Mammor till pojkar - fortsättning

Mammanna: Känner igen det där. Fy, alltså. Jag måste säga att jag tycker ljudnivån är det jobbigaste med att vara förälder. Jag har funderat på detta en hel del men det är de där illskriken och det eviga gapandet som gör att jag ibland får frispel. Jag försöker verkligen vara lugn och lågmäld men fasen vad man känner för att sänka sig till deras nivå och vråla HÅLL TYYST FÖR HE***TE!!!!!

Camilla D: S H Fruar ja! Trodde inte det om mig själv men jag älskar det programmet haha.
Fy vad otäckt det är när de trillar så! Min mellangrabb ramlade ner från trappan hemma hos min syster när han var knappt ett år. Han slog av en bit på sin ena framtand. FY vad han blödde i munnen. Å vad hemsk man kände sig som inte sett till honom just i det ögonblicket.

mills: ja så är det kanske! Får ju erkänna att jag är en av alla dem som tillbringar med tid på fb än här nu om dagarna *skäms lite*

Ja läggningen kan ju vara rätt spännande ibland
Min man jobbar ofta till 21, så jag får ju klara det momentet själv. Och med en bebis som e lite pipg vid just den tiden så är det inte alltid man lyckas få till det med saga och allt. Men de finner sig bra i den nya situationen tycker jag, de delar ju rum så de har ju varandra.

Camilla D man får en liten inblick i vad man har att se fram emot, när du skriver Läxläsning och skjutsa hit och dit.
Ja ishall och simhall låter jätteroligt!
Usch vi gillar inte alls vårat dagis. Barnen trivs och så men vi tycker inte att vi får nån kontakt med personalen och verksamheten är lite hipp som happ.
Men vi ska besöka en friförskola om två veckor då de har öppethus. Det ska bli intressant. Kanske man vågar byta?
Skönt att Hugo är okej!

Ja mina killar "flyttade ihop" :) när minsta var knappt 2 och stora nästan 3½. Det gick faktiskt jättebra. Det är bara 3-4 månader sen. De väcker aldrig varandra, även om de vaknar och ylar ibland. Känns som att de kommer vilja sova i samma rum även om de får varsitt med tiden. Vi har ingen panik med att flytta, fast vi bor i en trea och har tre barn. Vi känner oss inte trångbodda som det är nu. Blir säkert annorlunda om nåra år när de börjar ta med kompisar hem och villa vara ifred och så där.

För oss gick det väldigt smidigt att flytta in stora killen till sitt rum när han var ca. 22 månader. Vi köpte en ny säng och ställde i hans rum och han tyckte den var så himla fin och han var så glad för den. Vi började med att han fick sova middag i den. Vi sa liksom typ: Om du vill kan du få sova middag i din nya säng idag!? och det ville han. Sen nåra veckor senare sa jag: Vill du så kan du ju få sova i din nya säng på natten med! och det ville han gärna, till min stora förvåning

nej det är ju så olika. Min mellangrabb hade nog inte gjort samma val. Med honom blev det ju istället att hans säng fick stå kvar i samma rum och så bytte jag och mannen rum med äldsta. Så för honom blev det ju inte byte av rum, bara byte av rumskamrater
Minstingen får säkert också stanna inne hos oss tills han är ca. 2år. Det är skönt att ha de nära sig när de vaknar på natten och har tappat nappen eller vill dricka. Mindre spring för mig