Vi som väntar trean sommaren 2010! (TRÅD NR 2)

ni har mina fulla sympatier som fortfarande tvingas jobba. jag måste säga att DET är iaf en stor lättnad att vara hemma och gör att man orkar ha näsan ovanför vattenytan, det där allra sista som annars kanske hade saknats.

Åh vilka fina namn Astrakan och Marelb

Marelb: Jag vill ju oxå köra vidare på V-trenden och har Vide som nr 1 och Love som nr 2. Men sambon kör sitt eget race och kallar bäbisen för Sigge hela tiden. Så detta kan sluta hursomhelst Med ettan och tvåan hade vi spikat namnen direkt efter RUL när vi visste vilket kön det var...så nu känns det "jättepressat" - 6 v kvar och denna ovisshet

Astrakan: Molly är supersött!

Shit vad jag är trött och slut. Jag har som bara rusat på som vanligt sen vi kom hem från sjukhuset och nu känner jag att jag får tillbaka ALLT! Sover, sover, sover och är så HIMLA LEDSEN hela tiden. Grinade igår kväll när jag bäddade om i vår säng eftersom jag skulle sova i vårt extrarum pga av mina snarkningar och bara "ja, nu kommer man inte tillbaka in hit på 8 månader eller så, men det är ju lika bra med en sån ful och fet och äcklig fru som du har" och så grinade jag för att jag har sånt jävla sug efter glass hela tiden och inte kan stå emot och bara blir fetare och fetare för var dag. Å så är både jag och sambon skitstressade över detta med diabetesen, vi vill ju få allt att klaffa på en gång (är såna som personer) och det TAR JU TID och alla våra rutiner som vi arbetat upp med morgnar etc är ju krossade nu och .....AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH och så ska vi ha en BÄBIS om 6 v typ...och vi är inte ens i BÖRJAN av ngt förberedelsearbete avs hur jag/vi tänker oss förlossningen, och det känns skitviktigt för mig att vi är synkade när vi åker in och jag får som inte riktigt fatt i honom avs detta eftersom han är så inne i arbetet med diabetesen och så grinar jag för det och jag bara "men då föder jag fan SJÄLV" och så där håller det på....

Hej alla,

känns väl lite bättre idag :-/ Sov över med kidsen hos mina föräldrar inatt eftersom de måste lära sig att ta sockre och ge sprutor så att de kan vara barnvakt när vi åker på förlossningen... Det gick jättebra så nu känns det som att det finns en ljusning ... Dessutom så hade min sambo tagit tillfället i akt och gjort en massa grejer när han var själv hemma bl a bytt säng i 2-åringens rum så nu står spjälsängen på plats i vårt sovrum och 2-åringen har fått en utdragssäng, blir spännande att se hur det går...

Grejen är att när tvåan föddes så hade vi gått en skitseriös profylax-kurs och verkligen TRÄNAT och gjort en massa övningar och affirmationer och you name it, så jag tror att jag jämför mkt med hur det var då. Jag ska börja läsa Anna wilsbys bok "Innan du föder" NU och där finns en massa bra, konkreta uppgifter som man kan göra, dels för sig själv men även gentemot den medföljande och det är en del skriva brev-uppgifter, så jag ska ha som mål att göra dessa under veckan som kommer och sen boka in min sambo ngn dag/kväll utan barn och börja med att visa honom dem. Andningen kan jag trän apå själv när jag är hemma - 20 min/dag är lämpligt när det är såhär nära inpå. Jag tror att mkt redan finns där också efter senaste förlossningen, gäller bara at börja släppa fram det...

Tack för era stöttande ord Jag tror det ger med sig allt eftersom tiden går och jag börjar tagga ner...

Ja, jag tyckte det var jättebra, det var ju min första vaginala förlossning och jag kände verkligen att jag ville vara förberedd till 100% samt att kursen i sig blev som en process. Minuset blev väl att jag nu har helt höga krav på att det ska va likadant den här ggn :-/ men som sagt så tror jag att mkt sitter kvar tack vare att vi pluggade så bra sist.

Usch, nu är allt sådär pissigt igen, min sambo har knäckt ryggen efter att ha burit för mkt på lillan och jag är ju bara allmänt oduglig . Jag vill bara att det ska gå ngr veckor så att alt får bli som vanligt igen. vi går snart under av trötthet, hela tiden nya utmaningar och så livet i övrigt.

Ps. tack för alla uppmuntrande ord avs min lilla "mini-depression" el va fan det nu är...