Jag mobbas på dagis!
Enrice skrev 2010-05-08 21:38:46 följande:
Jag har en idé. Engagera dig i föräldraföreningen på din avdelning på dagis, lägg energi på att göra någonting vettigt för barnen, istället för att lägga energi på andra mammor. Skit i dem! Låt de vara som de är. Det är inte ditt ansvar. Men om det handlar om mobbing som du skriver, så borde det lösas med att du talar med dagispersonalen, det kanske blir ett möte och alla kommer att skämmas och säga ursäkta vi tänkte inte på det att du skulle känna dig utanför. Så blir det bra. Förhoppningsvis he he...Vuxna ska inte bete sig hur som helst, särskilt inte på dagis, där barnen präglas för framtiden. Kanske skapar du en debatt på dagis om du berättar för någon fröken hur du känner. Jag tycker inte du ska hålla inne med detta. Plus som någon skrev: håll huvudet högt, var stolt. SKIT I DEM! Ni är inte med i Top Model, ni är mammor. Var stolt, var mamma. Jag har också gravidmagen kvar he he. Var den bästa mamman ;) Man kan i alla fall säga hej till alla föräldrar på dagis. Det gör jag. Sedan pratar jag mer om man märker det finns intresse/tid. Men vissa säger man bara snabbt hej till. Barn känner av allt. Deras (de där som inte hälsar ens) barn lär sig av sina föräldrar, och ditt/dina lär sig av dig (känner att du mår dåligt). Jag förstår dig hur du känner. Skaffa RESPEKT genom att engagera dig i föräldraföreningen eller på annat sätt. Skit i deras middagar, gör saker för barnen istället :) Det finns andra sorters föräldrar. Bli vän med dem istället. Jag tycker att det är tråkigt att du ska behöva gå och tänka på detta. Det är inget fel du gjort. De är bara klumpiga och självupptagna. Satsa på dina barn mer istället för att slösa mer energi på dem.Så gjorde jag när vi var ny inflyttade för 10 år sedan. Jag har suttit i skolrådet sedan 5år tillbaka. I 5 år försökte jag få kontakt med föräldrarna här ute men det var svårare än jag trodde. Innan skolrådet öppnade jag en ungaörnar grupp med pyssel för barnen, jag höll på i två terminer. Allt kretsar runt idrottsföreningen så jag ville se om intresse fanns fär annat.
Nu är jag inte en sådan mamma som fikar hos folk. Jag träffar enbart folk som ger mig något tillbaka. Min tid är mer värdefull än att sitta och fika hos grannen.
Alla vet vem jag är och jag hälsar först vid möten med föräldrar och lärare på skolgården. Då behöver jag inte känna att den inte hälsade på mig och undra varför.
Jag har haft samma känslor som TS. Det är inte skoj. Men idag kan jag lova att om jag vill fika hos någon, så skulle dom öppna dörren och tycka att det vore roligt om jag ville det. Men jag bjuder inte hem någon, på grund av att jag har två familjemedlemmar som tycker att det är jätte jobbigt med folk.
Jag fick mina riktiga kompisar genom hundsport, och nu har jag dom bästaste vänner på jobbet.