k girl skrev 2010-12-05 08:55:10 följande:
...jag håller inte med. Barn gör som vi gör, och inte som vi säger åt dem att göra. Hur lär man dem "alternativ" om alternativen är något man ratar själv? Pojk- respektive flickkläder handlar naturligtvis inte bara om blått och rosa eller Cars och My Little Pony; även vuxenkläder är könskodade. Klär mamma upp sig i finklänning varje gång det vankas fest, varför skulle inte 4-åringen få göra det om hon vill?
Jag tror absolut att barn kan se skillnad på vuxna och barn. Senast idag frågade dotter varför jag och min man fick dricka läsk till middagen när de drack mjölk (vi var på restaurang) och hon nöjde sig med svaret att när man blir vuxen får man själv bestämma vad man ska dricka. Inga konstigheter alls med det, tyckte hon.
Likadant med kläder då. Nu har jag inga finkläder alls, men när jag blir smal igen kommer jag nog göra skillnad på fest- och vardagskläder. Jag tycker ju det SKA få vara lite skillnad, för alla. Men det är inte längre ok med fantastiska prinsessklänningar med tyll och rosetter. Det finns ju faktiskt andra alternativ.
Jag löste det så denna "säsongen" att hon själv fick välja färg på en mjuk skön klänning på Kappahl för 129 kr. För henne är den ju ny och lite extra fin såhär i början, sen kan man använda den till vardags. Den är grön med breda ränder och stora prickar och har en luva, och ficka på magen. Billig, skön, användbar och inte sådär gullig och FIN. =)
NU till ett annat dilemma. Hur gör ni nu till jul? Har ni önskelistor till era barn? Så ni kan meddela givarna om vilka saker barnen behöver och vill ha?
Vi har det varje år, men i år är det extra viktigt att folk faktiskt följer dem, då det annars bara blir påfyllning av det könsnormativa i barnens rum och garderober. Det är tillräckligt med rosa i flickans rum och garderob, likaså blått i pojkens. Jag vill INTE ha mer av den varan nu, och det vill jag att folk ska respektera. Men det får jag skit för.
Och redan har jag blivit förbannad över två födelsedagspresenter till dottern, vi önskade oss mjukisbyxor till henne, i glada färger, men fick två tröjor i rosa och med blommor på, som givaren "inte tyckte var så farligt, trots att hon visste vad jag tyckte om det där" som hennes egna ord var. Och dessutom la hon sen till att "hade det funnits i pojkfärger hade jag köpt en sån tröja till min son oxå".
Och jag blev som sagt vansinnig. Så jävla respektlöst att välja att strunta i vad vi vill ha och vilka värderingar vi har, och sen dessutom säga emot sig själv när hon försöker försvara sitt beslut!
Jag blir kallad barnslig och blir ombedd att bita ihop och gilla läget, och sluta vara så otacksam. Men jag ger mig inte!
Det är inte färgerna eller sakerna eller kläderna i sig som stör mig alltid. Jag vill inte neka mina barn nånting pga "mina värderingar", de ska ju få ALLA möjligheter.
Utan det är att vi redan har så mycket av den varan, att jag vill balansera det med alla andra alternativ!!! Och det är nu vi måste göra det, för båda barnen fyller år inte så långt från julafton, så alla gåvor kommer ju nu! Och jag försöker bara styra upp det, men en del folk fattar bara inte! Eller så väljer de helt enkelt att STRUNTA i önskelistan trots att de vet hur viktig den är!
Oj, lite långt inlägg kanske. Men jag känner att jag måste fiska efter lite medhåll, lite likasinnade, som kanske kan hjälpa mig stå på mig, så jag slipper känna det som att det är jag mot resten av världen....hoppas det finns någon här!
