ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

mammaflickan

Äldre 14 Jan 23:26
8432 svar

Citera Återställ Anmäl

ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Hej alla. Smygläser lite hos er då o då, min son är under utredning för adhd.
En sak jag undrar är om nån har ett barn som leker som min son alltid gjort, kommer in som i maniska perioder o möblerar om hela huset varje dag. Ibland känns som jag inte gör annat än bär tillbaks stolar, bord o allt va det är han bär omkring o bygger nåt av, för att genast gå vidare till ett nytt bygge med andra möbler o grejer. Blir så trött på detta ibland. Han har underbar fantasi o kan få ihop vasomhelst men ibland blir det som att det inte är lek utan bara nåt stressat jäkt, liksom. Om nån fattar hur jag menar? Vet inte va jag vill med o fråga mer än om nån känner igen nåt liknande hos sitt barn. Min son är 6 år.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 08:01
#66

Citera Återställ Anmäl

Karina09 skrev 2010-01-14 23:59:10 följande:
Hej och välkommen!Jodå, visst känner jag igen det. Min son är 12 och leker på det sättet. Det byggs koja av möbler i en rasande fart. Han har mycket fantasi och gillar att bygga, rita och konstruera. Han kansitta och leka lugnt med något legobygge t ex och kan plötsligt rusa ut till garaget och sätta igång med något. En gång hade maken städat i garaget och sett över alla cyklar, även de vi inte använder för att vi skulle ha reservcyklar. Sonen försvann plötsligt ut och efter en halvtimme eller så så hade han skruvat isär fyra cyklar och monterat ihop dem på nytt så att samtliga bytte delar med varandra. Han släpar fram plankor och lyckas med hjälp av finurlig egenkonstruerad anordning hissa upp dem på taket för att bygga koja. Jag hittar spår av leriga skor på väggar och möbler i källarvåningen, sedan sonen lekt inbrottstjuv och klättrat in genom källerfönstret efter att först ha klivit i en lerig rabatt. Det blir stora problem när det kommer hit barn som inte känner oss så bra. Barn som vi känner väl orkar med att lugna ner hans impulser och är vana vid dem, medan en del blir saliga när de kommer till ett hem där allt verkar vara tillåtet. Kreativiteten är fantastisk i sig och jag kan inte annat än beundra den, men det går ofta över styr. Sedan han fick sin diagnos i höstas så har han fått Concerta + Strattera. Fantasin och kreativiteten är densamma, men leken blir inte sådär manisk som tidigare och han har mycket lättare med koncentrationen i skolan. Det är fortfarande svårt att få honom att begränsa sin lek till en mindre del av bostaden, samt att plocka upp efter sig. Jag hoppas vi får lite bättre styrning på tillvaron beträffande det, för jobbigt är det!
Åh herregud nu rinner tårarna på mig här, FÖRSTA GÅNG JAG KÄNNER IGEN så väl, min son i ett annat barn!!! Gode tid att det kunde kännas så underbart på nåt vis, att höra en annan mamma beskriva sitt barn som om det vore mitt! Tusen miljoners tack för detta svaret, du anar säkert hur skönt det var att läsa. Det är ju som sagt, alldeles underbart att vara kreativ o uppfinningsrik, o det är ju nåt man vill ge plats o tillåtelse till, men som sagt att ibland verkar det inte ens va roligt för honom själv, utan bara nervöst liksom. Va härligt o höra att din son svarat bra på medicinen, för det förstår jag det som att han har? Jag har själv adhd o concerta, om nån skulle undra. Tack än en gång, o lycka till med er dag.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 08:09
#67

Citera Återställ Anmäl

TwistedSister skrev 2010-01-15 00:09:34 följande:
Åh vad härligt ändå med kreativiteten. I har alltid haft sån prestationsångest, eller sen han började på dagis iaf. Han tror inte att han kan nånting. Blir så ledsen att det är så. Han har alldeles nyss vågat börja försöka bygga med lego själv innan har han inte vågat sig på det utan alltid frågat nån annan om de kan bygga ihop och så förklarar han men man fattar ju ändå aldrig hur det ser ut i hans huvud och så bryter han ihop för att man gör det "fel". Men nu har det iaf lossnat, med just legot då, och här står helt fantastiska legobyggen överallt rymdskepp och fartyg och flyplan och bilar och propellerhajar, väldigt fantasifulla.
TwistedSister skrev 2010-01-14 23:59:42 följande:
Trollet Ludenben: Uuuusch det var ju inte längesen jag var i den sitsen själv. Din stackare. Hoppas ni blir alla friska snart och aldrig aldrig råkar ut för detta hemska igen. Mammaflickan: Hej på dig. Min son flyttar inte på möbler iaf han leker bara med lego. Tur det för möblerna står där jag vill ha dem, och mycket legobyggen står det på alla möbler.
Åh, känner ju igen detta med, med prestationsångesten. Min son ÄR bra på jättemkt, men har jättesvårt för o va nöjd med det själv. O han "tål" inte beröm, att om man säjer att han har skrivit fint, eller berömmer nåt han ritat, så river han sönder det. Jag känner igen detta från mig själv. Man tycker att det inte är nåt att oja sig över, o vill inte ha beröm för nåt man inte själv tyckte va nåt. Synd, man vill ju att han ska kunna ta åt sig det.
Min son har vart mkt sen med att rita. Han kunde, men hade som krav på sig att det skulle bli EXAKT. O bryter ihop snabbt o våldsamt, när det blir "fel". Förstår detta du säjer med att man inte fattar hur det ser ut i deras huvud, o så blir det ju panik.
Ja, detta med möblerna. Han är fruktansvärt stark för sin storlek, som en liten grävling i kroppen, hård o musklig. Han kan bära stolar o bord ensam uppför trappen om han så vill. Bara hans vilja sätter stopp för va han orkar baxa på. Detta blir ju allt svårare för mig eftersom jag är rätt liten till växten, o i utbrott blir han ibland nästan starkare än mig. Man får använda all sin kraft ibland, o det skrämmer mig ju då han bara är 6 år än. Nu har han ju inte fått diagnos än, men utredningen är igång. Han går i skola med liten klass, de är 15 elever o har en resursperson. Va jag pratar. Jag blev så ivrig av o få gensvar här av er, tusen tack! Kram.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 10:08
#71

Citera Återställ Anmäl

Tack för att ni välkomnar mig! Hm, är väl lite känslig idag antar jag för jag sitter bara här o lipar av lättnad att känna igen sig. Tack för ni delar med er av er, verkligen tack.
Beundrar er starka fina mammor som ni är.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 10:15
#72

Citera Återställ Anmäl

...och inte för att det är kul men skönt, att det finns fler barn än mitt som bygger om hemma!
Igår till exempel, hittade han en krok. Det födde en galen idé som slutade med att hade byggt om hela tv-rummet till ett låssasbadrum. Med "tvättställ, dusch, toa o allt, men av annat då. Släpat in trätomten från verandan o byggt om till dusch, med slangar o skit. Jag älskar att han uppfinner o e kreativ. Men det blir så mycket ibland, ju, o det jobbigaste är nog när det blir sådär nervöst maniskt o inte ens verkar vara en lek. Men detta med badrummet var den roliga typen, lek alltså. O nu går jag här på nålar för när han kommer från skolan om han ska bli vansinnig för jag har städat undan det, eller om han inte ens ska komma håg att det va där.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 10:32
#74

Citera Återställ Anmäl

Trollet Ludenben skrev 2010-01-15 10:22:38 följande:
Sånt där får Frodo med för sig men jag är där och sätter stopp med en gång. Det är ett vardagsrum, inget annat brukar jag säga. Han får leka där men inte på det viset. Ett tag skulle han ha ut täcke, kudde och allt och bygga koja med vardagsrumsbordet och soffan och allt. Men han gjorde sönder påslakanen när han kröp in i dom och sånt. Så nu har vi sagt att han får han mjukdjur och sånt där (han har stora mjukdjur) men inga sängkläder. De får vara i sängen för det är sängklädernas plats. De blir ju smutsiga med. Filtar kan han få ha till koja i så fall.
Mm, sådär funkar i perioder här med. Att vi har ett "lager" som är avsett för o få bygga med, o att man inte får hämta i sovrummet sängläder o kuddar där ska man inte släpa runt. Så funkar det ett tag, men det gäller ju att hänga med så man har det där "lagret" uppdaterat.
Barnen har sina rum på övervåningen, o där också ett gemensamt rum. Där har mannen hjälpt dem bygga en riktig liten träkiosk, o en "skolbuss" av en gammel säng. Men det hjälpte inte. Det är byggandet som är grejen, inte att ha. Som kråkan sa i mamma mu typ.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 15:25
#77

Citera Återställ Anmäl

Min son är också mycket för o skruva isär o bygga grejer, o är väl mer kunnig inom maskiner motorer o skruvar än jag själv. Sånt har han alltid hållt på med, o har inte vart så mkt för vanliga leksaker. Va inte sålänge sen jag satte foten rakt i ett kretskort, då hade han skruvat isär min gamle dator o gått därifrån sen.
Vi har jämt en massa konstiga maskiner i huset som han har byggt hop. Men det försöker vi att främja, det är ju bra att han har intressen o det. Jag tänkte nog snarast mer på när det spårar ur o slutar vara lek, o blir bara mani. Att det är det som är det jobbiga.
Han har svårt o vänta in andra barn tills de fattar va han menar. De har inte riktigt samma lekstil som han liksom. Lillasyster o vi som känner honom, hinner ju med. Men det är svårt för andra barn, även fast de säjer i skolan att de tycker han är kul o va med för han har roliga lekar. Men det är ju när det funkar, o en del är ju rädda för honom eftersom han är så snabb till o bli förbannad o då hinner han inte tänka förräns han smäller till eller slänger nåt.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 18:11
#80

Citera Återställ Anmäl

Karina09 skrev 2010-01-15 17:14:37 följande:
Jo, jag förstår skillnaden. Men jag upplever det som en väldigt svår balansgång att uppmuntra till fantasi och kreativitet med någon som rätt som det är blir sådär manisk. Om man är i närheten så kan man se tecken på att det är på väg att spåra ur, men det är svårt att vara så pass uppmärksam och närvarande att man kan bromsa i tid. Jag tycker han blir som en virvelvind som snurrar allt snabbare och tappar markkontakt. Vår son lyssnar inte på kompisar heller när han varvar upp. Då är han så inne i sin lek att han inte märker, ser eller hör om någon vill göra något annat. När kompisar är med försöker jag att hålla ett öga lite i smyg för att sedan komma med ett tydligt stopp innan jag hunnit bli arg. Men det har också hänt att jag tvekat någon sekund för länge och sedan rytit åt honom. Inte bra, för då blir det ju "skämmigt" inför kompisarna.
Nä precis, man kan ju inte stå o glo på honom hela tiden liksom. Men det är ju som man utvecklar nåt slags hörsinne/känsel i nacken, så man känner på sig när man ska lägga sig i.
Jag har jättesvårt för o ha andra barn här, har inte själv rätta ron för det än. O ska han till nån så är man ju livrädd att han ska ställa till nåt där.
Det är en smal tråd man balanserar på helt klart.
mammaflickan

Äldre 15 Jan 18:13
#81

Citera Återställ Anmäl

TwistedSister skrev 2010-01-15 17:25:55 följande:
Jo I har också intresse av motorer och att släpa hem metallskrot å skruva ihop å så men jag kan inte tillåta det här, bor i en hyreslägenhet och det finns inget utrymme där man kan hålla på med sånt utan att väggar och golv blir förstörda ju. Men så har han en styvmorfar som är gammal bilmekaniker och har massa skrotbilar som han håller på å jobbar med och när I hänger med honom ut i garaget så ser man honom inte mer den dagen. När han hittar nåt sånt roligt så kan han hålla på hur många timmar som helst och känner varken att han blir trött eller hungrig. Nä han skulle väl ha ett garage istället för ett barnrum.
Ja, det var otroligt svårt när vi bodde i lägenhet i stan. Både skroteriet, men kanske ännu mera trängslen öht. Han har mått bättre här där vi flyttat till nu, ute på landet o större ytor, o mindre skola.
mammaflickan

Äldre 16 Jan 12:40
#85

Citera Återställ Anmäl

två lingon och ett blåbär skrev 2010-01-15 18:46:08 följande:
För att slippa detta med leksaker som släpas runt och en allmän oreda här hemma, är bottenvåningen "fredad zon"= inga leksaker.Barnen får leka på sina rum och i allrummet på övervåningen, i köket nere får de spela spel, rita och baka med play doo.Många som kommer hem till oss undrar hur vi lyckas hålla leksakerna ifrån gemensama rum, men att släppa på den regeln skulle bli kaosartat här hemma.Hela familjen behöver den frerdade zonen för att må bra.Vi har ingen tv i vardagsrummet heller (den är på övervåningen) vilket gör att det blir mer rofyllt och vi kan istället krypa upp i sofforna med en bra bok eller bara sitta och samtala tillsammans utan att barnen distraheras av tvn och vi får en mysig stund.
Åh, fredad zon det låter ju härligt. Hur lyckas ni med det, får jag också undra då? Jag har en känsla av att min son faktiskt inte minns såna "regler", när han börjar projekten så tänker han inte på att han stökar. Vet inte hur jag ska förklara va jag undrar, men menar finns det ett sätt o få till det utan att för den skull ha militäriska regler i hemmet? Jag springer efter o plockar tillbaks, det är ju fel det med säkert. Men han gör det ju inte själv, han "kan" inte! Känns som att man inte vill hålla på o domdera för strikt heller. Vi har försökt o hjälpa genom o skapa lekrum till dem o säja HÄR får man röja. Men det är som han inte kommer håg det, han blir lika förvånad varje gång jag påminner om att inte röja runt nere o flytta möbler. Suck.

«
‹
Sida 1 av 32
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

INNEHÅLL