Trött på alla kommentarer!

Min erfarenhet var att många (dock inga nära) nästan beklagade sorgen under graviditeten men att de flesta är betydlgit mer positiva när de väl kommit. För de är ju såååååå rara att titta på... typ.

Det som störde mig mest i början var när de var små och man skulle springa på BVC och alla hörselkontroller mm som man alltid var sen till. När man kom sättandes med andran i halsen och panik i ögonen så blev man alltid alltid stannad upprepade gånger av okända som ville småprata lite om hur mycket det måste vara att göra när man har två.  

Haha, det frågar många. Typ alla. Även jag har råkat ut för att en BM på BB frågat samma sak (tror dock hon var BM student) men hon kom på sig och rättade sig i nästa mening. Jag har också en av varje.

Jag har hört talas om situationer då ägget delat sig och sen befruktas så att man är typ delvis enäggs. Eller, då är man ju enäggs men har inte helt identisk genuppsättnign ändå. Har dock ingen aning om det är sant eller inte för personen i råga tror jag är en sån som kan dra i med lite vad som hellst.