Man beklagar inte "sorgen"

Men varför i hela friden vrider du till allt? Hur tänker du nu?
Jag menar naturligtvis att man sörjer någon man älskar/tycker om medan ett random dödsfall inte väcker den känslan. eller att man kan känna sig sorgsen om omständigheterna kring ett dödsfall rör vid en; som när så många dog i tsunamin eller om ett litet barn blir mördat. Till exempel. Jisses.

Jag förstår hur du tänker, jag har alltid tycket attd et känns konstigt att säga så.

Men det som menas med uttrycket är väl kanske:
Jag beklagar att detta drabbat dig så att du "tvingas" uppleva sorg

KattenKorven : uttrycka ledsnad ja men det tycker inte jag är lika med "jag är ledsen." Att vara ledsen är ett ganska lättvindigt ord.. Dom skriver även att känna olust över.. Så att beklaga är precis som jag skrev ett uttryck för sympati som egentligen inte går att översätta.. Det är alltid kul att följa en tråd som är underhållande men ändå ganska meningslös.. Alltid kul att se folks perspektiv på saker och ting.. Men det finns inga rätt eller fel bara olika tycken. Alla har ju rätt till en åsikt och till en motåsikt..

Självklart har alla rätt till en åsikt, men jag måste säg att det känns mer rätt att säga att man beklagar förlusten än att man beklagar sorgen.......

Jag säger alltid "Jag beklagar sorgen" och kommer alltid att säga så. Det känns helt rätt och naturligt tycker jag.

Man förstår ju ändå avsikten med det som sägs. En av de ärligaste kommentarer jag fått vid stor förlust var "fyfaan...pissliv" och den värmde verkligen. Så det viktiga kanske inte är att man lyckas syfta på millimetern rätt utan att man bekräftar att något hänt och att man är medveten om det.

Jag tänkte precis skriva något liknande! Jag har alltid haft svårt att få ur mig "Jag beklagar sorgen" när någon i min närhet har förlorat någon, det känns så futtigt på något vis. Själv önskar jag att det fanns annat att säga än dessa "artighetsfraser", jag förstår ju att det är omtanke i det o.s.v men dom gångerna jag verkligen känt att någon verkligen tyckte det var jobbigt att jag var tvungen att gå igenom en förlust är just dom där kommentarerna som bara kommer, ungefär som "fyfaan..pissliv". Och det är nog så jag ungefär uttrycker mig när det händer någon annan, eller så säger jag helt enkelt ingenting och erbjuder en hand, en famn eller bara tystnad. Det finns inte så mycket att säga när sorgen är så stor.

Nej, precis. Och gester och miner kan ju säga minst lika mycket som valfritt beklagande.

Jag föredrar:
"Jag känner med dig" eller "Det måste kännas fruktansvärt" framför "Beklagar sorgen".

Det är väl inget fel med uttrycket "jag beklagar sorgen"? Jag förstår inte problemet faktiskt. Underförstått beklagar man naturligtvis själva händelsen som ledde till sorg. Det fattar väl alla?