När bli gravid igen?

Tack för ditt svar. Jag beklagar er sorg och att även ni förlorat er dotter.
Vi ska ta det lugnt nu och skydda oss tills vi är redo och alla prover är tagna.
Får jag fråga om ni blivit gravida igen efter missfallet? Det måste varit extra tungt att gå vidare efter det? Jag beklagar verkligen!

Lilla Gry: Jag beklagar er sorg. Du har en poäng när du skriver om att det kan vara bra att ta sig tid att sörja innan man ger sig in i en ny graviditet. Jag och sambon är nog inte riktigt ense där, när det gäller hur snart man vågar börja försöka igen. För mig känns det nämligen som att det inte spelar någon roll om det tar två månader eller ett år - jag kommer oroa mig nåt förskräckligt oavsett.  Vi har blivit lovade fler kontroller och det stöd vi känner att vi behöver när det blir aktuellt, men jag har svårt att se hur det nånsin skulle kunna vara tillräckligt. Jag önskar dig och lilla knyttet all lycka, stor kram!

moasmamma07: Jag blir så ledsen att läsa om hur ni förlorade er dotter, jag beklagar! Hoppas det gick bra hos läkaren idag. Berätta gärna om du orkar. Kram!

MY2004: Jag beklagar er stora sorg! Jag känner igen mig så i era tankar att en ny graviditet inte skulle underlätta men förhoppningsvis ge framtidstro. Stort grattis till bebisen i magen och lycka till! Kram!

Tack för era svar!

moasmamma07: Vilka goda nyheter att du fick ok stämpel och att ni kan börja försöka bli gravida igen. Det låter ju jättebra att de backar upp er med de kontroller ni känner att ni behöver. Igångsättning är det enda alternativ som känns möjligt för mig just nu, men det kanske ändrar sig i framtiden. Jag beklagar att ni inte kunde få några svar på varför er dotter dog, men kanske det inte spelar någon roll? Jag vet inte hur jag kommer reagera den dag vi får alla provsvar, om de inte hittar något, det förändrar ju inte det som har hänt. Men det är klart, om det är något som skulle kunna upprepas och går att förhindra vid en ny graviditet vill man ju veta. Jag önskar er stort lycka till och hoppas jag får följa er resa mot er lilla syster eller bror och att den inte är alltför lång. Jättekram!

MY2004: Har man en gång bestämt sig för att man vill ha ett barn till, ett syskon till det barn man har så är det ju givetvis en levande syskon man föreställt sig. Jag kan känna att det vore orättvist mot Lilly att ändra våra drömmar om framtiden för att hon dog. Det skulle bli en sån extra börda att lägga på sorgen och saknaden. Sen kan man ju så klart inte bara bestämma att "vi ska ha ett barn till", men man kan önska och försöka och hoppas. Jag önskar er allt gott, kram!

Kallelina: Jag förstår precis vad du menar, vissa dagar minns jag inte om jag fortfarande är gravid eller ej. Jag kan nästan känna hur bebisen sparkar, som fantomrörelser liksom och det är så förvirrande och sen hemskt när jag slås av insikten att hon inte är där... och inte här.

Rådet om ett år... ett år låter som väldigt lång tid att vänta och då undrar jag varför just ett år skulle vara den magiska gränsen. Jag har inte fått ett sånt konkret råd som just din bm gav, alla har snarare sagt att det bara är vi själva som kan avgöra när vi känner oss redo. Jag förstår att ni vill ha provsvaren först och hoppas att de kommer snart.

Vi har fått veta att det är extremt osannolikt att syrebristen och den tvinnande navelsträngen skulle upprepas vid en ny graviditet, men några garantier kan de ju givetvis aldrig ge. Samtidigt så är det ju så mycket annat som kan gå fel så oron kommer ju alltid finnas där från den dag man testar positivt. Min bm på förlossningen sa något väldigt klokt angående en ny graviditet och när man är redo. Hon sa att det handlar egentligen bara om när längtan efter ännu ett litet barn blir större än oron. Vi är där nu, men jag är rädd för att oron ska överskugga längtan när vi blir gravida igen.

Jag tror också på magkänslan. Jag tror också att det kan vara vanligare att kvinnan är beredd tidigare än mannen, men så klart är även det tidigare. Min sambo ville vänta, vi pratade igenom det ordentligt häromdagen och nu är vi överens om att börja försöka. Han är så klart rädd att något liknande ska hända, jag med - livrädd. Men det kommer jag vara idag, imorgon, nästa vecka och nästa år... precis som du säger Kallelina så kommer man tycka det är lika hemskt om tio år.

Det är så skönt att få höra era synpunkter, och inte känna sig ensam och "konstig".
Kram!

men så klart är även det tidigare = men så klart är även det olika.