Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Anonym

Äldre 27 Mar 19:33
1644 svar

Citera Visa endast Anmäl

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?
- «
- ‹
- Sida 164 av 164
- 152
- 153
- 154
- 155
- 156
- 157
- 158
- 159
- 160
- 161
- 162
- 163
- 164
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Anonym (TS)

Äldre 6 May 23:39

#1630

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Psychodrama) skrev 2015-05-06 22:27:35 följande:
Ja, det svänger fort ibland. Jag har också mått bättre dom sista dagarna. Jag har så fullt upp med saker just nu att jag hinner knappt fundera över allt det dåliga som varit. Ja det är bra, keep it up!
Ibland är det kul att läsa sina egna inlägg och se hur det pendlar mellan att sväva i det blå och sedan becksvart i djupaste förtvivlan. Det känns så overkligt att man mått så dåligt när man befinner sig i ett bra läge igen.

Anonym (utnyttjad) - jag har inte heller barn. Jag vill gärna ha men kommer att vara väldigt noga med att skaffa barn med en bra pappa isåfall som kan stötta och hålla i rodret om jag känner mig svag. Har man vissa svårigheter så bör man ha en realistisk backup-plan tycker jag.
imadreamer

Äldre 7 May 00:52

#1631

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (D) skrev 2015-05-03 23:05:01 följande:
Skulle gärna vilja skicka en kram till er här inne. Borderline förstörde tolv år av mitt liv men jag är idag glad att jag höll i hårt, kämpade, tog mig igenom det och överlevde.

Nu har jag hittat mig en man som gjort allt för att förstå mina brister och svagheter och har hjälpt mig mycket med att få mig att må bättre med mig själv. Känner mig trygg för första gången i mitt liv och snart kommer vårt första barn. Känns som att, och jag hoppas att på att min borderline nu håller på försvinna.

Kram på er och kämpa på!

Glad för din skull! Alla tips hur din man lyckades ta gärna emot! Jag själv oavsett va jag har provat har lyckas för en stund. Gjorde mina bästa så hon ska känna sig älskad å säkerhet men i slutändan funkade ingenting, så om det finns en sätt som jag har inte provat å kan hjälpa henne gärna mottages :)
Anonym (D)

Äldre 7 May 01:19

#1632

Citera Visa endast Anmäl

imadreamer skrev 2015-05-07 00:52:57 följande:
Glad för din skull! Alla tips hur din man lyckades ta gärna emot! Jag själv oavsett va jag har provat har lyckas för en stund. Gjorde mina bästa så hon ska känna sig älskad å säkerhet men i slutändan funkade ingenting, så om det finns en sätt som jag har inte provat å kan hjälpa henne gärna mottages :)

Han lyssnar, gör allt för att förstå och har tålamod (trots att det inte har vart lätt för honom alla gånger). Tålamod är nog ett utav det viktigaste. Han har fått bevisa gång på gång att jag kan lita på honom och att han inte kommer svika mig som andra har gjort förr, litar inte på folk och hat väldigt svårt för att släppa in någon. Jag har vart riktigt hemsk och jobbig mot honom i mina svaga stunder för jag har tänkt att "han kommer bara såra mig ändå" men ändå står han kvar och visar att han inte kommer gå någonstans.

Har jag ångest över något så hjälper han mig med det, praktiska saker men även jobbiga känslor. Han gör saker för min skull även fast det kanske låter konstigt, tex att han säger till när han går upp på morgonen och igen innan han går till jobbet för att jag inte skall få panik när jag vaknar över att något har hänt när jag sovit.

Han låter mig ta saker i min egen takt, som att han väntar tills när jag känner mig mogen att träffa hans vänner och familj och inte tjatar. Han ser till så att jag inte puschar mig själv för hårt, tex förra året sökte jag massor av jobb för att jag kände mig som en så dålig flickvän som var sjukskriven och han fick stå för det mesta här hemma, men han sa åt mig hela tiden att inte pressa mig själv och att jag ska ta det lugnt och fokusera på att må bättre istället och inte gå för fort fram. Till exempel..
psykologsambo

Äldre 7 May 10:04

#1633

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (D) skrev 2015-05-07 01:19:43 följande:
Han lyssnar, gör allt för att förstå och har tålamod (trots att det inte har vart lätt för honom alla gånger). Tålamod är nog ett utav det viktigaste. Han har fått bevisa gång på gång att jag kan lita på honom och att han inte kommer svika mig som andra har gjort förr, litar inte på folk och hat väldigt svårt för att släppa in någon. Jag har vart riktigt hemsk och jobbig mot honom i mina svaga stunder för jag har tänkt att "han kommer bara såra mig ändå" men ändå står han kvar och visar att han inte kommer gå någonstans.

Har jag ångest över något så hjälper han mig med det, praktiska saker men även jobbiga känslor. Han gör saker för min skull även fast det kanske låter konstigt, tex att han säger till när han går upp på morgonen och igen innan han går till jobbet för att jag inte skall få panik när jag vaknar över att något har hänt när jag sovit.

Han låter mig ta saker i min egen takt, som att han väntar tills när jag känner mig mogen att träffa hans vänner och familj och inte tjatar. Han ser till så att jag inte puschar mig själv för hårt, tex förra året sökte jag massor av jobb för att jag kände mig som en så dålig flickvän som var sjukskriven och han fick stå för det mesta här hemma, men han sa åt mig hela tiden att inte pressa mig själv och att jag ska ta det lugnt och fokusera på att må bättre istället och inte gå för fort fram. Till exempel..
Vågar jag gissa att du har berättat för honom om din Borderline ja?
Anonym (D)

Äldre 7 May 14:09

#1634

Citera Visa endast Anmäl

psykologsambo skrev 2015-05-07 10:04:04 följande:
Vågar jag gissa att du har berättat för honom om din Borderline ja?

Ja självklart. Det berättade jag med en gång så att han fick chansen att tänka över ifall han ville, och klarade av att vara i förhållande med någon med borderline.
Erika87

Äldre 7 May 15:02

#1635

Citera Visa endast Anmäl

Ni som har borderline. Vad skulle ni rekommendera mig att göra.
Jag och min sambo har varit tillsammans väldigt länge och bott ihop i över ett år.
Problemet är att min sambos ex har borderline. Det är inte ovanligt att hon kör förbi vårat hus ( vi bor på landet inga grannar ) ,hon brukar också knacka på våran dörr, skrika som en gam utanför oss , fråga runt våra vänner om vi fortfarande är tillsammans, sprida ut rykten om både mig och min sambo bland annat att hon och min sambo fortfarande är tillsammans. Nu det senaste av hennes påhitt är att hon är gravid med min sambos barn. Först så var det jätte hemligt men jag fick veta genom kompisar sen nu så har hon kontaktat hans familj samt skrivit ut det på fb även skrivit en liten text om att hon tycker så synd om mig. Tre dagar efter detta möter jag kvinnan full på en nattklubb skryka sig runt mig och mina vänner hela kvällen. Även skriva sms till min sambo att jag höll på med massa killar ute. Vad ska jag göra för att bli av med henne? För ett år sen satt vi oss alla tre ner och pratade. Min sambo förklarade att han älskade mig inte henne och att han ville ha en framtid med mig. FRAMFÖR henne. Varför håller hon fortfarande på ? hur ska jag få detta att sluta!?
Anonym (Ria)

Äldre 7 May 15:03

#1636

Citera Visa endast Anmäl

Ni som har borderline. Vad skulle ni rekommendera mig att göra.
Jag och min sambo har varit tillsammans väldigt länge och bott ihop i över ett år.
Problemet är att min sambos ex har borderline. Det är inte ovanligt att hon kör förbi vårat hus ( vi bor på landet inga grannar ) ,hon brukar också knacka på våran dörr, skrika som en gam utanför oss , fråga runt våra vänner om vi fortfarande är tillsammans, sprida ut rykten om både mig och min sambo bland annat att hon och min sambo fortfarande är tillsammans. Nu det senaste av hennes påhitt är att hon är gravid med min sambos barn. Först så var det jätte hemligt men jag fick veta genom kompisar sen nu så har hon kontaktat hans familj samt skrivit ut det på fb även skrivit en liten text om att hon tycker så synd om mig. Tre dagar efter detta möter jag kvinnan full på en nattklubb skryka sig runt mig och mina vänner hela kvällen. Även skriva sms till min sambo att jag höll på med massa killar ute. Vad ska jag göra för att bli av med henne? För ett år sen satt vi oss alla tre ner och pratade. Min sambo förklarade att han älskade mig inte henne och att han ville ha en framtid med mig. FRAMFÖR henne. Varför håller hon fortfarande på ? hur ska jag få detta att sluta!?
Anonym (TS)

Äldre 7 May 16:40

#1637

Citera Visa endast Anmäl

Erika87 skrev 2015-05-07 15:02:40 följande:
Ni som har borderline. Vad skulle ni rekommendera mig att göra.
Jag och min sambo har varit tillsammans väldigt länge och bott ihop i över ett år.
Problemet är att min sambos ex har borderline. Det är inte ovanligt att hon kör förbi vårat hus ( vi bor på landet inga grannar ) ,hon brukar också knacka på våran dörr, skrika som en gam utanför oss , fråga runt våra vänner om vi fortfarande är tillsammans, sprida ut rykten om både mig och min sambo bland annat att hon och min sambo fortfarande är tillsammans. Nu det senaste av hennes påhitt är att hon är gravid med min sambos barn. Först så var det jätte hemligt men jag fick veta genom kompisar sen nu så har hon kontaktat hans familj samt skrivit ut det på fb även skrivit en liten text om att hon tycker så synd om mig. Tre dagar efter detta möter jag kvinnan full på en nattklubb skryka sig runt mig och mina vänner hela kvällen. Även skriva sms till min sambo att jag höll på med massa killar ute. Vad ska jag göra för att bli av med henne? För ett år sen satt vi oss alla tre ner och pratade. Min sambo förklarade att han älskade mig inte henne och att han ville ha en framtid med mig. FRAMFÖR henne. Varför håller hon fortfarande på ? hur ska jag få detta att sluta!?
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser ditt inlägg. Varför tror du att vi har svar på hur du ska göra? Tror du att vi är som henne? Jag är kanske löjlig nu men jag blir kränkt över att folk tror att jag skulle va en expert på hur stalkers fungerar. Vi må ha samma diagnos, men det där beteendet är INTE typiskt för borderlinepersoner. Jag förstår att man kanske inte är så insatt om man själv inte lider av borderline, men försök va ödmjuk inför tanken att diagnosen är endast en del av personen. Det tillkommer en hel del drag som är unika för just den personen. Precis som med vanliga människor.
Anonym (Psychodrama)

Äldre 7 May 20:45

#1638

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Ria) skrev 2015-05-07 15:03:17 följande:
Ni som har borderline. Vad skulle ni rekommendera mig att göra.
Jag och min sambo har varit tillsammans väldigt länge och bott ihop i över ett år.
Problemet är att min sambos ex har borderline. Det är inte ovanligt att hon kör förbi vårat hus ( vi bor på landet inga grannar ) ,hon brukar också knacka på våran dörr, skrika som en gam utanför oss , fråga runt våra vänner om vi fortfarande är tillsammans, sprida ut rykten om både mig och min sambo bland annat att hon och min sambo fortfarande är tillsammans. Nu det senaste av hennes påhitt är att hon är gravid med min sambos barn. Först så var det jätte hemligt men jag fick veta genom kompisar sen nu så har hon kontaktat hans familj samt skrivit ut det på fb även skrivit en liten text om att hon tycker så synd om mig. Tre dagar efter detta möter jag kvinnan full på en nattklubb skryka sig runt mig och mina vänner hela kvällen. Även skriva sms till min sambo att jag höll på med massa killar ute. Vad ska jag göra för att bli av med henne? För ett år sen satt vi oss alla tre ner och pratade. Min sambo förklarade att han älskade mig inte henne och att han ville ha en framtid med mig. FRAMFÖR henne. Varför håller hon fortfarande på ? hur ska jag få detta att sluta!?
Nej, tyvärr. TS satte dit rätt ord. Vi kan inte hjälpa dig med en stalker. Jag har aldrig stalkat någon och skulle aldrig få för mig att göra det heller. Ring Robert Aschberg, han brukar väl hålla på med sånt där.
Anonym (D)

Äldre 8 May 00:23

#1639

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Ria) skrev 2015-05-07 15:03:17 följande:
Ni som har borderline. Vad skulle ni rekommendera mig att göra.
Jag och min sambo har varit tillsammans väldigt länge och bott ihop i över ett år.
Problemet är att min sambos ex har borderline. Det är inte ovanligt att hon kör förbi vårat hus ( vi bor på landet inga grannar ) ,hon brukar också knacka på våran dörr, skrika som en gam utanför oss , fråga runt våra vänner om vi fortfarande är tillsammans, sprida ut rykten om både mig och min sambo bland annat att hon och min sambo fortfarande är tillsammans. Nu det senaste av hennes påhitt är att hon är gravid med min sambos barn. Först så var det jätte hemligt men jag fick veta genom kompisar sen nu så har hon kontaktat hans familj samt skrivit ut det på fb även skrivit en liten text om att hon tycker så synd om mig. Tre dagar efter detta möter jag kvinnan full på en nattklubb skryka sig runt mig och mina vänner hela kvällen. Även skriva sms till min sambo att jag höll på med massa killar ute. Vad ska jag göra för att bli av med henne? För ett år sen satt vi oss alla tre ner och pratade. Min sambo förklarade att han älskade mig inte henne och att han ville ha en framtid med mig. FRAMFÖR henne. Varför håller hon fortfarande på ? hur ska jag få detta att sluta!?
Säger det samma, det där är inte bara pga borderline. "Bara" skriver jag för att visst, vissa har väldig separationsångest men den där tjejen har fler problem än bl.
Anonym (TS)

Äldre 13 May 18:06

#1640

Citera Visa endast Anmäl

Nu har jag börjat dejta en ny kille. Snabba vändningar här, men har bara träffats en gång hittills. Jag gillar känslan i början, när det pirrar i hela kroppen när man får ett sms och man blir överlycklig över att träffas. I bakhuvudet har jag dock alla tankar om att min ångest kommer triggas igång så fort det börjar bli seriöst och sabba allt som vanligt. Men denna gången ska jag göra mitt bästa för att kväva den ångesten, bara låta tankarna flyta i huvudet men inte berätta om dom för killen. Jag tänker inte visa mig svag igen och riskera att han utnyttjar det som ett tillfälle att trampa på mig.

I övrigt så är jag väldigt glad över mitt liv nu. För några månader sedan ville jag inte ens leva, men nu tycker jag livet är helt fantastiskt. Även om såren är djupa från exet så kan jag samtidigt se allt det positiva som kommit efter det. Mitt liv hade aldrig varit så här bra om jag stannat med honom. Då hade det varit fortsatt berg-och dalbana stup i kvarten och en konstant känsla av att aldrig va bra nog. Jag hade aldrig tagit steget att lämna på egen hand, och då hade livet lätt kunnat löpa på så. Bara misär. Så nu vill jag bara tacka honom för att han gjorde slut, så jag kan få en bättre framtid. Jag är ännu inte där att jag kan förlåta honom för hans agerande och faktiskt mena det, men det känns som att det är på god väg.

Hur går det för er andra?
Anonym (TS)

Äldre 13 May 18:13

#1641

Citera Visa endast Anmäl

Jag måste fråga; har era familjer märkt av er problematik? Har de någonsin sagt något? Min familj säger inte så mycket men jag inbillar mig att de tänker massa negativa saker om att deras dotter/syster hela tiden går från ett kort förhållande till ett annat istället för att ha en och samma kille i 5-10 år som alla andra lyckas med.
Anonym (Psychodrama)

Äldre 17 May 18:39

#1642

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2015-05-13 18:06:55 följande:
Nu har jag börjat dejta en ny kille. Snabba vändningar här, men har bara träffats en gång hittills. Jag gillar känslan i början, när det pirrar i hela kroppen när man får ett sms och man blir överlycklig över att träffas. I bakhuvudet har jag dock alla tankar om att min ångest kommer triggas igång så fort det börjar bli seriöst och sabba allt som vanligt. Men denna gången ska jag göra mitt bästa för att kväva den ångesten, bara låta tankarna flyta i huvudet men inte berätta om dom för killen. Jag tänker inte visa mig svag igen och riskera att han utnyttjar det som ett tillfälle att trampa på mig.

I övrigt så är jag väldigt glad över mitt liv nu. För några månader sedan ville jag inte ens leva, men nu tycker jag livet är helt fantastiskt. Även om såren är djupa från exet så kan jag samtidigt se allt det positiva som kommit efter det. Mitt liv hade aldrig varit så här bra om jag stannat med honom. Då hade det varit fortsatt berg-och dalbana stup i kvarten och en konstant känsla av att aldrig va bra nog. Jag hade aldrig tagit steget att lämna på egen hand, och då hade livet lätt kunnat löpa på så. Bara misär. Så nu vill jag bara tacka honom för att han gjorde slut, så jag kan få en bättre framtid. Jag är ännu inte där att jag kan förlåta honom för hans agerande och faktiskt mena det, men det känns som att det är på god väg.

Hur går det för er andra?

Hur har det gått med killen TS?

Jag har haft mycket att göra på sistone och jag har flera roliga saker att se fram emot så jag har mått ganska bra. Dock så hörde mitt ex av sig till mig häromdagen och ville ses. Han var så där självgod och spydig till sättet så jag skrev några rader om vad jag tyckte om hans attityd och att jag inte tyckte att det var någon bra idé att ses. Han hade ingenting att komma med efter det och vi önskade varandra ett lyckligt liv.

Hade han hört av sig för några månader sen så hade jag nog agerat annorlunda så jag är stolt över mig själv att jag avvisade honom. Jag är inte förvånad över att han hörde av sig nu när han börjar känna sig ensam men jag är ändå lite ledsen över att han var så kaxig istället för att försöka vara vänlig. Det sänkte mitt självförtroende lite men jag kan ju konstatera att han är väldigt omogen och osäker. Efter det har jag känt mig varken glad eller ledsen.

Jag har berättat för vissa i min familj om min problematik. En tog det bra och var väldigt stöttande och en annan hade väl lite svårt att ta det till sig men det blev bättre med tiden. Jag tror inte att du behöver gå runt och tänka på vad din familj tänker om dig då det är väldigt vanligt att folk inte stannar i relationer. Du är ju dessutom på god väg mot det bättre.
Anonym (TS)

Äldre 18 May 21:22

#1643

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Psychodrama) skrev 2015-05-17 18:39:23 följande:
Hur har det gått med killen TS?

Jag har haft mycket att göra på sistone och jag har flera roliga saker att se fram emot så jag har mått ganska bra. Dock så hörde mitt ex av sig till mig häromdagen och ville ses. Han var så där självgod och spydig till sättet så jag skrev några rader om vad jag tyckte om hans attityd och att jag inte tyckte att det var någon bra idé att ses. Han hade ingenting att komma med efter det och vi önskade varandra ett lyckligt liv.

Hade han hört av sig för några månader sen så hade jag nog agerat annorlunda så jag är stolt över mig själv att jag avvisade honom. Jag är inte förvånad över att han hörde av sig nu när han börjar känna sig ensam men jag är ändå lite ledsen över att han var så kaxig istället för att försöka vara vänlig. Det sänkte mitt självförtroende lite men jag kan ju konstatera att han är väldigt omogen och osäker. Efter det har jag känt mig varken glad eller ledsen.

Jag har berättat för vissa i min familj om min problematik. En tog det bra och var väldigt stöttande och en annan hade väl lite svårt att ta det till sig men det blev bättre med tiden. Jag tror inte att du behöver gå runt och tänka på vad din familj tänker om dig då det är väldigt vanligt att folk inte stannar i relationer. Du är ju dessutom på god väg mot det bättre.
Det går framåt sakta men säkert. Jag tycker om honom men han verkar vilja detta mer än mig. Jag vill, men inte lika mycket som jag kanske hade velat tidigare. Precis som dig så har jag massor att sysselsätta mig med nu, har jättemycket roliga saker i mitt liv och umgås med många nya singelvänner så livet känns hur bra som helst även om jag inte har en kille. Jag har nästan inte tid för någon. Det är nog jättebra för mig, för då blir jag inte så himla fixerad vid honom. Jag har fortfarande vissa negativa tankar om att jag kanske ska bryta det för hans skull, för jag vet att han inte kommer orka med mig osv, men det är fortfarande under kontroll. Men jag har hunnit berätta en hel del negativa saker om mig själv men han tog det väldigt bra och vände det till något positivt. Jag behöver nog att det går så här sakta, så jag får vänja mig vid tanken på en relation istället för att helt plötsligt bara befinna mig i mitten av allt.

Varför sänkte det ditt självförtroende? För mig hade det fungerat tvärtom. Även om han va kaxig så hörde han av sig, vilket betyder att du helt plötsligt fick övertaget och hade makten att välja vad som skulle hända. Och du gjorde ett bra val för dig själv och satte en gräns. Det borde stärka dig! Att han va kaxig handlade kanske mest om att han hade svårt att va den som kröp till korset?
Anonym (Psychodrama)

Äldre 20 May 21:59

#1644

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2015-05-18 21:22:41 följande:
Det går framåt sakta men säkert. Jag tycker om honom men han verkar vilja detta mer än mig. Jag vill, men inte lika mycket som jag kanske hade velat tidigare. Precis som dig så har jag massor att sysselsätta mig med nu, har jättemycket roliga saker i mitt liv och umgås med många nya singelvänner så livet känns hur bra som helst även om jag inte har en kille. Jag har nästan inte tid för någon. Det är nog jättebra för mig, för då blir jag inte så himla fixerad vid honom. Jag har fortfarande vissa negativa tankar om att jag kanske ska bryta det för hans skull, för jag vet att han inte kommer orka med mig osv, men det är fortfarande under kontroll. Men jag har hunnit berätta en hel del negativa saker om mig själv men han tog det väldigt bra och vände det till något positivt. Jag behöver nog att det går så här sakta, så jag får vänja mig vid tanken på en relation istället för att helt plötsligt bara befinna mig i mitten av allt.

Varför sänkte det ditt självförtroende? För mig hade det fungerat tvärtom. Även om han va kaxig så hörde han av sig, vilket betyder att du helt plötsligt fick övertaget och hade makten att välja vad som skulle hända. Och du gjorde ett bra val för dig själv och satte en gräns. Det borde stärka dig! Att han va kaxig handlade kanske mest om att han hade svårt att va den som kröp till korset?
Jag tycker det låter jätte bra att ni tar det lugnt! Precis som du skriver, så får du vänja dig vid tanken och du slipper kanske den där paniken över att man ska bli sårad. Det är samma för mig, jag har verkligen inte tid. Jag känner att jag inte riktigt saknar att ha någon runt mig hela tiden heller, däremot saknar jag närheten väldigt mycket.

Jag vet inte, jag blev väl ledsen över att han inte kunde höra av sig som en vuxen människa istället och fråga hur jag mådde och så, för han betedde sig verkligen som en fjortis. Det fick mig att känna mig oviktig på något vis. Jag önskar väl innerst inne att vi ändå hade kunnat prata ut om allt och verkligen avsluta allt som vänner. Det är liksom inga småsaker vi har gått igenom tillsammans. Men samtidigt är det ju bäst så här. Jag har väl inte riktigt blivit sams med tanken om att vi kanske aldrig mer kommer ha med varandra att göra. Inte för att jag vill ha honom, utan för att jag vill känna att det inte finns något osagt och att han inte är min ovän.

«
‹
Sida 164 av 164
152
153
154
155
156
157
158
159
160
161
162
163
164
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL