Roliga händelser under förlossningen 2

Det hela var inte  så kul just då, men kan skratta åt det idag.
Vattnet hade precist gått när vi väntade sonen, när jag insåg att det faktiskt var vattnet gick jag och väckte sambon som nyligen gått och lagt sig, säger att vattnet gått och får bara ett mumlande svar om att JAG som ändå är vaken ska ringa barnvakten och förlossningen och sen säga till när det är dags att fara in så att HAN får sova!

Så där sprang jag omkring med vattenavgång och värkar och packade färdigt det sista i bb-väskan, ringde runt efter barnvakt mitt i natten, varpå ingen av de två tilltänkta barnvakterna kunde komma i tid!

När jag kände att värkarna kom tätare och starkare väckte jag karln och sa åt han att väcka dottern och göra ordning henne, det tog en halvtimme extra innan han tagit sig upp ur sängen!!! Så jag fick packa färdigt dotterns väska också, för att jag ändå tyckte han kunde få sova lite till eftersom han jobbat hela dagen!

När dottern väl är uppe så ser hon att mamma har ont och är orolig, så förklarade för henne vad som hände och varför mamma har ont och säger att hon inte behöver vara rädd och orolig, för det är inget farligt.

Sambon går ut och packar i bilen och startar den, jag stannar inne med dottern och får en jättestark värk som tvingar ner mig ståendes på alla fyra på golvet. Då känner jag hur dottern på då snart 3 år kommer och smeker mig på kinden och säger: mamma, du inte rädd, inge farligt! lugnt mamma! Tror ni det var svårt att fokusera på att andas genom värken? Haha.

Kom på en till sak.. Vid varje värkstart ropade jag "tjoohooo". Tror jag slutade med det efter drygt 8 timmar med värkar.

Kom på ytterligare några fler saker att bidra med här.

Till att börja med så när väl krystvärkarna kom och jag äntligen fick börja krysta så var jag så trött och slut och gjorde så förbannat ont när huvudet var på väg så jag totalvägrade att hjälpa till att krysta. Jag alltså vilade mig genom krystvärkarna och näst intill somnade! Barnmorskorna vart hel-less på mig som vägrade krysta! Provade några enstaka gånger sen vilade en stund och struntade i kroppens signaler att krysta. Om jag ändå hade kunnat slappna av så bra under värkarbetet tidigare!

Sen när jag väl gått med på att krysta och sonen väl var ute så skulle dom sy två stygn för ett litet skrubbsår som knappt blödde. Hade inte rakat mig där nere på nån månad så var ganska lurvig, så sköterskan som skulle sy luggade mig och jag skrek till och hon sa förlåt för att hon luggade mig där nere, kläcker ur mig lite halvspydigt att ja, det har ju som varit ganska svårt att raka sig där nere sista tiden! Hon lät sådär lagomt generad sen haha