick skjuts ner till Sös gynakut. Blev direkt inlagd och hade massa blod i magen, en stor klump med blod på äggledaren och sen en cellklump som börjat växa i ledaren igen. Det sistnämnda är nog svaret på att hcg inte sjunkit utan ligger och hoppar lite upp och ner. De senaste 2 dagarna har det sjunkit pyttelite, men ligger fortfarande på 8490. Fick själv ta ett svårt beslut; antingen operera bort äggledaren eller cellgift. Hade sån ångest inför detta beslut då olika överläkare säger olika saker och det finns inte tillräckligt med studier som bevisar vilket som är bäst. Vä sida är ju klart skadat nu efter ett X och operation. Men efter 2 dagar utan mat blev ajg desperat och valde till slut att ta cellgift. Fick min injektion för några timmar sen och fick åka hem. Har fortfarande fruktansvärda smärtor men är hellre hemma än ligger och ruttnar på sjukan (även om sköterskorna är helt gudomligt underbara!).

Tydligen kommer antagligen smärtorna tillta ytterligare och isåfall ska jag åka in så de får koll. Har ju som sagt var massa blod och redan smärtor i mage, underliv, bröst och axel.

Så min never ending story fortsätter. Dock skönt att ha tagit ett beslut och återigen kunnat äta lite mat och slipper droppet och att ligga inlagd.

Ja, mina värden är alldeles för höga och det är därför läkarna velar mellan opertion och cellgift. När jag opererades så var först planen cellgift men eftersom det chockhöjdes så snabbt så fanna inga alternativ.

Men, men det leder väl förhoppningsvis till något gott i slutändan..