Nya vi som försöker få syskon till våra änglar
*lägger i favvotrådar*=)
Inlägg från: Änlamamma
|
-
-
välkommen alla nya vackra underbara!
beklagar att ni behöver hitta hit men trots detta så är det en underbar tråd med massa fina människor.
Hoppas ni slipper vara kvar här dock alldelles för länge...som mig typ=)
Kram på er alla -
Tv3s Sjukhuset visar lilla victors kamp mot cancern och hans familj och hans sista tid tillsammans. Fan...jag vet att jag kommer att kolla... fastän det lär bli för jobbigt i hjärtat.
-
enna: jag vet inte men tror det visas klockan åtta ikväll.
Rinring, ja visst är det så, att man ej kan hålla sig ifrån. Läser alltid artiklar böcker som jag kan komma åt, kollar på tv när det visas ngt liknande.
men jag tror helt enkelt det handlar om att man vill känna sig mindre ensam, att det finns fler som sörjer som jag.
Samma sak med änglarummet här ju.. tillsammans med er känner jag ju mig mindre ensam och lite mer stark.
jag tycker förövrigt det svar du gav enna speglar av sig de tankar o känslor jag tänkte svara.
kram -
Vet du när Noel låg bredvid mig i sängen och jag och hans pappa låg och höll i hans fina små vackra händer så sa vi där och då att han skulle få ett syskon. Redan då.Ennna skrev 2009-05-05 14:28:15 följande:RingRing: får jag fråga vad som hände Isak?Vår pojke dog antagligen av PSD, men alla prover är inte färdiga ännu.Ja livet är konstigt. Inte trodde man att ens första år som förälder skulle bli så här... och inte heller att man så fort skulle fundera över syskon...
man vågade knappt berätta för andra att man kände så...
Och jag vet att Rickard (noels pappa) har och fortfarande är rädd för att ett nytt barn skulle innebära att vi ersatte Noel, Men det kan man ju aldrig göra.=/
vad jag har förstått och jag har vart här längst snart i denna tråden... så har alla nästan alla som varit och är här kännt att syskon är den enda rätta fort och snabbt.
Lustigt...
Men jag håller med dig att nman trodde inte att man skulle behöva uppleva sitt första/sina första föräldrarskaps år så här... -
sofial... PCO..hur känns det. du vet ju, jag fick ju med den diagnosen för ett år sen.
jag vet ej hur det är med dej men det var skönt att få hjälp samtridgt som det gjorde fruktanrvärt ont i mig att veta att det var min kropp/är min kropp som det är fel på
Kram o hoppas på dina fina ägg nu=) -
Ja...SofiaL skrev 2009-05-05 18:49:35 följande:Ja Änlamamma det är som du säger, skönt att det är något som går att hjälpa, skönt att veta varför det inte ar gått.. Piss att känslan "mitt fel" är mkt starkare nu än innan.. Men det får jag ta, bara behandlingen funkar nu!! Du provade pergo, funkade inte det?? Kramar
e rätt tufft men jag är säker på att du klarar det men för guuuudsskull gör ej som jag...om du mår dåligt över allt som du och din kropp skall gå igenom... prata om det med din lover...det gjorde ju ej jag...och det...tyckte jag gjorde att vi gled ifrån varandra mkt. För jag tyckte aldrig han förstod, men svårt att förstå ngt jag aldrig pratade om ;)
Jag provade pergo först men utan några bra resultat, sen provera +pugesteron detta hjälpa.
på båda dessa använde jag mig även av ovitrielle. -
Fossing ja precis så... det var ju min kropp (blodproppar) som gjorde så vi förlorade noel...och man kan inte råför att man anklagar sig själv.
det gör jag fortfarande nu...fastän han dog okt 07...
sofia; det är absolut ingen fara: ovitrielle är en spruta som gör att ägget verkligen släpper...tror det är 36 timmar efter man tagit den som den gör det.
jag blev as deppig av pergo
del två i behandlingen mådde jag toppen=) då mådde jags om jag borde göra sa min läkare! -
Ja...som jag bloggade om häromdagen...Tummeliten07 skrev 2009-05-06 14:24:09 följande:Hej, har läst lite och ser att det är många (för mig) nya här i tråden - ni är välkomna hit men önskar ni inte behövde vara här - ledsen att ni också mist era små...Ego: Tungt här, men hankar mig fram... Sorgen ännu större nu än någonsin och längtar efter både en baby och Alexander samtidigt. Någon beskrev det väldigt tydligt att man blir frustrerad över att kroppen inte gör som man själv vill. TACK för ert stöd i denna urjobbiga period!*kram*
att... ja..för det första så har jag o rick bestämt oss för att vi ej skall genomföra detta med syskon till noel. .. (för er som ej vet så har jag och noels pappa gått skilda vägar men har haft tankar på att ändå bli med barn ihop.)
Jag bloggade som sagt om att det är inte alltid ett nytt barn man längtar efter utan det som var...Noel. jag saknar honom och även om jag saknar ett barn tillsammans med rick...ett barn överhuvudtaget så är det faktsikt så att det är mest Noel jag saknar....
jag saknar livet som vi delade jag och rickard.
Hur vi levde för varandra både innan sorgen och efter.
men jag kan inte genomföra detta, jag har blivit för sviken och sårad av honom och på ngt sätt så önskar jag mig ett annat liv just nu än...att bli gravid med rick.
Men det gör fan så ont ändå...
för det skulle ha varit så fantastiskt annorlunda om Noel bara stannat hos oss.
kram på dej och er andra -
Hej och välkommen,Cat79 skrev 2009-05-06 18:49:52 följande:Jag hoppar även in i den nya tråden då denna kanske är mer aktuell. Jag blev änglamamma till en son i nov -08 och nu försöker vi få syskon till honom. Tyvärr så visar det sig att jag har svag ägglossning och kommer att börja hormonbehandling... inget klart ännu och jag känner mig så nere. Varför både förlorad son och svårt att bli gravid. Lycka till alla andra och tråkigt att inte ni heller fick behålla ert efterlängtade barn. Styrkekramar till er alla.
jag beklagar din sorg.
Du är inte ensam om att först behöva förlora ditt barn och sedan bli hänvisad till hormonbehandling. Vi är tyvärr fler i denna tråd som livet varit så grymt mot.
KRAM