Hörselskadade och döva barn del 4

jag med..

Vilken spännande diskution det här med tekenspråk vs. talspråk.
Om man lyssnar på många vuxna hörselskadade/döva personer vad de har att säga om teckenspråket så är det många som säger att det är deras språk. Språket de känner sig trygga med och kan uttrycka sig fullt ut i och kan kommunicera utan svårigheter.
Men nu är det ju så att större delen av sveriges befokning inte kan teckenspråk utan använder talad svenska, så visst underlättar det mycket om man är talspråkig.

Jag har en CI opererad son som vi kämpar mycket med för att hans talutvecklign ska bli så optimal som möjligt. Han snackar massor, har haft sitt CI i ett år, och kan många många ord på tal. Han sjunger på tal och kan räkna till nio, trots att han bara är två år. Han kommer med nya ord nästan varje dag.

Men vi kämpar också med att lära honom teckenspråket. För vad är det för fel på att vara tvåspråkig?? Han kan nästan lika många ord på teckenspråk som på talad svenska. Alla vägar till att kommunicera med sitt barn är väl bra?! Teckenspråket är ett språk där han kommer kunna vara fri, där han inte kommer ha några hinder att kommunicera med andra teckenspråkiga.
Talspråket kommer att ge honom mycket positivt, men cokså en hel del svårigheter. För det kommer uppstå situationer där han itne hör lika bra som alla andra. Där han inte kan uppfatta talet och där han tappar i kommunikationen.

Tror helt enkelt att det är så att vi "normalhörande" inte kan förstå riktigt vilken trygghet teckenspråket är för de som är hörselskadade. Men jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra utan kör på både och, och jag märker på min son att han älskar att höra, sjunga och prata. Men också att han har ett behov av teckenspråket redan nu.

Ville bara berätta hur vi har valt i vår familj.

Vi går också på AVT med vår son och det har hjälpt oss mycket. Bara att göra oss medvetna om ljudets betydelse, att det egentligen inte spelar så stor roll vad man säger bara man pratar på hela tiden, berättar vad man gör osv. Att ständigt prata. Ju mer ljud de får in desto bättre.
Via Avt har jag fått lära mig att tycka om att sjunga, vilket jag inte gjorde innan. Nu trallar jag jämt på någon barnsång och just nu är det björnen sover som är favoriten här hemma :) Så fort jag sjunger på den lägger sig sonen ner och låtsas vara björnen som sover
Vi har cokså gått en gång i veckan i ett år och kommer fortsätta med det fram till sommaren, sen blir det mer och mer glest mellan tillfällena.

Vill också bara berätta att vår son går på en specialförskola där det finns både hörande och döv personal och där han får båda språken, precis som vi ger honom här hemma. Hans språkutveckling tog ett rejält kliv framåt när han började där i augusti.
Jag anser att även om de har CI och även om hörseln är väldigt bra med CI´t, vår son hör nästan lika bra som en normalhörande med sitt CI, så är det ändock ett hjälpmedel. Han är i grunden gravt hörselskadad och ger vi honom båda språken från början så är det fritt fram för honom att välja det som han känner sig mest trygg med i framtiden. Han kanske inte ens väljer ett språk utan använder båda parallellt beroende på situation. Och då är det ju optimalt att han är tvåspråkig redan från början.
Det är ju aldrig någon som tycker det är något konstigt om barn som har föräldrar med olika språk lär sig två språk från början. Tvärtom är det många som ser det som något positivt. Förstår inte varför det skulle vara annorlunda med teckenspråk och talspråk. Men som det sagts tidigare, alla är vi de bästa föräldrarna till just våra barn och vet bäst vad som är rätt för våra egna barn. Det är vi som känner de bäst. Så om man känner i magen att man gör rätt så gör man nog också det. Vi kör på två språk, andra på enbart talet och andra enbart tecken. Finns nog inget rätt eller fel där.. Eller det får framtiden utvisa antar jag.. Men det är ändå intressant att diskutera denna fråga och få veta hur andra tänker kring det..

Jag har två pojkar med 18 månader emellan. Båda är döva och jag ser det verkligen som positivt. De kommer att ha varandra hela livet. I och med att båda är döva så får de möjligheten att gå på samma dagis och samma skola i framtiden, med samma förutsättningar. Och de har samma språk.
När första pojken visade sig vara döv såg jag det aldrig som något hinder för att vilja ha fler barn.
Nu har de en bror, vän och som dessutom förstår den andres situation mer än vad vi föräldrar gör. På något vis blev jag lättad när det visade sig att lillebror även han fått den ärvda hörselskadan.
Och nu att ha två barn som är döva, och med allt merarbete som det innebär, så ser jag ändå inte det som ett hinder för att vilja ha fler barn. utan nu är det sömnbristen som skriker stopp till det ;)

Lisa A: Kollade in din blogg, verkar som vi har mer gemensamt än två döva pojkar. Här är en till som syr, fast jag syr mest pojkkläder :)

Får man fråga vart du bor och om dina pojkar går i "vanlig" skola eller specialskola?

Lisa A: Vi bor också i sthlmsområdet. Mina barn är små, den ena drygt två år och den andre 7 månader.
Tvååringen går på förskolan för hörselskadade barn ute i sollentuna och det är tänkt att även lillebror ska börja där framöver.

Inga fler barn, än så länge. Som Lejon sthlm skrev så har även jag, innan jag fick barn, haft den där bilden av att det ska vara tre barn i denna familj. Vi får väl se om det blir så.. :)

Lisa A: Storebror är Ci-opererad, lillebror ska på utredning nu under april så vi får se hur det blir med honom.

Sist så sydde jag en sacco säck var åt barnen, men innan dess var det en jumpsuit till lillebror och ett par byxor och matchande luvtröja i velour till storebror. Helt off topic, i know :)

Zharmy: Med storebror gjordes screeningen på bb, också i sthlm, med lillebror valde jag att gå hem från bb samma dag han föddes, men fick en tid för screening två dagar därpå.. Ring dit om du känner att du verkligen vill veta, annars så gör ju egentligen nån dag hit eller dit ingen skillnad.

GRATTIS!!!!

Lejon: Ang. Avt så tog vi kontakt själva med en av logopederna och sa att vi gärna ville komma och börja Avt.. Sen tog det någon vecka innan vi fick komma på första besöket.. Prova det?! Vi går också på Rosenlund.

Lejon: Verkar som du fått tjata en del på de. Jag tog bara en logoped ur listan och skickade ett mail.. Vi bor norr om stan och det är inte den logopeden vi har nu som vi egentligen tillhör men det funkar prima ändå.
Ett tips bara, kan ju alltid prova och se vad som händer om du mailar nån av logopederna direkt.
Vi har Rosi Kilander Lopez, trivs bra med henne. Har hört att Pia ska vara bra, och även Karin Lundh. Det finns ju många fler.. Kan vara värt att prova.

Idag var vi på inskrivningssamtal inför att lillebror ska sövas och röntgas på måndag, en del av ci-utredningen. Nästa tisdag får vi besked om det blir CI eller inte även för lillebror.
Det blir en jobbig proccess att gå igenom nu, ser fram emot när vi kommer ut på "andra" sidan och allt är klart. Det värsta med utredningen tycker jag är sövningsmomenten.. Tycker det är så obehagligt att söva mina barn och lämna de i helt främmande händer och gå iväg för att vänta ut den mest långsamma väntan jag varit med om. Men försöker tänka positivt, att tänka på framtiden och hur bra det kommer att bli..