När började du försöka igen?

Tack för de fina och kloka orden MissCharlotte! Också ledsen över att ni behövt gå igenom detta. Men vill också gratulera dig till det nya liv som växer. ...tror att jag bara försöker inbilla mig om att bara jag först kommer i form, så har jag bättre förutsättningar att orka en graviditet till...men innerst inne vet jag att det i slutändan inte har någon större betydelse... Min graviditet var jättebra, gjorde verkligen allt och lite till för att dottern skulle växa och ha det bra, men så dog hon ändå bara så där...oavsett allt jag gjorde. Ett syskon är det som snurrar i huvudet...allting annat känns så meningslöst... Vi har fått känna på hur ett liv växer och hur stor kärleken är till ett barn (vårt första), så ett liv utan något syskon känns så ihåligt... Jag tänker på er också och hoppas från hela mitt hjärta att det går hela vägen för er!

Tack MissCharlotte! Jag är verkligen tacksam över detta forum...för då får jag lite hopp och tröst, vilket du givit mig idag MissCharlotte. Tankarna och känslorna vacklar och då är det så skönt att få läsa ovan. En varm kram till dig!

Vad skönt att höra att så många har plussat ganska snart efter att ha fått ett änglabarn. Vi förlorade vår son i vecka 24 nu i början av december och är helt inställda på att börja försöka så fort som möjligt. Har en son sedan tidigare som föddes i vecka 33+2. Han är snart 8 år och vill verkligen bli storebror nu! Eftersom här finns så många kloka änglamammor passar jag på att fråga när ni vågade påbörja samlivet igen efter det att ni fått era änglabarn? Även om det inte blir något pluss av det direkt..... Vi längtar efter att komma igång igen!