amma v/s jämställd
Tycker inte heller att det är millimeterrättvisa från dag ett i form av vem som matar etc som medför jämställdhet. För mig är det mer en fråga om att båda planerar, att båda bär, att båda svarar på barnets signaler, att båda stannar upp och känner av förädringen det innebär att få barn, att båda tänker på och funderar kring barnet som person eller vad barnet kan förväntas kunna etc, att båda håller ordning på när åt barnet senast/vad barnet väger osv osv i all oändlighet. Alltså hela den där ansvartbiten som kvinnor så lätt sitter med annars. Som kommer av att vara "den enda som" eller den som är först eller primär förälder. Då blir man den som måste tänka på allt som har med barnet göra.
Jag tror det beror mycket på vilken typ av jobb man har om man kan vara jämställd i den aspekten att man kan gå tillbaka tidigt eller pumpa ur på jobbet. I mitt yrke kan jag inte se att det är möjligt då jag inte själv kan bestämma tempo, vad som ska göras när eller ens vara säker på när jag slutar. Eftersom jag har den erfarenheten av arbete blev jag nästan provocerad av boken "Uppdrag mamma" som är skriven av 30plussare i Sthlm med arbeten som verkar vara mer av "frilanstyp". Inte konstigt att man kan vara mer jämställd i form av delat ansvar när mamma och pappa kan styra arbetstider själva och vara hemma mycket. En helt annan femma när pappor tar sina tio dagar och sen går tillbaka till arbete och inte sätter sin fot innanför hemmets fyra väggar mellan 7.30 och 17.00. Om sedan mamman har det likadant så blir övergången till pappaledighet också väldigt abrupt för barn och föräldrar. Så jag skulle säga att vilken sorts arbete man har påverkar hur mycket ett litet barn kan få tillgång till både mamma och pappa under sin första tid i livet.
Min syster pluggar och tanken var att hennes man skulle vara föräldraledig under tiden. Det lyckades ett par månader men sedan blev det för tufft ekonomiskt så nu jobbar han, dock inte heltid utan mer sporadiskt. De har löst det med helamning (nästan för det var rätt struligt i början med fel tag, viktnedgång och sjukhusvistelse) under första tiden, lite tillägg då och då och nu blir det mer och mer tillägg dagtid för att min syster måste gå på föreläsningar etc. Men nätterna bara amning. För att det är lättare och för att få närheten och bröstmjölken. Trots att de båda strävar efter jämställdhet och båda är hemma mycket så är det min syster som tolkar barnet bättre, svarar bättre på dess signaler osv. Sådant kan bädda för att hon kommer att få huvudansvaret. Hon känner redan att hon har det.
Kanske är det viktigare att män tränar på att tolka sitt barn, svara sitt barn, vara nära sitt barn lika mycket som kvinnorna tränar detta när de får barn? Att det är där det sitter att bädda för ett jämställt föräldrarskap?
Men du efterlyste praktiska råd om just amning och jämställdhet. Jag har inte så många såna. Eftersom jag inte riktigt själv hade lust att inskränka amningen. Inte heller möjlighet att trixa med deltidslösningar.
Men har man flexibla jobb så lättar det ju lite efter att lunchsmakisen är introducerad. Då känns det ju lite fånigt om man inte kan komplettera mmåltiden med ersättning/bröstmjölk på flaska likaväl som med amning. Då kan ju mamman få tid att jobba kring lunch.
En svårighet som ocså tillkommer är ju att arbetslivet kräver lite framförhållning iaf om man är anställd. Och man vet ju inte vilket barn man får och hur barnet kommer att vara när det gäller äta ofta och länge eller kort och effektivt och rätt glest. Dessutom kan ju sådant förändras rätt fort och plötsligt. Arbetsgivare och vikarier uppskattar nog inte den plötsligheten.
Ok, lååångt inlägg med diverse tankar.