misshandlar han mig psykiskt?

Åh TS jag tycker så otroligt synd om dig! Du verkar vara en god, omtänksam och kärlekstörstande tjej som bara vill ha någon att få lite värme från, som du skriver. Och du är så otroligt ung dessutom! Jag tänker på när jag själv var 23 och levde med min 25-årige pojkvän och vår hund i en mysig men stökig lägenhet. Båda pluggade och vi hade massor av tid att bara vara med varandra och ligga i sängen och gosa, mysa, småprata och njuta av livet. Bjuda hem vänner för små fester och middagar, gå på bio, hundpromenader... Klart det fanns moln på himlen men det handlade om saker som vi inte rådde över. Släktingars hälsa och sånt. Men aldrig att min kille skulle skälla ut mig! Eller kalla mig något fult eller säga att jag inte fattar saker! Eller vända på sanningen så att allt blev mitt fel. Eller lura mig på pengar. Aldrig! Är jag mer värd att ha det så än vad du är? Jag är bara en helt vanlig tjej. Inte snygg, inte supergullig, inte populär bland killar, ingenting. Jag skriver det här inlägget för att påminna dig om att livet kan vara tusen gånger bättre om man väljer en man som inte skapar problem åt en. Att livet som 23-åring kan vara skönt! Du verkar va en tjej med driv och energi, du kan gå långt i livet! Och du har, precis som jag, förmågan att attrahera normala fina killar som är trygga i sig själva och saknar behov av att sätta sig på andra, dominera andra, alltid ha rätt. Fastna inte med den här loosern, du måste vidare! Du har inte träffat den där killen som du ska ha ett underbart liv med än! Eftersom du bär på en stor längtan efter kärlek så måste du vara försiktig, du är ett lätt offer för någon som vill manipulera. För du har lätt att se det goda i människor och du gillar att känna dig behövd. Som nu när hans döttrar behöver dig.

Döttrarna. Jag tycker också jättesynd om dem men du kan inte stanna tills de är vuxna och flyttar hemifrån. Då är hela din ungdom över och din son har fått ha hela sin uppväxt med en väldigt dålig manlig förebild.

Jag hoppas verkligen att du lyckas ta dig ur det här på något sätt, både ekonomiskt och psykiskt välbehållen. Ju förr desto bättre! Jag har ALDRIG hört om ett förhållande som började lite knackligt med att killen manipulerade och skällde ut tjejen under första halvåret men sedan blev han plötsligt till en trygg och bra partner som hjälper istället för att stjälpa. ALDRIG! Det går alltid bara åt andra hållet, tyvärr.

Sköt om dig TS och kom ihåg, du är värd så mycket bättre, du är värd att leva i lycka och harmoni precis som alla andra! Livet ska inte vara ett lidande orsakat av att man valt att leva med en idiot!

Men du det är säkert jättevanligt att man tvekar just som du gör nu.

Om allt du har skrivit i tråden stämmer och inte bara är fantasier så blir han inte "normal" av att bete sig ok en förmiddag.

Läs din egen trådstart. Du mår inte bra i ditt förhållande! Varför ska du nöja dig med att det är ok vissa stunder när du vet att du kan bli utskälld redan i kväll om du gör minsta fel?

Hur ser du på dig själv? Skruva tillbaka klockan till innan ni träffades. Hur tänkte du dig din framtid? Vilket slags kille vill du leva ditt liv med? Nån som är ok ibland samtidigt som han kanske lurar dig på pengar, eller nån som är ditt stöd och din glädje?

Din relation, speciellt efter ett halvår och när ni inte ens har barn ihop, ska vara på plus-kontot i ditt liv! När allt annat brakar ihop (jobb, hälsa, andra relationer) så ska du känna att du har i alla fall din man som alltid får dig att må lite bättre och aldrig förstör för dig. Är du ihop med rätt man? Våga drömma om något bättre !

Men se det från hans sida. Han vet säkert om att det inte är jättetrevligt för dig att bli utskälld och utsatt för div. kaos och manipulation. Även om han säkert kan rättfärdiga sina handlingar för sig själv. Han tycker att du behöver bli utskälld för att lära dig något, att han har en jättesmart idé om hur ni ska tjäna pengar men den är för riskabel för att han ska inviga dig i alla omständigheter osv. Men han är inte dum, han fattar att han måste vara trevlig och "normal" ibland för att du ska stanna. I alla fall nu när ni bara har varit ihop i ett halvår och du fortfarande har bitar av din egen personlighet och vänskapskrets kvar.

Det går säkert att gå på djupet med en sådan person som din kille och förstå varför han har blivit som han har blivit, även om han själv aldrig kommer kunna se sina egna fel. Alla har vi våra drivkrafter och motiv, mer eller mindre egoistiska och mer eller mindre i samklang med det som accepteras som moraliskt ok av samhället. Han verkar drivas av en övertygelse att han egentligen alltid har rätt vad han än tar sig för. Om han inte kan betala en räkning före sista datum så är det så alla gör, och om han hamnar hos Kronofogden så är det dåliga regler och allmänt djävulskap från andra människor som ligger bakom.

Hur som helst, han har allt att tjäna på att du tror att han innerst inne är en fin kille och att det är ditt fel att han blir arg. Om du ser det på det sättet så är det rätt självklart att han är "fin" mot dig ibland.

Och det där med att du får skuldkänslor av att planera ett uppbrott samtidigt som du är som vanligt mot honom. Det är så du måste agera för att klara av att göra det du ska göra. På ett sätt kan man säga att du är manipulativ men skillnaden på dig och honom är att du vet om det och mår dåligt av det. Var glad att du får dåligt samvete för det visar bara att du är helt normal!

Men var glad att han inte visar dig kärlek, om han hade gjort det så hade du haft ännu svårare att ta dig ur förhållandet!

Att visa kärlek är inte samma sak som att älska. Han kan säkert hosta fram en kärleksförklaring om han tror att det får dig att fortsätta ta hand om honom och hans barn men kan han sluta bete sig som ett svin som har rätt att uppfostra andra vuxna människor och kan han sluta utnyttja dig ekonomiskt?

Vad ska förresten kvinnorjouren göra och säga som du ska lyssna på? Det finns ju människor i den här tråden som ger dig helt adekvata råd som du ändå väljer att inte ta till dig.

Fast TS har visst tagit till sig råd i tråden. Jag tycker att det märks att hennes ögon öppnats för att det inte är så här det ska vara i ett förhållande. Och alla som berättar om hur mycket värre det kan bli har säkert också gjort intryck.

Det har bara gått några dagar sedan trådstarten och TS har redan kontaktat kvinnojouren och fått en tid, plus mejlat med en kompis om problemet och visat tråden för sin mamma. Alla måste få ta saker i sin egen takt. Det går inte att snabbspola till att göra slut bara för att folk runt omkring och på fl tycker att det är så självklart. Ni som har varit i samma situation vet att det är en process både psykiskt att ge upp tanken på att det ska bli ett fungerande förhållande och praktiskt att få grepp om vad som ska hända. I TS fall handlar det om att hitta en annan bostadslösning än att bli sambo med killen, och att avveckla företaget eller få bort killen ur det utan att själv lida ekonomisk skada. De här sakerna hade varit jobbiga även om det handlade om en helt normal kille som TS inte hade rätt känslor för. Lägg till att det finns underförstådda hot och att TS är rädd för hur killen ska reagera på allt hon gör... Ge tjejen lite tid!

Jag funderar lite på hur du ska kunna göra slut. Om jag var du TS så skulle jag inte vilja röra till det för mycket utan göra slut på enklast möjliga sätt. Jag menar det är helt normalt att efter ett halvår komma på att man inte har rätt känslor för den andra personen, och göra slut p g a det.

Bara bestäm dig för att du inte älskar honom tillräckligt mycket för att vilja satsa på ett förhållande, och säg (skriv) det till honom. Det finns ju inga motargument han kan komma med. Han kan inte påstå att han kan få dig att älska honom för då kan du bara säga att nej, du hade känslorna förut men de har dött och det är likadant som det var med ditt ex, när känslorna väl är döda så är de döda. Om han tycker att du har gjort fel som levt som vanligt med honom så är det bara att säga att ja, det kanske var fel av dig, du borde ha gjort slut redan tidigare men du ville vara helt säker på att du inte kände något, du har försökt känna men det går inte. Han kan väl aldrig tycka att du ska fortsätta leva med honom fast du inte har några känslor längre?

Utgå från dina känslor och var orubblig. Inget han gör kan få dig att ändra sig och du är helt säker på din sak. Du tycker det känns fel att driva företag tillsammans för du vill gå vidare med ditt liv, osv.

Vägra gå in i diskussioner om vem som har gjort vad eller sagt vad. Håll kvar i att det handlar om känslor, och det går inte att komma med argument som att den ena har hjälpt den andra med pengar eller hans barn tycker så mkt om dig osv.

Om han kommer tillbaka så säg "Jag har gjort slut med dig, jag vill inte ha dig här längre. Det måste väl gå att göra slut med dig om man inte älskar dig längre eller ska jag dras med dig resten av livet för att vi dejtade i ett halvår?!"

Kan du få din mamma eller pappa eller någon kompis att komma och hälsa på och bo hos dig under den första tiden?

Sedan ska du självklart ha kontakt med kvinnorjouren på sidan om men han behöver inte veta att du anser dig psykiskt misshandlad. Han behöver inte få veta vad du tycker om hans beteende ö h t, det är enklare för dig ju färre argument du kommer med för då slipper du hans försök att förklara sig.

Jag skrev ett inlägg förut som du inte svarade på. Nu tar jag om det men kort. Varför kan du inte göra slut och säga att du har kommit fram till att du inte har de rätta känslorna längre? Han kan inte tvinga dig att älska honom. Gör det enkelt för dig.

Jag tycker att han har gett dig alla argument du behöver för att göra slut. Han vill ha ett gammaldags förhållande med "kvinnan vid spisen" osv. Vill du ha det så? Har han ens frågat dig innan han bestämde att det är så det ska vara??? När du ska göra slut, säg att det här verkar va värderingar som är djupt rotade i honom och att det inte är så du vill leva ditt liv. Du tror på jämställdhet och vill uppfostra din son på ett modernt sätt osv och du kan inte se någon framtid för er när ni har så olika värderingar. Du är inte beredd att ändra dig och inget han säger kan få dig att tro att han klarar av ett jämställt förhållande där kvinnan tillåts visa raseri osv.

Herregud jag blir så provocerad när jag läser om den här karln. Världen är full av fina, mjuka, snälla och normala män som vet vad en kvinna är värd, dvs att en kvinna är en människa precis som han själv och alla människor är lika mycker värda. Varför vill nån tjej ha att göra med en sån här idiot??!?

Men om han börjar påpeka att det känns annorlunda mellan er, varför tar du inte chansen och säger att ja, jag har inte samma känslor för dig längre, jag vill göra slut???

När jag läser det du skriver så verkar det som att du har massor av behov av en man. Någon som hämtar sonen på dagis, någon att titta på tv med, någon som ger kärleksförklaringar, osv. Din kille uppfyller vissa behov och du går och hoppas på att han ska uppfylla fler istället för att inse att du klarar dig själv och att han aldrig kommer bli den du vill att han ska vara. Ni har hunnit bli helt sjukt intrasslade i varandra på ett halvår och jag tror inte det bara beror på att han är manipulativ, jag tror att du har vunnit något på det också i form av sällskap och hjälp i vardagen (även om det verkar va en lat och dålig hjälp och du är den som hjälper honom mest). Jag förstår att man har det behovet om man nyligen har lämnat en fast relation och är van att man ska vara två som delar på bördorna. Hoppas du kan stå på egna ben när du blir av med den här killen!

TS, jag tycker att du ska göra slut med honom ordentligt istället för att ge dubbla budskap. Tänk själv om du fick dubbla budskap, inte skulle du ge upp så lätt? Nu tror han att han kan lappa ihop ert förhållande genom att vara trevlig mot dig. Kanske njuter du av det i stunden men det får inte slut på ert förhållande!

Jag kan hålla med om att det finns varningstecken men vem vet om TS kille har normala spärrar mot att slå eller inte.

Oavsett vilket så fattar jag inte varför någon kvinna skulle satsa på honom som partner och bonuspappa och förebild för sin son. Okej att man kan leva med någon som råkat illa ut ekonomiskt tidigare,t ex är arbetslös eller har hamnat hos KF. Men i TS killes fall verkar det vara helt självförvållat och han tycks inte ha lärt sig något av sina misstag, dessutom så vill han inte skydda TS från sina egna problem utan drar så gärna med sig henne i fallet. Vad gäller hans kvinnosyn så kunde det vara ok om TS själv hade intresse av att leva i ett sådant förhållande, och om killen var värdig den upphöjda plats som han tycker att han ska ha som man. Jag gillar själv att leva jämställt men vet att det finns kvinnor som gillar att underkasta sig. Dock hoppas jag att de väljer att underkasta sig kloka och ansvarsfulla män som tar bra beslut för hela familjen. Vad gäller killens barnuppfostran så fattar jag inte hur man kan låta sig smekas av samma hand som har smiskat ett barn. Där och då skulle all eventuell respekt jag hade för killen dö. Och om man fortsätter vara tillsammans med någon man inte respekterar så kommer man ganska fort tappa all sin självrespekt!

Fast hon har ju sonen tillsammans med en som bor där hon bor nu.

Bra TS! Så länge du vet att du själv gör rätt så kommer han inte åt dig! Även om det känns jobbigt nu så kommer du kunna respektera dig själv i framtiden, hur låg nivå han än sjunker till!