ErikaFika skrev 2010-04-01 12:19:03 följande:
Jag har två pojkar med 18 månader emellan. Båda är döva och jag ser det verkligen som positivt. De kommer att ha varandra hela livet. I och med att båda är döva så får de möjligheten att gå på samma dagis och samma skola i framtiden, med samma förutsättningar. Och de har samma språk.När första pojken visade sig vara döv såg jag det aldrig som något hinder för att vilja ha fler
barn.Nu har de en bror, vän och som dessutom förstår den andres situation mer än vad vi föräldrar gör. På något vis blev jag lättad när det visade sig att lillebror även han fått den ärvda hörselskadan.Och nu att ha två barn som är döva, och med allt merarbete som det innebär, så ser jag ändå inte det som ett hinder för att vilja ha fler barn. utan nu är det sömnbristen som skriker stopp till det ;)
hmm ja en viss orättvisa känner man när man har ett normalhörande o ett med hns, men å andra sidan känner jag att han får mkt från henne som är väldigt duktik språkligt för sin ålder (2,5år) o att hon minsann inte behandlar honom på nå annat vis för i hennes värld finns de ju bara lillebror Leo med hörisar, de är ju inge konstigt me de :) de är ju precis så en lillebror ska va för de är hon van vid
så de sitter nog mest i mitt huvud att jag inte vill särbehandla eller skydda lillebror mer bara för att han minsann inte har hela hörseln med sig.. men jag hoppas vi så småningom kanske får en bra kontakt med en annan familj som har en jämnårig som Leo kan växa upp med o där känna att de finns fler o att de inte är synd om honom o att de behöver vara ett funktions HINDER utan mer kommunikations hinder (som ZHARMY sa), och att de alltid går att lösa
ja sömnbrist o fysisk trötthet med 2 barn tätt vet jag absolut hur man stavar till ;)
tror att de dörjer fler år efter 1 an och 2 an innan man känner de där suget o sig riktigt redo igen för fler, har ju alltid tänkt mig 3. ni vet den där bilden man har innan man hade några små alls..