Jag har ångest,oro över att mitt barn ska drabbas av Plötslig spädbarnsdöd

Förstår dig så väl! Efter första veckan när min son var nyfödd hade jag inte gjort annat än oroat sönder mig. Då köpte vi ett larm. Då har man i alla fall gjort vad man kan. Sen tvingade jag mig själv att släppa oron och försöka njuta av underverket. Ville inte känna att jag slösat bort hela mammaledigheten på oro och inte hunnit njuta. Frågade min släkt när oron går över och fick till svar att det gör den aldrig helt, min farmor oroar sig fortfarande för sina barn och de är ju 60 och 64 nu:) Men man får göra vad man kan för att förebygga och sen våga leva. Lycka till och njut för tusan av din bebis!