Syrebrist!
Vad hemskt och orättvist för er! Jag beklagar och är så ledsen för eran skull -För 5 1/2 år sedan var jag med om en liknande händelse, fast vi hade TUR, vår son klarade sig utan skador. I vecka 36 fick jag havandeskapsförgiftning och värdena blev sämre. Graviditenen slutade med en igångsättning i vecka 37 (och en oproffsig barnmorska) Efter några timmar fick jag kraftiga magsmärtor och plötslig känner jag ej barnet. Jag larmar och talar precis om hur det känns. Barnmorskan förklarar att det är bäst att jag sover och hon säger att även mitt barn sover, ingen koll och inget ctg. Timmarna går och det blir värre, kontaktar hela tiden barnmorskan och beklagar mig. Tillslut kollar hon med ctg och kallar efter läkare, värderna visar att barnet mår dåligt. -Jag vet att jag skrek: ta ut barnet, jag vill inte att han ska dö.
Läkaren blir mkt orolig men handlar snabbt, tio minuter senare är jag sövd och ett akutkejsarsnitt genomförs. Vår son hade 2 appgar poäng, såg ut som en blå disktrasa (ursäkta uttrycket) och hamnar i kuvös. De två först dagarna är hemska, han får kramper och allt känns oroligt. MEN.... som jag skrev vi hade TUR. En Ct-skalle röntgen görs och man ser att vår son klarat sig undan hjärnskador. Tack gode gud! Hade han varit kvar i min mage någon minut eller några få sekunder t om hade det inte gått så bra...... Läkaren kallade det för perfekt timing.
Dessa minnen känns fortfarande skrämmande. Nu är vår son över 5 år och han fick aldrig några skador eller besvär av den hemska förlossningen.
Sänder kraft och energi till dig (om det går)
Kram från godismamma