Anhöriga till vuxna med ADHD 4

Hej!
Jag är ny här och lever tillsammans med min sambo, som har fått diagnosen adhd för ett halvår sedan i samband med en läkemedelsstudie för strattera.
Känner att jag jättegärna vill prata med andra som lever nära en adhd-person, för att kunna förstå lite bättre. Vad beror på adhd
och vad beror på annat. T.ex så kan min sambo få riktigt stora vansinnes-utbrott av en småsak, så att han börjar slå i dörrar och väggar. Han glömmer allt, att vi ska träffas, att han har satt pasta på kokning m.m
Jag får vara på och tjata om precis allt, för att något ska bli gjort. Vi har bara bott tillsammans i två år, är det någon som har längre erfarenhet?
Går det att jobba på och kan han komma till insikt om sig själv med rätt hjälp?

Tack för era svar. Jag pendlar mellan att känna att jag älskar honom och verkligen vill att det ska fungera, till att känna hopplöshet och att det aldrig kommer att fungera, och så känner min sambo med, han är ju så oerhört trött på alla sina misslyckanden hela tiden och på att jag tjatar & gnäller.
Vi försöker prata och om vad som hände t.ex efter ett sånt här vansinnesanfall, men då blir det ofta ett nytt vansinnesanfall.
Jag har själv diabetes så vi lever ett ganska strukturerat liv i och med det, men det är bara så himla jobbigt ibland.
Hans läkare inom psykiatrin har sagt att det är väldigt ovanligt att adhd-personer klarar av längre förhållanden, jag undrar om det är lika bra att ge upp nu.

Jag känner så himla väl igen vad ni säger, och era känslor. Och det jag är rädd för är just detta- att aldrig få en jämställd man vid min sida. Hjärnan säger ju att jag borde avsluta detta då det tar så mycket energi som inte ens finns.
Som ni säger, 18-åringens mamma och politikern: ibland vill även jag vara den lilla som blir omhändertagen eller bara få känna mig nere utan att någon annan blir kränkt av det.

Men ibland är min sambo världens finaste, och han kämpar så in i bomben med att skriva påminnelser i mobilen och lappar och veckoscheman. Vi går i parterapi tillsammans, (dock kan terapeuterna inte ett dyft om just adhd) han försöker helt enkelt.
Själv har jag börjat på yoga och går en kurs i mindfulness, allt för att jag vill att det ska funka. Jag har haft dålig tur med killar innan, och min sambo är ju inte "medvetet" och med vilje dålig för mig...