Igår var vi på RUL och jag skulle vara i vecka 17. Fostret har dock ingen hjärtaktivitet och det syns ett stort bukväggsbråck. Det utvecklades inte efter v. 13.
Har ingen erfarenhet av detta men lider med dej ...
Tänker på dej/er 
Hej!
vet inte riktigt hur det kommer att vara i ditt fall då ditt barn slutade utvecklas i v. 13 och egentligen är en MA. Jag fick avbryta min graviditet i v.22 pga hjärnskador som inte var förenliga med liv. Vad jag förstått är det väldigt olika hur lång tid det tar. För mig tog det 14 timmar från det att jag blev igångsatt och var väldigt smärtsamt i början. Morfinet hjälpte inte på mig så jag fick ta epidural. Men jag har fött barn innan och det tog 20 timmar o var lika smärtsamt så jag tror att det beror på din kropp, hur du kommer att uppleva det. När det var över blev jag lämnad själv med min lilla dotter på mig för att ta farväl. Nu var hon ju väldigt utvecklad eftersom det var så sent men jag skulle råda dig till att prata med personalen om hur ett foster i den veckan ser ut och om det är väldigt missbildat...Du kan be dem att titta på det innan och berätta hur det ser ut...och du kan komma tillbaka en annan dag och titta ( om det inte är annorlunda när fostret är mindre). Jag råder dig att prata med personalen, ställ en massa frågor för det vet. Och om du vill veta mer om hur vi upplevde det så får du gärna maila mig.
Lycka till och kramar, jag vet hur hemskt det måste kännas just nu..
Tack för era svar; speciellt för dig Caos. Min största rädsla idag är att jag orkar nog inte titta på det som kommer ut ur mig. Jag vill inte. Jag törs inte. Jag vet att de inte kan tvinga mig att göra det men vad händer om det kommer ut när ingen av personalen är inne i rummet (jag har hört att så var det för ett annat par). Eller vad händer om jag kommer att ångra mig och jag har redan missat chansen? Och så är jag fruktansvärt rädd för smärtan. Jag har också fött barn redan men då finns en mening med det hela. Jag fattar inte varför jag inte kan bli nedsövd?! Förlåt om jag känns omogen.
Jag födde en flicka som inte levde i v 38. Jag var jätterädd för att se henne, men BM var otroligt varsam och sa att det faktiskt är lättare att bearbeta sorgen om man sett och haft sitt barn hos sig. Bara du vet vad som känns bäst för dig. För mig kändes det trots allt bäst att ha min flicka hos mig hela dagen, hålla henne och pussa hennes kind.
Varma kramar till dig.
Ts:
Jag beklagar din förlust.
Jag har förlorat ett barn på samma sätt, men jag las in direkt då jag bodde så långt bort från sjukhuset (15 mil) och på kvällen började jag störtblöda så dom skrapade mig akut.
Så från det jag fick veta tills det var klart kanske 8-10 timmar, sen kommer ju uppvaknandet också.
Var inte ensam ikväll och börjar du blöda ring gynakuten direkt.
Jag beklagar era förluster också.
Tedu, jag förstår dig. Och du ska absolut känna efter själv, det är viktigast för dig. Jag skickar massor av styrkekramar till dig. 
jag skulle varit i v18 men barnet hade gått bort i v14 jag fick vänta i tre dagar innan jag fick medicin.. att gå de tre dagarna var de värsta i mitt liv sen blev jag inlagd och fick medicin och dettig nästan hela dagen för mig och det gjorde ont både fysiskt och psykiskt.
sen fick jag inte ut allt och blev skrapad och fick ligga natten över men det var bara för att det blev sent på kvällen.
den psykiska biten för mig var det värsta .. jag tror inte jag kommer över det på ett tag.
men jag kan lägga in en positiv bit att man kan bli gravid igen och det är en väldigt liten chans att det blir likadant igen.
Nu är jag i v27 och än så länge går det bra.. sänder en tanke till dig
Hej! Jag förtår hur ledsen o tom du känner dig. hopplösheten...
vad jag vill råda om är att lyssna på barnmorskorna om att titta elle inte. för det har ju gått några veckor sen de tror att hjärtverksamhet fanns. så ev kan ju bebisen ha blivit illa åtgånget under den tiden o att se det kan nog vara ganska obehagligt tror jag. vet inte hur mycket man kan se på v13. vi fick avbryta en graviditet i v 19 o då såg man allt. men så hade han levt ända tills dess med. men han var liten. för mig gick det fort då jag reagerade på den första tabletten. så från den till han var född tog det 5 timmar.
har fött en stilla flicka i v 37 med så den skillnaden vet jag. vi tittade på mio o tog bilder men vi höll honom inte själva. men alice höll vi o pussade o allt sånt.
hoppas att det går bra
Tack för era ord och tankar. Jag vill att allt ska vara över nu. Det kommer en lång natt nu för mig och morgondagen blir nog ännu värre.