HUR får man en morgontrött tonåring att kliva ur sängen??
Min son på snart 14 är helt hopplös att få upp ur sängen på morgnarna...
Hans klocka (läs stereo) kör igång på höööög volym, poppandes punk så det dånar i hela huset - men han sover lugnt vidare!
Jag går in och tänder lampan, ruskar på honom och hoppas på draghjälp från oväsendet ur högtalarna, men icke... Han kan möjligtvis titta upp på mig, men somnar sedan om igen.
Jag har provat precis allt tror jag. Vatten i ansiktet, ta bort alla kuddar och täcket, sprayat med duschflaska i ansiktet, klia på ryggen, öppna persiennerna, öppna fönstret... INGET funkar!!!!
Han tittar upp, säger att han ska komma, men sover inom kort igen.
Oftast hinner han faktiskt i tid till skolan - men det bara för att jag ställer upp och åka en sväng till (skjutsar hans lillasyster till skolan också, och hon är alltid i tid!). Alltså jag skjutsar dottern, åker hem och hämtar sonen. Det är inte långt iofs, men onödigt tycker jag.
Jag har sagt minst en miljon gånger att jag inte tänker åka mer än en vända varje morgon, och idag har jag stått fast vid det.
Nu är klockan 8.15 och han ligger fortfarande kvar i sängen.
Lyfter på huvudet när jag ropar på honom, men saknar tydligen helt driv att kliva upp...
Han började i skolan kl 8, så idag kommer han alltså försent...
Jag har hört att någon annan förälder provade detta, och det slutade med att skolan anmälde familjen till sociala, eftersom det ju råder skolplikt.
Den metod jag körde idag, är alltså inget jag kan fortsätta med, och det funkade ju inte bättre än nån annan heller....
VAD SKA JAG GÖRA???????
Hjälp och råd mottages tacksamt!
Bör tilläggas att han har lika svårt att somna i rimlig tid, som han har att vakna tidigt...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-24 14:55
Tack för alla synpunkter och goda råd!
I morse hade han sovmorgon, så det var liite enklare att få upp honom då.
Han har samma problem även under de ljusa årstiderna, ja.
Skulle han själv få styra sin dygnsrytm, så skulle han gå och lägga sig mitt i natten och sova till eftermiddan...
Alla säger spontant (även jag, för JAG funkar så) att han ska gå och lägga sig tidigare.
Det kan säkert stämma, men jag skulle vilja ha en tydlig förklaring över sömnmönstret hos människan, för barnens pappa klarar inte av att sova så mycket som jag behöver. Då är han hopplöst trött på morgonen (men han tar sig ju upp ändå såklart). När han däremot sover ca6 timmar så känner han sig piggare när klockan ringer.
Beror detta på att han efter dom timmarna sover ytligare (och kanske egentligen sovit för lite), eller är det helt enkelt så att människor behöver olika mycket sömn? Och kan detta isf tänkas vara ärftligt?
Hur mycket ska man då bortse från detta just under tonåren när man är extra trött?
Ja, det är ingen enkel nöt att knäcka detta....
Har fått en del tips om att byta klocka/signal/musikstil, men vi har nog redan provat alla varianter...
Klassiskt irriterande tjut, vibrerande väckarklocka under kudden,
en handgranat som lät skitilla och som man skulle slänga i väggen för att få tyst på...
När stereon använts som klocka, så har all sorts musik testats. Jobbigast för mig var perioden Slipknot!!!! Vi har tillochmed provat med musik typ Darin, för det är det värsta han vet, men utan resultat....
Har provat med kaffe på morgonen (han är seriös kaffedrickare - och nej, han dricker varken kaffe eller annat med koffein efter kvällsmaten!), men det slutar oftast med att jag får dricka upp det själv lr hälla ut det. Han HINNER helt enkelt inte!
Detta med att vara tonårsförälder är då ingen lek inte!
Han har inte bidragit med några svårhanterliga revolter i övrigt, utan mera protesterat mot oss lite halvtamt sådär... Tror nog han tycker att vi ändå är rätt ok föräldrar och det är den känslan av respekt (ömsesidig!!!) jag vill förstärka.
Har man sagt en sak, så är det så man gör sen....
Jag tror nämligen inte på stränga förbud, utan vill att det ska vara framdiskuterade beslut.
Tror faktiskt att regler efterlevs bättre då, när man själv varit med och bestämt dom.
Just nu står vi ju onekligen i ett läge där dt verkligen inte fungerat,
men att bestämma över huvudet på honom är absolut en sista utväg - även om det låter lockande ibland!
Han är väldigt lätt att ha att göra med i övrigt, men skolan är väl inte hans favoritplats/sysselsättning direkt, och att då drabbas av mycket svår tonårströtthet kan inte vara nåt vidare för honom heller...
Lägg sedan till hormoner, ständig hunger och allt annat som hör tonåren till....
Skulle inte vilja byta med honom!!!!!