Vi som väntar trean sommaren 2010! (TRÅD NR 2)

det är ganska lugnt - har vetat om det sen i april förra året *det har bara tagit lite TID för arbetsgivaren*. jag söker som sagt redan nu nya jobb och är helt övertygad om att det fixar sig nej, vi (iaf jag) kommer nog aldrig mer ha babysittern på bordet igen...alltså - jag har ju bara fött vaginalt med tvåan - MEN jag hade sd från v 23 och från v 35 hade jag rejält med både molvärk (typ ond mensvärk) samt mkt sd både dag och natt. förlossningen var enormt utdragen, men jag tror iofs att det berodde på att jag hade influensa också. "logiskt" sett borde det ju kunna påverka i en snabbare riktining att det händer saker i kroppen? iofs...min svägerska kände nada och hennes tvåa föddes 1,5 timme efter vattenavgång :-/

NU har jag börjat få molvärk, har haft hela natten och har fortfarande (v 29+2 idag).väldigt störande eftersom det gör så pass ont att det blir svårt att somna om.

fel...v 28+2 ska det ju va...inte för att jag tror att ni bryr er...men rätt ska vara rätt

välkommen tillbaka skönt med sol och värme...fast nu börjar det ju lossna här också..till viss del iaf allt väl här, min bäbis ger sig till känna lite då och då men inte lika ofta som jag kanske skulle vilja...lite nojjig ibland, men får försöka slappna av.

apropå magen - hade ju SF-mått 24 sist jag var hos bm för 2,5 v sedan i v 26+0...det känns ju som att man är redo för förlossning i detta nu alltså...men så kollade jag min gamla blogg från gravven med tvåan och 5 dgr innan BF (då hon föddes) hade jag SF 38...jisus! hur stor är man då liksom? men jag har ju uppenbarligen klarat av det en gång, så...

ja, fast två ggr - hade nog ännu större SF-mått med ettan skulle jag tippa...

apropå att vara gravid flera ggr - hörde idag en kompis berätta om en som hon känner som jobbar på förlossningen här som berättat om en tjej som nyss fött sitt 21:a barn! alla i livet! tjejen var dessutom bara född - 71, så hon är 39 år...

"uppåt" så är det inte helt ovanligt med 9-10-barnsfamiljer heller, men 21 var ju rekordet (?) ingen av födslarna var dessutom tvillingar heller!

hm ja, men jag "antar" att den familjen "kanske" är laestedianer (ursäkta stavningen) och de använder de inte preventivmedel. det var därför jag skrev att det inte är så ovanligt "uppåt" med stora familjer- och med tanke på att jag själv bor ganska långt norrut så kan ju ju föreställa er vad JAG då menar med "uppåt". sverige är 70 mil till norr om där jag bor

spännande

ja, alltså - ett förtydligande - det väcker ju såklart en del uppmärksamhet även här att man har 21 barn

hade tänkt säga en massa om det där, men det blev så invecklat å tjorvigt...kontentan var iaf att jag tror att det väcker en massa hos folk när man kommer som gravid och ni vet hur det är, då är det liksom fritt fram att häva ur sig vad som helst eftersom som gravid så är man "allmängods". sen vad det står för kan man ju bara spekulera i. jag hade nog också kännt mig som du Linfun...bra att lite shopping kunde råda bot på ledsenheten sen ska man ju inte glömma heller hur mkt trötthet etc gör med ens tankar och känslor...

idag har ett par kompisar till oss åkt till korea för att hämta sitt första barn - en pojke som är 8 månader. de kan inte få biologiska barn och adoptionsprocessen har pågått i 2,5 år och i torsdags fick de reda på att nu var det dax. kan inte ens föreställa mig känslan...

Det var ett bra uttryck: graviditetsstil Ska jag oxå köra med, jag som haft lite vikt-tjäbbel med min bm. Ska dit imorgon fö och är rädd för vågen som vanligt, har svullat ngt ENORMT senaste 2 v - äter som en skogshuggare finns inget stopp tydligen. Idag tog jag mig en Dajm-strut till efterrätt e lunchen, satt ju som en smäck..men tyvär släptte jag loss sockerjävulen iom det, så nu måste jag detoxa resten av dagen...alt bara falla för trycket?

Svullade mest med ettan dock , då åt jag 2-3 glassar varje dag sista månaderna. Ingen diabetes där inte...bara gravid-stil Vilken härlig stil! Jag gick upp 30 kg och hon vägde 4,8 i v 39+1.Mammas lilla gottegris

Ja, livet är så skört...jag tänker varje gång såna saker inträffar att "fan vad tacksam jag är att det inte är JAG och MIN familj som drabbas"...men ngn ggn kommer det ju hända oss också...Och precis som du och Diagnostica skriver -det är tvära kast mellan liv och död här i livet. Försöker tänka att livet dock måste segra tillslut...

Det lät ju bombastiskt, men ni förstår vad jag menar antar jag...

Jag vet inget om de siffrorna stämmer för USA, men jag vet att det är många som inte har råd med mödravård eftersom den inte är gratis som här i Sverige och att många får föda sina barn på akutmottagningar eftersom de inte har en sjukförsäkring som täcker att föda på en förlossningsklinik. Och jag tror att det kan påverka jättemkt - dels att mamman har sjukdomar/svårigheter etc som man inte känner till samt att den personal som förlöser faktiskt inte är behörig personal och att EFTERVÅRDEN såklart inte blir optimal heller... Men jag tänker att nog fasen borde mödradödligheten vara högre i u-länderna? Iofs kan jag jut ycka att USA är ett u-land på många sätt iom den sjukvårdspolitik som man bedriver...

Själv har jag jobbat vidare med min gravid-stil. Var hos bm idag - upp 4 kg på 3v - ungefär som jag trodde (igår åt jag chips samtidigt som jag lagade mat, sen åt jag tre portioner spagetti och köttfärssås på det) Allt bra med bäbis - SF-måttet hade växt 4 cm på 3 v , nu ligger jag på 28 vilket är prick på kurvan (v 29+1).

 Började idag implementera tanken om att få ett, helst två, sena UL med tanke på att jag tydligen läckte mkt fostervatten sist och dottern hade en infektion när hon föddes...och det verkade inte vara ngr problem med att fixa. Skönt det iaf.

välkommen och grattis!

har haft en underlig helg - varit barn - och sambofri större delen då han varit ute på övning och kidsen snurrat runt hos våra föräldrar. tillbringade gårdagen med att käka chips och kolla SATC. nu har jag precis tryckt ner två övertrötta och sockerrusiga kids i sängen och inväntar min näst sista arbetsvecka 7 dgr kvar!