Roliga händelser under förlossningen 2

När minstingen kom till världen så blev det lite bråttom. Jag vaknade av att jag var kissnödig (klockan var 04:40) och halvvägs till toaletten kom första värken. Det var inget snack liksom, nu var det igång. 8 minuter och fyra värktoppar senare (ni anar inte hur svårt det var att kissa - och att inte ramla av toalettstolen...) så ringde jag till Förlossningen. Så väckte jag maken. Jag måste ha låtit som en mordisk militär, jag tenderar att bli lite barsk när jag är stressad . Jag beordrade honom att ringa sina föräldrar och att göra sig iordning.

I efterhand har jag kommit på att det nog inte var SÅ lätt att gissa läget eftersom jag aldrig SA att de var SÅ täta och SÅ onda. Nåja, jag födde barn, jag är ursäktad .

På väg ut till bilen kommer första krystvärken, jag hann sträcka ut ena foten över tröskeln, sedan var det bara att dra in den igen. Jag vrålade till maken (återigen ett ganska makabert skräckfilmsljud) att "Ring ambulans, jag har ju för fan krystvärkar!" ..ungefär som om det vore hans fel. Fast det var det ju . Jag backar in i hallen, går ner på alla fyra, drar upp klänningen och ner trosorna. Och flåsar, flämtar, försöker att _inte påskynda_ så att ambulansen ska hinna fram.

Under en av de första krystvärkarna bajsar jag lite. Maken säger att han ska ta rätt på det. Han hämtar en HANDDUK från en tvättkorg. Men VA FAN!? Kunde han inte ha tagit PAPPER?? Oj vad jag prioriterade mina hang-ups . Jag hör billjud. Vrålar "Kan du kolla om det är ambulansen eller dina föräldrar - för om det är dina föräldrar så vill jag HA EN HANDDUK!!!" Lydig som han är undersöker han, och hämtar en handduk. Inombords är jag vansinnig - han tog en REN och FIN handduk. Kunde han inte ha tagit en som fick bli fläckig??

Två minuter senare kommer ambulansen, och jag känner huvudet mellan benen, så jag vrålar att "Nu får någon komma och ta emot!!" Helt ärligt så tror jag att halva byn måste ha hört mig. Mina svärföräldrar sätter sig i vardagsrummet och håller koll på klockan. Klockan 05:36 föds lillebror i farstun. När det blir dags att lägga nytt golv ska vi skära ut platsen han föddes på och rama in .

Och ja, jag är fortfarande sur över handdukarna

Zirup: Klart du inte kan ha strumpor på dig när du ska föda, tur att karln din var klartänkt

forvantningar: De får helt enkelt skylla sig själva - du varnade ju

Mitt senaste bidrag:

Vi får ett förlossningsrum, och jag hamnar på knä på golvet med armarna och överkroppen över sängen. Allt är en enda lång värk med kraftiga toppar var 90:e sekund - och då börjar en BM att fippla med knapparna i sidan på min klänning. Ok, hon kunde väl inte veta att de knapparna inte gör NÅGONTING för att hjälpa mig UR klänningen, man måste knäppa upp hängslena och kliva ur klänningen, men ändå, "LÅT BLI!!!! " fräste jag. FEM gånger, för så många gånger försökte hon innan hon gav sig.

Jag lyckades att få av mig hängslena och fräsa till att "Man drar NER den!!" och klänningen åkte av. Krystvärkarna kom ungefär samtidigt som en annan BM tyckte att "Ska du inte försöka ta dig upp i sängen?" As if, liksom. 13:28 är lillebror född. Denna gången hann vi iaf in .