ångest

Jag förstår din oro och ångest. Jag vet inte hur det är att få ett småsyskon till min ängel än men hans storasyster finns här hos mig.

Jag kan känna sådär när jag inte har varit vid graven på ett par dagar. Men nu har jag börjat tänka att Elvin aldrig skulle velat att jag kom dit på grund av att jag kände mig tvungen. Graven ska vara en plats där jag kan känna mer samhörighet med honom och prata med honom när jag är i den sinnesstämningen.

En ängel kan inte ta lika stor plats i vardagen som ens barn här på jorden gör. Även om du inte alltid tänker på Safa finns hon i ditt hjärta hela tiden. Men nu ser tillvaron annorlunda ut och du har en liten att ta hand om. Det är klart det som du nu har fullt upp med tar överhanden. Och för att kunna känna lycka över vad du nu har är det kanske en förutsättning att ibland "glömma".

Tillåt dig att vara glad och stolt över Jones. Det skulle Safa ha velat. Hon älskar sin mamma och vill inget hellre än att du tillåter dig att vara lycklig.

Varma kramar