Syrebrist!

Jag beklagar verkligen sorgen för alla som har förlorat sitt barn...Jag är väldigt lycklig lottad som har kvar alla mina 4...Men det är förskräckligt att man måste stå på sig man vill ju tro att dom vet vad dom gör...Med min lilla tjej så är jag igångsatt...men efter två dagar med dropp satte jag stopp och sa att nu får ni göra något det här är inte bra för någon av oss....Jag drog ur droppet ur armen och sa att jag skulle gå därifrån...Dom snittade mig dagen efter...5300 gram vägde hon med ett jätte stort huvud och hon hade inte kommit ut den vanliga vägen...Hur kan det vara så att dom inte har den kollen....Det är ju våra liv det handlar om...Förlåt alla men det gör mig så arg att höra om sånt slarv:(

Det är synd och tråkigt att man måste stå på sig när man känner att nåt är fel...Jag hade turen att jag hade tre förlossningar innan så att jag kunde stå på mig..jag visste att det inte var som det skulle.....Även morgonen efter tänkte dom sätta igång mig...Läkaren sa Huvudet ligger nere nu jag känner det här...hon kände flera gånger....jag sa Nej huvudet är inte där huvudet är här uppe...Hon kollade med ultraljud...och självklart var huvudet kvar där uppe....Två läkare testade att vända henne igen men det gick inte...Sen sa jag Ni Rör inte min mage igen den är som ett stort blåmärke....Då tog hon beslutet att snitta....Dom hade ingen koll på mig heller under dagarna jag låg inne fast jag andra dagen påpekade att dom hade lovat att kolla till mig...andra dagen sa jag till dom 4 gånger innan jag drog ur droppet....Tror att jag hade sex olika läkare under dom dagarna jag låg inne men ingen ville snitta....Tyvärr var det ett tvilling par som föddes där för ett tag sedan och bara den ena överlevde:( Fattar inte varför det ska vara så svårt att snitta...Ibland måste man faktiskt....Det här är ändå ett av landets bästa sjukhus....

Godismamma vilken otrolig tur ni hade...Men det var definitivit inte rätt timing...Då skulle dom ha lyssnat på dig från början....Det är väl bara efter våra erfarenheter att säga...KÄNNS NÅGOT FEL SÅ ÄR NÅGOT FEL....Vi alla måste visst stå på oss för vi känner ju trots allt våra kroppar bäst....