Ni som förlorat barn efter v.13 men innan v.24

1. Vi fick ett nummer vi kunde ringa om vi kände att vi behövde prata. Dåligt tycker jag eftersom man inte orkar ta tag i det själv efter en sådan förlust. Vi ringde henne ett par veckor senare men hon lät så kall och opersonlig i telefon att det inte blev någon träffa.

2. Ingen fotografering. Bm kom in med sonen inlindad i operationsduk och blev inte erbjudna att hålla honom eller få en ensamtid med honom. Vi hade ingen aning att man fick hålla och ta kort.

3. Läste det på FL några månader senare.

Sonen föddes i v. 18 pga T13

Hej.
Vi förlorade vår son Hector i magen, han bara somnade in där, oklart varför.
Detta hände i ca v.16 och upptäcktes på rul v.18.
Barnmorskan som upptäckte det hela var inte så bra, hon kändes lite kall och opersonlig.

Däremot fick vi direkt hjälp av kurator.

Samma dag fick jag medicin för att starta en förlossning, 2 dagar senare fick vi återkomma för att föda barnet. Vi fick en så fin hjälp på Gynavdelningen i Falun, all eloge till personalen där. De var så vänliga, lyhörda och gjorde det de kunde för att vi skulle känna oss trygga i en svår situation. Vi hade eget rum.
Sen kom sjukhusprästen och höll en välsignelse akt för vår son, det hade vi bett om.
Vi fick även god hjälp att utreda orsaken, barnet undersöktes och fostervattenprov togs. Fast än anledningen till Hectors död aldrig blev klarlagd, kändes det bra att läkaren ansträngt sig och kollat.

Bilder på vårt barn ordnade vi själva, de fick vi inget erbjudande om.

Visste inte att man kan" folkbokföra".
Däremot fick vi hjälp av kurator att ordna kremering, askan la vi en vacker urna.
Hector vilar nu brevid sin farfar, det känns bra.

Tycker det är jätteviktigt med bra omhändertagande, det här är ju en händelse som bär med sig resten av livet.

Kram till er alla fina mammor.

Nu är det förvisso rätt många år sedan, så kanske var annat som gällde då, men jag hade iaf en graviditet som slutade med störtblödningar i v.14

1. någon kurator var det aldrig snack om
2.ingen fotografering, fick inte ens se barnet själv (det kom ut med hinnorna kvar som en stor vattenballong) vart de gjorde av barnet vet jag inte heller då jag sen togs upp till op för skrapning och jag trodde att det bara var normalt att man inte fick se och veta...
3. Fick inte veta något om någonting sånt.

Nu blev allt kring detta extra komplicerat då jag var för kort gången för att få åka upp till förlossningen och gyn hade inte någon plats så jag fick ligga på akutens intagsavd, både före, under och efter barnet kom ut å sen ett par tim efter sövningen...helt sjukt!

Beklagar förlusten, alla er som mist era älskade barn!

Förlorade Emanuel 16/4 i år, i v 19. Han dog i magen ett par veckor tidigare, och ingen vet varför, någon utredning har heller inte gjorts.

Svar på dina frågor:
1. Ja, en kurator kom upp till oss, minns inte om det var samma dag eller dagen efter. Det var standard på sjukhuset.
2. Vet inte. Inte som vi är medvetna om, iaf. Vi tog själva lite kort, men de försvann i ett minneskortshaveri Vi fick ha honom hos oss hur mycket vi ville och vi fick vara kvar hur länge vi ville. Personalen var kanon!
3. Hade jag ingen aning om!!! Hade verkligen velat veta det, kan man göra det i efterhand?

Emanuel kremerades 'anonymt' och finns i minneslunden, men det var vårt eget val. Jag orkade inte med en begravning, och minneslunden är så himla fin! Där kan jag sitta på en bänk och minnas honom, få ro. Det enda som känns lite jobbigt är att han liksom inte 'blivit erkänd', eftersom vi inte blandade in någon annan. Fast det är ju ett resultat av hur vi valde. Min mamma har fått följa med till kyrkogården nu, men tidigare ville jag bara dela det med min sambo.

Men hur går man tillväga då om man vill ändra sig..ringer man till den avdelningen man låg inne på och får ett intyg?

Tack så mycket för hjälpen.

Instämmer med föregående talare