• pinguuu

    Språkstörningstråden fortsätter

    Språkstörningstråden fortsätter


    Språkstörningstråden fortsätter
    Vi som har barn med språkstörning. Språkstörning - Tråden fortstätter
    Tråden fortsätter att fortsätta här!!

    Tycker det är kul och vi blir fler och fler och vi har en gemensam nämnare och det är språksvårigheter eller språkstörningar hos våra barn!!

    Vi har ju blivit några stycken och jag tycker det är så roligt att vi har lyckats ha denna tråden igång.

    Hoppas nu vi kan fortsätta vara lika "flitiga" med denna.
    Jag tycker att det känns skönt att kunna "samtala" med någon som förstår.... Byta erfarenheter, dataprogrtam...
    Hur gjorde du/Hur har du/ni gått tillväga....

    Jag heter Kicki. Jag har 3 barn. Min minsta lilla kille har atypisk autism samt en grav språkstörning.
    Har känt mig mycket ensam om mina problem kring min sons språkutveckling men har tack vare tråden hittat likasinnade föräldrar.

    Hör av Er!!

    Vi har mycket av erfarenheter allihop och vi har säkert mycket att kunna delge varandra.

    Gamla tråden
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m46826662.html
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-08 15:38
    unesco.se/Bazment/Unesco/sv/Svenska-Unescorad...

    www.unicef.se/barnkonventionen/barnkonvention...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-08 15:38
    www.skolverket.se/sb/d/193/url/00680074007400...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-04 11:34
    www1.vgregion.se/blom/Startsidor/sid1.htm

    www.dhb.se/

    www.abclogopedtjanst.se/
  • Svar på tråden Språkstörningstråden fortsätter
  • k girl
    pippilirum skrev 2013-04-07 20:54:39 följande:
    Jag hoppas att det är okej att jag skriver här fast min son inte har någon fastställd språkstörning (än?!).
     Min pojke är 3,5 år och har en flera svårigheter med språket. Han har svårt med uttalet av diverse bokstäver och sammansättningar och han talar inte heller grammatiskt rätt. Vi upplever dock att han har ett stort ordförråd och en god språkförståelse. I våras var vi hos logopeden (egen remiss, BVC vägrade) men jag upplevde inte att vi fick ut så mycket av det besöket. Hon hade samma uppfattningar om sonen som vi har och sa att hon ä så länge inte kunde sätta någon diagnos utan att det ändå var normalt för åldern. Vi skulle höras om 6 månader igen. Men, min magkänsla säger något helt annat.

    Han har väldigt svårt för han/hon. Meningsuppbyggnaden blir ofta tokig, t.ex. " Vatten jag behöver" osv.
    Han har svårt att återberätta saker och har inget ordentligt flyt i språket om ni förstår hur jag menar.
    Han är väldigt medveten om sina svårigheter ibland då han säger att han inte kan prata osv. Det gör så grymt ont att se honom ledsen. Det blir så tydligt när andra barn i hans ålder pratar, att han inte är på samma nivå.
    I övrigt upplever jag att han är "normal" för sin ålder. Blir så grymt orolig för att det ska vara något fel som inte rättar till sig eller går att förbättra.

    Vet inte riktigt vad jag vill med mitt inlägg. Är så orolig för min son och ingen som riktigt vill lyssna på mina funderingar och min oro. Jag hoppas att jag inte trampar någon på tårna med mina funderingar. Det var verkligen inte min mening i så fall.
    Jag kan tänka mig att man hamnar lite i ett mellanläge när det rör sig om förseningar eller svårigheter som kan vara typiska för åldern; att ha svårigheter med språkljuden som att ersätta bakre ljud (som g och k) med främre ljud (som b och d) hör till normalvariationen för en 3,5-åring.   

    Språket är precis som en muskel, det går att träna och öva på. Sen kanske det inte blir helt bra, men det kan i alla fall bli bättre. Läs mycket för honom, ni kan göra övningar för att tydliggöra språkets struktur/grammatik. Vet inte om ni brukar rätta honom, men tipsar här om passivkorrigering. Om han säger "Vatten jag behöver" så ska ni inte rätta honom ("det heter 'jag behöver vatten'") utan ge tillbaka meningen på ett korrekt sätt: "Du behöver vatten! Då fixar vi det.") Man känner sig som en jäkla papegoja, men nötningen fungerar faktiskt om man har ett barn som inte bara behver höra ett ord eller en mening tio gånger för att lära sig, utan femtioelvatusen gånger.

    Och vilket jäkla oskick att kommentera hans språk på det där sättet!                

      
  • jordgubbe0812

    Gällande språkstörning/språkförsening så säger nog många olika. Vår logoped säger att språkförsening är en beskrivning över nuläget medan språkstörning betyder att detta problem kommer följa individen för resten av livet i någon form.

    Språkförsening är svårare att bli av med ju fler delar som är påverkade (förståelse, uttal, grammatik, ordförråd osv) och ju högre upp i åldrarna problemen kvarstår. För ju högre upp i åldrarna du kommer ju mer minskar chansen för att plötsligt komma ikapp.

    Har man problem vid 7 års ålder har man ofta problem resten av livet i någon form. 

     

  • pippilirum

    Tack för era svar. Jag tror jag ska ta mig i kragen i dag och ringa logopeden bra för att för få en del saker klargjorda.
    Är det så att en språkförsening alltså sen blir/kan bli en språkstörning? Eller kan man vara språkförsening hela livet? Min pojke kan tex inte säga bokstaven F i början av ett ord men i mitten av andra. Som exempel "Filip" som blir "silip". Däremot kan han säga f:en i ordet kaffe utan problem. Han säger snöbubbe, bom (dom) osv. Positivt är att han nu kan säga många av de ord och namn han inte fick till för 6 månader sedan. Jag upplever att han nu plötsligt blivit sämre på Grammatiken och han/hon. För 7-8 månader sen hade han inga problem alls med att skilja på han/hon.
    Bra tips att upprepa rätt mening istället för att rätt. Det är nog tyvärr det vi gjort innan. i välmening såklart men jag förstår nu att det inte var så bra. Min man tror inte alls att sonen har problem utan säger ena tiden att det snart blir bättre. Jobbigt för vi jobbar liksom inte mot samma mål då.

    Tack igen för era svar!

  • jordgubbe0812
    summerhunter skrev 2013-04-07 20:35:34 följande:
    Nej Tuffen det handlar inte om att ha det "värst". Tråkigt att du tolkade det så, det var i vart fall inte så jag menade. Utan att det kanske är lättare att träna uttalet?

    När jag jämför lillasysters (normala) språkutveckling så märkte jag tidigt att även om hon inte pratade så jag förstod, utan normalt för sin ålder, så var hon ju "med" på ett helt annat sätt med instruktioner, härmningar (kroppsliga).

    Så fort det var muntliga (och det är det ju nästan jämt) märkte vi att sonen inte alls var på banan sas.

    Men om vi förstod vad han sa (idag var det 2 ord) som jag inte förstod och som sonen blev helt vansinnigt arg för, så skulle ju en hel del bli lättare.

    Ska kolla in tidigare tips om länkar, läsa hela tråden ikväll, och skicka iväg ett mejl till logopeden imorgon med en massa frågor...

    Jag tänkte på två saker när jag läser dina texter.
    1. Med tanke på att du har barn i skolåldern. Det är mycket vanligt att barn med språkstörning även har dyslexi, så det är något ni bör vara uppmärksamma på om ni inte redan är det.
    2. Många barn med handikapp går på hab (habilitering). Där erbjuds de psykolog/kurator kontakt just för att kunna hantera, bearbeta frågor kring handikappet.  Har ni funderat på något motsvarande, att kontakta PUB för att hjälpa sonen att hantera handikappet? Altså logopeden hanterar språket med de tar ju inte alls hand om frågan hur det känns att inte vara som andra och hur man ska göra om man står mitt i en kö och inte förstår varför man står där.
  • summerhunter

    Jordgubbe:
    1. Ja det där med dyslexi är vi medvetna om. Dock inte beredda. Jag har ingen sim helst erfarenhet av det. Hur märker man det? Hur tidigt?

    2. Psykolog är redan inkopplad, men mer för att för oss/personal mm att hantera honom.

    Men det är helt klart en ny infallsvinkel, som är självklar när jag ser den... Ska ta upp det nästa gång jag träffar psykologen! Tack!

  • Mercurialis

    Mitt andra barn har en försenad språkljudsutveckling. Han var en bit över två år innan han började prata. Det oroade mig inte så mycket eftersom det var tydligt att han hade en stor ordförståelse.

    Vid 2,5-årskontrollen på BVC förstod sköterskan inga av de ord han sade och remitterade honom till logoped. Det första besöket hos logopeden ägde rum strax innan han fyllde tre år. Logopeden konstaterade att han har ett stort ordförråd för sin ålder, han uttalar alla stavelser i orden men det blir "fel" i en del av språkljuden.

    Logopeden remitterade honom till hörselundersökning som visade att allt var normalt. Hon tog också kontakt med sonens förskola för att försöka förmå dem att flytta upp sonen till en storbarnsgrupp. Han går på en 1-3-årsavdelnng. Men där kammade hon noll. Det finns inga platser på storbarnsavdelningarna förrän i augusti.

    Nästa besök hos logopeden är om ett par veckor. 


    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • Mercurialis

    När sonen leker med jämnåriga och  äldre barn får han tyvärr höra att han "pratar som en bebis" och att han "är en bebis" och det gör mig ledsen. Till saken hör att han är liten för sin ålder vilket kopplat med hans otydliga tal gör att han verkar yngre än vad han är.


    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • k girl
    summerhunter skrev 2013-04-07 22:27:54 följande:
    K girl: på sättet du ger kommentarer så anar jag mycket kunskapsinhämtande och många timmars träning...? Stämmer?
    Jo, det kan man väl säga. Min man var, som jag tidigare nämnde, också sen. Skillnaden är väl den att man vid slutet av sjuttiotalet inte var fullt lika medvetna som man är nu. Men, det där har ju suttit i bakhuvudet och jag började läsa ganska tidigt om språkstimulans. Sen hade jag en ordentlig krisreaktion när vi varit hos logopeden för en första bedömning, när han var 2,5. Hon trodde att alla områden var påverkade, även förståelsen som vi var helt säkra på att han hade. Och då läste jag allt jag kunde komma över.  Med träningen är det lite si och så. Vi har varit duktiga med stödtecken, men sonen tycker att det är rätt trist med övningar, så där har vi liksom fått hitta vår egna modell.
    jordgubbe0812 skrev 2013-04-08 07:33:04 följande:

    Gällande språkstörning/språkförsening så säger nog många olika. Vår logoped säger att språkförsening är en beskrivning över nuläget medan språkstörning betyder att detta problem kommer följa individen för resten av livet i någon form.

    Språkförsening är svårare att bli av med ju fler delar som är påverkade (förståelse, uttal, grammatik, ordförråd osv) och ju högre upp i åldrarna problemen kvarstår. För ju högre upp i åldrarna du kommer ju mer minskar chansen för att plötsligt komma ikapp.

    Har man problem vid 7 års ålder har man ofta problem resten av livet i någon form. 


    Jo, jag får också den känslan. Den första logopeden sonen träffade sade just det, men logopeden som gjorde utredningen säger att han har en expressiv språkstörning samtidigt som hon säger att hon inte kan veta om det kommer kvarstå eller ej.

     
    Mercurialis skrev 2013-04-08 08:33:00 följande:
    När sonen leker med jämnåriga och  äldre barn får han tyvärr höra att han "pratar som en bebis" och att han "är en bebis" och det gör mig ledsen. Till saken hör att han är liten för sin ålder vilket kopplat med hans otydliga tal gör att han verkar yngre än vad han är.
    Vad ledsen jag blir när jag läser om hur barn med språksvårigheter behandlas! Vi har haft en enorm tur med förskola - vi väntade iofs med att skola in honom tills han fick den platsen - men det funkar vad jag vet jättebra. De andra barnen förstår och tolkar honom. Men vi har också problem med att andra "daddar" honom. T ex vikarier, eller folk som inte träffar honom ofta, till och med farmor och mormor. "Vill han ha blåbärssylt eller hallonsylt?" - fråga honom! Somliga pratar med honom som om han vore 1,5.
     
Svar på tråden Språkstörningstråden fortsätter