Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Chakito:
Ja, det värsta som finns är ju att inte veta. NU vet du vad du ska utgå ifrån och kan förbereda dig och göra nya målbilder, bearbeta känslorna som du säger. Vilken vecka är du i nu igen?

Jag har inga känningar, lite små sammandragningar då och då.. men absolut inga som får en att tro att detä r på gång. Slemproppen verkar ha gått iaf, så någonting har hänt.
Jag har nog gjort samma "lista", att igångsättning känns jobbigt och hemskt, och jag ser inte alls fram emot att bli igångsatt. Jag vill ha det så naturligt som möjligt, så utmaningen nu blir att försöka få reda på så mycket information som möjligt om igångsättning och vad de tänker på måndag. Vad finns det för alternativ etc..

När skulle du tillbaka för att fortsätta planera?

Hej där (:
Jag har inte blivit underöskt så jag vet inte alls om det ens är något på gång eller vad det är som händer, så jag utgår ifrån det "värsta" scenariot, att de helt enkelt behöver sätta igång det eftersom flödet i navelträngen är sämre..

Sen har jag verkligen inga känningar alls, det är nästan lite sjukt, jag mår så fruktansvärt bra o inga förvärkar eller någonting! Ska det verkligen vara så :/

Haha, Linda! Skärpning! Du firar bröllopsdag, det är inte läge att vara på familjeliv? Men du har rätt i att ställa samma fråga.
Ska bli jätte spännande att höra vad de säger imorgon iaf, och vad de kan berätta efter undersökningen.

Tänk om ingenting har hänt? OM bebis inte ens hade planlagt att försöka komma ut? Argh! Jag får kanske vara gravid för alltid? :O

Chakito: Åh, bebis är liksom färdigbakad närsomhelst (: Ja den kan gott få vara kvar till vecka 40 så att lungor o allt får växa till sig lite extra. Skönt att samtal är inbokade så snabbt så du slipper tänka o känna på allt ensam. Vi hoppas på att de säger något riktigt riktigt BRA imorgon på undersökningen. Att jag är öppen och latensfasen är igång och att jag kan åka hem o vänta in de riktiga värkarna.. något sånt? Vi bestämmer att de säger så, visst?

Ah, vad skulle jag göra utan er som peppar så bra?
Ja, vi får hoppas att allt ser bra ut och att det bara är för bebis att kämpa på där inne o växa till sig. Inte för stor dock, då blir jag lite nervös... hur ska hon komma ut då?!
(:

Linda har definitivt snöat in på Norge, kanske är det för att de låter så mysiga när de pratar?

Bebis här verkar var alldelles för glad i magen, alltså det studsas o dansas o hon gör vågen. Försöker hon lära sig surfa på fostervattnet tror ni?

Vi satsar på Triss-reklamen. Plötsligt händer det :)

Vi firar ingen bröllopsdag här borta men vi njuter av solen och dödar mossa ute på gräsmattan, somnar i varandras famn på kvällen och skrattar hela dagarna. helt fantastiskt. Allt som saknas är den där envisa lilla sötnosen jag bär omkring på.

Hej allesammans!

Nej, vi vet inte om det är en han eller hon, jag har bara kallat det för hon eftersom jag så gärna vill att det ska finnas en person bakom.. all min hud och sånt (:
Vi var på överburenhetskontroll idag och konstaterade att vi hade okej med fostervatten, inte riktigt så bra men några fina pölar som bebis kunde studsa omkring i.
Jag var öppen ungefär 2 cm och tappen hade börjat minska(även den 2 cm) även om jag höll på att gå under av undersökningen som var helt oerhört obehaglig.
Vi hoppas att någonting mer händer tills på onsdag då vi ska tillbaka och sätta igång eftersom fostervattnet är för lite för bebis att simma omkring i.
Dock mådde bebis aldelles för bra, och vi tror att det var därför den inte vill komma ut ;)

Det här med kommunikation förresten, jag tror absolut på att det finns mer än den verbala kommunkation som vi använder. Tänk på kroppspråket bara!
Jag var ju i Brasilien o hälsade på min biologiska familj i december, varav jag fick en oerhörd kontakt med min morfar som jag aldrig träffat förr. Han är analfabet och kan inte prata ren portugisiska, medan jag inte talar ett enda ord portugisiska.. men vi förstod varandra till fullo och blev oerhört förtjusta i varandra. Han ligger mig varmt om hjärtat, oerhört mysigt och häftigt känns det att ha träffat honom.

Nu blev det sådär off topic igen, men jag tror det är samma sak med djur. Att de förstår känslans språk och handlingar av känslor, snarare än ord, kommandon. Det är väl det som kallas för närvaro?

Det finns bara ett språk alla människor talar gemensamt, och det är känslans språk. Så det så (:

Linda:
Min morfar är världens sötaste lilla människa med bara en tand. Det är helt förfärligt att jag kanske aldrig får se honom igen, så söt och underbar som han var. Det var så mycket liv i honom, så mycket glädje, så mycket glöd.. jag såg verkligen mig själv, det var OERHÖRT spännande för mig som aldrig upplevt något sådant igen.
Gissar att det är ungefär vad att skaffa barn innebär, asmma mirakel? Att se sig själv, sitt liv, sina styrkor i någon annan?

Åh nej, vi kommer int bli besvikna (: Vi har köpt kläder i alla färger och alla storlekar, tygblöjor i alla mönster och färger, skriver Lillafro-dagbok (Lillafro är det riktiga smeknamnet) och har inga som helst åsikter eller tankar om personlighet eller sidor hos barnet. Man vet ju inte iaf? Om det är en pojka eller flicka, det säger ju ingenting?
Jag har gått in för att säga "hon" så jag blir säkert lite förvånad om det inte är en pojke, mest för att jag lurat mig själv.
Vi önskar oss ett barn. (:
En avbild av oss själva, någon vi skapat och skapar gemensamt- genom våra värderingar, vår moral och etik. Det vore tråkigt för bebis om hon (eller han!) var sjuk av något slag, någon sån där sjukdom som gör att livet är.. hm..f ördomarna flödar kanske, men som gör det svårt att uppleva allt det fina i världen, en utvecklingsstörning av något slag.

Det vore tråkigt, eftersom bebis förtjänar det allra bästa, v allt. Hon(han?) är mitt allt och är skapad med så mycket kärlek och längtan att ingenting spelar roll, förutom stunderna då vi kryper upp tillsammans alla tre i soffan och ser på varandra. Då hon(han..) dregglar på mig, gråter på nätterna och söker tröst och jag får beundra min sambo vagga henne till sömns igen, ömt.
Åh (: Det ska bli så mysigt!

Jag tror jag är i latensfasen nu, visst är det så? När livmodermunnen börjar öppna sig och ska upp till 4 centimeter samt livmodertappen som ska kortas ner? Eller hur?Det betyder att jag är påväg mot allt det mysiga... visst? :)

Oj, nu glömde jag svara på frågan. Vi har inga pojknamn vi är överens om, och lika dåligt är det med tjejnamn vi känner starkt för. Tror vi måste se minisen först?

Hej alla!
Mig behöver ni verkligen inte oroa er för, jag är tillbaka och hemma med världens sötaste och vackraste lilla pojke! (:
Han förblir namnlös ett tag till eftersom jag som tidigare nämnt inte hade några bra namn alls..
Linda: Vad är det med mannen din? Får ni reda på något? Jobbigt att inte veta.

Min förlossning blev inte alls som tänkt, fullspäckad med kemisk smärtlindring och inblandning :P

Men den var ändå jätte bra och blev hur bra som helst. Jag ska lägga upp flörlossningsberättelsen i bloggen sen, så snart jag har tid. Jag är bara fruktansvärt upptagen med att titta på världens vackraste varelse.. (;

Hur har Chakito det? Är du "förlikad" med ditt öde?

Linda: Så läskigt med din man.. Men hoppas verkligen att ni får korrekt svar snart och att det är på väg tillbaka. Tur att han inte var i mexico, det hade blivit många timmars flygande i ovisshet och rädsla. :/

Nu har jag skrivit min förlossningsberättelse i bloggen! Och nu ska jag in o väcka min underbara vackra lilla prins (:

De här läckande mojängerna jag har under hakan är hopplösa.. Finns det något bra knep att tvinga dem att sluta läcka konstant?

Hej alla (:

GRATTIS Petrellie! Här går det undan :D

Tack för alla fina kommentarer på förlossningsberättelsen, jag vill nog hålla med er.. det var ingen riktig dans på rosor med allt värkstimulernade. Nästa förlossning ska jag behålla allt mitt fostervatten för mig själv o inte stå där med "pölar" i slutet så de vill sätta igång.. Det är min plan!

:D

Nu ska jag försöka fixa så min digitalkamera vill ladda upp bilderna till datorn, det vore ju kul om man kunde få stoltsera lite med snuttisen.. (:

Hej hej (: Ville bara säga att jag sitter här o läser lite, mest hela tiden och tänker på er i tråden.

Kram :)

Chaikto: Grattis till en underbar familjemedlem! Synd att det blev som det blev med allting. Jag har samma känsla om min förlossning, att det inte blev som jag önskat eller tänkt mig och att det känns jobbigt.
Förstår verkligen att det kändes tungt för dig, som du beksriver det. Jag hade varit både rädd och ledsen och orolig.
Tycker du är fantastiskt som orkade hålla modet uppe o som kämpade så för att behålla kontroll och lugn i den situationen, det fansn så många stressfaktorer!
En riktig superhjälte är du!
Stor kram

Anna