misshandlar han mig psykiskt?

STOPP!!!

Jag har inte läst allt men..

Efter ett halvår borde du vara kär och lycklig, ni borde båda visa era bästa sidor. NEJ!

Jag har bara ett råd egentligen och det är dra, lämna honom, skilj era ekonomier, ja fly!
****************************
Tankeknep;

Tänk på någon du bryr dig väldigt mycket om, din syster, bästa väninna, mamma..

Skulle du vilja att HON var i en sådan här relation? Skulle du tycka att det här var ett ok sätt att behandla henne på? Skulle du tycka att det var vad hon var värd? Tycker du ätt det skulle vara respekt, ömhet och kärlek så det sätt hon förtjänar?

Om inte, varför varför varför är det ok när det gäller dig?!?
Är det här den förebild du vill vara för dina/ditt barn? Är det så här du vill lära ditt barn att leva, att ignorera sin egen känsla om vad som är rätt och fel?

Jag har varit där du är!!

..och nu har jag läst allt!

Vilken stad är du i?

Om du finns någonstans i närheten av mig hjälper jag dig gärna med vad jag kan! Behöver du någon att ringa en konstig tid på dygnet, ring mig , jag är mammaledig.

Jag är en människa i en stad i sverige, jag är inte bara ord på din dataskärm.

Jag finns om du behöver någon att prata med, inboxa mig så får du mitt nr.

Vem vet? Det kanske finns fler här som skulle vara glada att hjälpa, kanske någon som finns där du finns.

Jag är i stockholm/västerås.

Ringa kan man göra ändå!

Sådär känns det även om killen slår, hotar och knuffar en..

Tänk så här, du ska ju bara gå dit och säga som det är, det är upp till DEM, inte DIG att avgöra om du är ute och cyklar! Bara bestäm dig- det är inte din sak att avgöra, du kommer få svaret av dem.

Jag började skriva en riktigt hemlig dagbok. ALLT så långt jag kunde minnas skrev jag ner. När jag sedan läste den blev jag mörkrädd.

Det är så det funkar, en konstig mekanism, man förtränger, förminskar, glömmer.. När allt är ok trodde jag att jag bara varit fånig tidigare, överkänslig.

Skriv! Men göm den för sjutton riktigt riktigt väl!!

Nej det är inte ett dugg normalt!

Killen jag lever med idag (till skillnad från psykot tidigare);
-uppmuntrar att jag träffar vänner.
-kommer själv med förslag som, senast idag, att jag nog borde hitta på något med någon i helgen så jag kommer ut lite.
-har inget emot att jag går och fikar med kompisar, killar som tjejjer, (en av killarna är ett ex)
- säger att han älskar mig.
-säger, även när jag var gravid, hade gått upp 32 kilo och hade vätska tillochmed i ögonlocken, att jag är den vackraste han vet.
-respekterar vad jag vill tycker och tänker.
-gör minst hälften hemma.
-stöttar mig, lyssnar på mig och gör sitt yttersta för att hjälpa mig när jag mår dåligt.
-tar just nu nattningen av vår son (som inte alls vill somna) för att han tyckte jag såg trött ut. Själv har han jobbat sedan 7 och jag har varit hemma med sonen.

Den här killen träffade jag när jag var femton och han nitton. Jag dumpade honom när jag fyllde arton för att han inte var tillräckligt häftig för mig. Tio år senare träffas vi igen och jag inser att det här är ju mannen jag ska leva med..Att han vill ha mig, att jag aldrig slutat vara den stora kärleken i hans liv är ett mirakel. Jag var otrogen, efter honom hade jag sex med..oräkneliga killar, jag har hållt på med allt skit du kan tänka dig och tillslut även droger. Jag har suttit i fängelse och på behandling. Och ändå, ändå är det inte för sent för mig att få ett otroligt bra liv med en fantastisk människa.
De finns, de alldeles normala människorna, männen, som aldrig skulle drömma om att skuldtrippa, förlöjliga eller utnyttja. Jag var för ung för att förstå hur illa det kunde bli med en riktigt "häftig" kille, men gud ska veta att jag vet det nu.

Dock var jag tvungen att jobba stenhårt på min självkänsla!! Det var ju min syn på mitt värde av migsjälv som fick mig att välja så konstiga relationer! Läs Mia Törnbloms bok Självkänsla nu och gör vad som står, bra tips..

När självkänslan var i balans satte jag mig och skrev en riktigt lång lista. Alla de dåliga egenskaper exen hade haft. Sedan skrev jag motsatsorden och det var det jag skulle leta efter i en man bestämde jag!

Snål- generös
Respektlös- ska visa att han uppskattar mig för den jag är och respekterar mig
Svartsjuk- ska visa att han litar på mig
förlöjligande- ska visa mig respekt
skrämmer mig- jag ska känna mig trygg med honom

osv.. Självklart passar min sambo inte in på precis hela listan men bra nära! Killen jag var tillsammans med innan lika så! (Vi har fortfarande bra kontakt och jag vet att han trots att vi gjorde slut inte sa ett ont ord om mig till någon! Hur stort är inte det jämfört med andra som kallat mig..allt!!)

Du måste inte ha det så här! Det finns en annan verklighet!

Utifrån sett, om man aldrig varit i en sådan situation, är det väldigt lätt att tänka /säga ; Meh, det är ju bara att gå! Hur svårt kan det vara, hon är väl inte fastknuten?!
Vad man missat då är att en stor del av psykisk misshandel handlar om att ta ifrån tjejjen (i det här fallet) sin tro på sitt fria val. Man SER inte, förr än man är därifrån, att man kunde gå! Det är sjukt så klockorna stannar och jag vet inte varför det funkar så men det gjorde det för mig! Efteråt var det konstigt och jag var rätt bitter, hur kunde jag slösa bort så lång tid på det där!?! Men hans känslor hade blivit min riktlinje, han var arg=mitt liv ett helvete, han glad=allt var fantastiskt. Det var som att balansera på slak lina i flera år, inte konstigt att jag satte större värde på hans känslor än mina. Jag var van att må otroligt dåligt, ha ångest, vara orolig, vara rädd, känna mig värdelös utan att det eg hände något. Men om HAN mådde dåligt..ojojoj.

Det är bara en kort period! När du väl är av med honom kommer du förvånas över hur du tänkte, hur länge du stannade..

Ett bra råd är att när det väl är slut, berätta för SÅ MÅNGA SOM MÖJLIGT allt du orkar! Han kommer antagligen pendla mellan att bete sig som skit och gråta, vara gullig och helt fantastisk. Om då din omgivning vet, och du vet att de vet, kan din egen stolthet bli det som tillslut räddar dig från att gå tillbaka!

Hejja hejja!
Och när du väl fått ut honom, träffa honom under INGA omständigheter själv!! Då kan han vara gråtig och omöjlig eller hotfull och minst lika omöjlig..
Planera saker in i detalj är smart i ditt fall! Bra!

Det här är ju så sjukt att klockorna stannar! Spara detta, läs det om ett år när du varit ifrån honom länge och du kommer sätta kaffet i vrångstrupen!
Du ska vara hemma, vara lågt ställd, undergiven, städa, och i realiteten ska han leva på dina pengar samtidigt.. Du ska vara hans obetalda.. ja.. vaddå? Jag finner inga ord.
Fatta att det här är han medan ni har det förhållandevis bra!! Jag menar innan dina skulder blivit så stora att han inte kan ta något från dig ekonomiskt. Hur kul kommer han bli när du gått i personlig konkurs? Hur elak kommer han vara mot dig? Vad kommer han kalla dig?
Nej, du är på rätt väg! Jag säger som många andra, det har hänt mycket sedan du började skriva! Jag följer tråden men skriver inte ofta, det är säkert fler som gör så. Tänk att du har en hel hög okända människor som bryr sig och som stöttar dig i det här! Inte en enda har skrivit att hej, tjejjen, det verkar vara ett härligt kap du gjort här, håll i honom.. Alla säger samma sak på olika sätt; dra, fly, dumpa, stick, kasta ut...

Kom att tänka på det där med rädsla. Det skulle kunna ha med låg självkänsla att göra. När man har riktigt låg självkänsla vill man vara omtyckt, av alla, hela tiden, tillochmed de man inte tycker om själv..

Det här är ju bara skuldtrippar! Hellre än som en ok kille skulle säga; kul att du får träffa din mamma, ni ses ju så sällan! , så säger han; Men jaaaaaaaaag då, kolla på miiiiiig! Så himla synd det är om honom hela tiden! Herre min je, han kunde vinna VM i självömkan! Undrar om det är lite typiskt för den här sortens killar..?

Bra initiativ att prata med hans ex!

Säger samma som Tess! Läs tråden igen, det är det här som är svårt! Kom ihåg att tjejjer som blir slagna gula och blå går tillbaka till killen som slår, varför?  Jo, du kanske inser det nu. Förminskar, han var ju snäll egentligen, han älskar nog mig, han ska ju ändra sig, jag har inbillat mig allt... Samma mekanismer.

Läs tråden, läs dina inlägg, ring någon som vet och prata om hur det såg ut på riktigt-inte det som du börjar linda in i rosa små moln nu..
Skrev du dagbok läs den. Sätt dig och gå igenom ekonomin, där har du en del bevis för hur "bra" det hela har varit för dig..

Kom igen, du är din egen värsta fiende nu!!
(Jag har gjort dethär men gick tillbaka flera gånger- det blev inte bättre! Det som var riktigt illa var att omgivningen slutade tro på mig..)

Du har varit skitduktig!!!

www.familjeliv.se/Forum-4-51/m52538510.html

Nästa steg i en relation till honom..