Man läser om äldreboende hit och dit, och visst, alla har inte barn. Men ni som har föräldrar på ett äldreboende, varför tar ni inte hand om dem själva, i era hem? Man ger och ger och ger till sina barn, har man inte rätt att få något tillbaka? I andra kulter så är det självklart att man tar hand om sina äldre. Varför gör vi inte det i Sverige?
Samma svar som pa varfor folk inte tar hand om sina barn
Jag förmodar att de som flyttar till äldreboende inte klarar av att ta hand om sig själva utan behöver särskild vård och omsorg. Som heltidsarbetande kan det väl vara svårt att få ihop både arbete och tillräcklig omvårdnad, kan jag tänka.
Mina föräldrar valde att skaffa mig, jag har inte valt att ha föräldrar och ser inte att jag har något ansvar för dem.
Jag tror att många gärna skulle ta hand om dom själva, men det är lite svårt om man jobbar heltid, har barn och familj att ta hand om.Jag har själv jobbat inom äldreomsorgen och många anhöriga kommer ofta och hälsar på och tar med sina föräldrar hem över ex helger.
Värre är det med dom som man vet har barn som struntar i att ens hälsa på...
Hade en dam som fyllde år och var mycket förväntansfull den dagen. Hon fick inte ens ett telefonsamtal av sin dotter den dagen.. DET svet i mitt hjärta kan jag lova
Håller med tidigare argument.... min familj är beroende av bådas inkomst. Och skulle jag vara hemma heltid för att ta hand om sjuka mamma/pappa så är jag först inte på arbetsmarknaden, vilket betyder att jag inte får ha mina barn på barnomsorgen. Då ska jag ta hand om barn, föräldrar på heltid hemma. Utan att få en krona i ersättning.
Det håller i några månader. Sen är bufferten slut. Mamma/pappa och hela vår familj hamnar på gatan. Alternativt 4-6 personer i en liten 2:a i förorten Totalt ohållbart.
Men vi är fler syskon och skulle kunna ha "rullande schema" på hemmet att hälsa på. Har man större barn kan de säkert komma själva en gång i månaden. Delar man upp detta på många pers behöver man inte springa "varje dag" om man inte vill,....
Jag har haft sjuka mor- farföräldrar och det är jättejobbigt att känna kravet på sig att hälsa på "hela tiden" - hur mycket man än vill...... 
just för att vi har äldrevård och ett skyddsnät i sverige. skulle vi ta bort pensionen och all sorts äldrevård så skulle situationen bli en annan.
kulturen i sverige är i stort sett ättestupa, tyvärr.
Hmm... Jag tror vi är mycket konstiga i vårt sätt i och om familjen. (För att vara svenskar).
Min mormor är LIVRÄDD för äldreboenden. Skulle hon hamna på ett sånt så skulle hon nog tyna bort väldigt snabbt. Eller ta tag i saken på egen hand.
För oss är mormor en mycket viktig del i familjen. Hon har ALLTID ställt upp på oss. Oavsett om det varit barnvakt, en kopp kaffe eller ett lån av pengar så finns hon alltid där.
När hon har behövt oss har det varit självklart att ge henne den hjälp hon behövt. Oavsett vad det handlat om...
När hon blivit by-passopererad så bodde hon hos mej och min dåvarande. Visst var det en jobbig tid, inte minst för killen. Men vi tog oss igenom det och mormor var trygg och tacksam för att hon slapp äldreboende.
När hon flyttade fick hon lägenheten ovanför min mamma. Perfekt!
Hon bröt lårbenet för ett par år sedan. Jag var höggravid och det var den kommande bebisen som höll henne vid liv. Det var riktigt illa då... Flera infarkter i hjärtat och flera små strokes...
Men hon klarade det och när hon kom hem fick hon all hjälp och stöttning hon behövde.
Jag storstädade hennes lägenhet mellan amningarna och mamma handlade åt henne.
När jag var tonåring bodde mormor hemma hos oss i flera år. Det är självklart för oss att hjälpa mormor. Hon är ju världens bästaste mormor! Varför skulle vi inte hjälpa henne?
Nej jag har jättesvårt att förstå hur man kan sätta sina gamla på hem och sedan "glömma" dom. Bara hälsa på någon gång om året...
Men som sagt... vi är nog lite konstiga i vår familj...