Vi som sover i samma säng som våra älsklingar!

Min kille på snart 2,5 har aldrig velat sova i vår säng, han har sedan han var spädis bestämt vela sova själv! Vår 6-veckors dotter däremot sover bara om hon känner närheten till mig eller sin pappa. Det positiva är ju att jag får sova bra mycket mer än när sonen var liten, hon somnar om på en gång när hon ätit på natten när hon ligger mellan oss, och kan sova länge på förmiddagen i vår säng. Nackdelen är att det är så vansinnigt obekvämt och jag har ont i hela kroppen för jag inte kan röra mig. Min sambo vaknar inte av varken skrik eller av att han lägger armen över dottern så hon ligger på "min halva" av sängen som jag dessutom delar med katten. Det blir följaktligen inte så mycket plats över till mig.. Så snart vi får råd ska en större säng införskaffas!!

Glömde tillägga att det ju ändå är supermysigt att få sova tillsammans med sitt barn!! Hade gärna haft sonen i vår säng också om han hade velat det!

Det är sååå mysigt! Jag gillar inte att sova brevid en karl, men ett barn är underbart.

låter mysigt men hur blir det med samlivet mellan mamma och pappa undrar man ju??

Mina godingar sover i egna sängar, men ibland tassar de ner under mitt täcke och de är så välkomna så. I gårkväll längtade jag efter ett litet barn så jag gick och hämtade minstingen som fick krypa ner i våran säng.
Det är värt lite missat samliv med maken, det kan man ta igen en annan gång
Jag njuter till max av barnen, älskade tjejer, så fina och så roliga.
Passa på att sova i samma säng medans de vill det, snart är de stora och vill troligtvis inte sova jämte mamma o pappa.

Vi samsov med liten tills hon blev tre månader och inte ville längre, fast hon sover med oss om hon inte riktigt mår bra eller så så jag får ha henne i sängen iaf nu och då :)

Samliv kan man väl ha även på andra ställen än sängen  ?

Vi har en lillebror på 5 mån och storasyster på 22 mån och lillen ligger mellan oss i stora dubbelsängen. Dottern sover i sidovagn, alltså spjälsäng med avtagbar sida, intill pappas del av sängen. Funkar störtbra, trots förmaningar från svärföräldrar t ex. ("Men nu sover de väl i eget rum? När ska de göra det?# osv)
Lillkillen ammar ju nattetid/tidig morgon och då är det kanon att ha honom nära så slipper man oroa sig och det är bekvämt att inte behöva resa sig upp och lyfta i honom i sängen.
Jag älskar att ligga och gosa med honom och höra hans babyandetag och snusande bredvid mig.
Dottern sov mellan oss tills hon var dryga året och babyn var på gång så sakteliga, då började vi kolla om hon var redo att sova i egen liten säng. Självständig som hon är gillade hon det. Hon sover gott i samma rum och får somna bredvid oss och vaknar knappt under en natt. När hon vaknar har hon en av oss nära och man kan klappa henne eller om hon behöver ta upp henne i sängen om hon är orolig.
Konstigt nog väcker vi inte varann så ofta. Men visst tänker vissa andra att man är "galen" som vill ha barnen i samma sovrum och tycker det är mysigt.

Vi har alltid låtit våra barn sova i vår säng då behovet funnits.
Men nu har vi fått vår fjärde plutt och jag känner att det blir trångt med en mamma och pappa två 3 åringar en 7 åring och en 5 veckors i sängen så vi jobbar på att de ska vara i sina sängar går bra för 7 åring och en treåring men en av dem har alltid haft behov av att vara nära oss och det måste han ju få vara då.
7 åringen brukar dock sova hos sig och har gjort det länge men även hon började komma till oss om natten nyligen.