Anonym (Tvåbarnsmamma) skrev 2013-11-12 18:52:38 följande:
Men usch det lät jobbigt! Hoppas verkligen det lugnar sig och blir bra för dig också!
Måste fråga, hur länge har ni vetat att ni är bipolära? Och hur förstod ni att nåt var "fel" med er? (Visste inte hur jag skulle formulera :)).
Jag sökte hjälp främst för att jag var så stressad, irriterad, nedstämd, kände hopplöshet med allt, kunde inte slappna av en sekund, städade 40 gånger om dagen mm. Har även social fobi som blivit lite bättre efter jag gjorde en kbt behandling online.
Sen mår jag bra helt plötsligt. Och sen får jag mina dagar igen då jag krattar löv, renoverar, målar om, samtidigt som jag planerar hela mitt liv i detaljer.. Räknar ut onödiga saker, har hur mycket anteckningar som helst om inkomster och utgifter, shoppinglistor, att göra listor mm.
Det kan svänga från dag till dag och blir väldigt jobbigt.. Trodde aldrig att det fanns nåt som kunde hjälpa mig! Så är väldigt glad nu :)
Jag har haft svårbehandlade depressioner i hela mitt liv. När jag var 22 år hamnade jag på allmänpsykiatrin efter att jag haft hallucinationer. Jag visste inte om det då, men jag hade precis gått genom min första hypomani som sedan övergick till en djup depression med psykotiska inslag. Det var då några läkare som sa att jag eventuellt var bipolär typ 2, vilket jag vägrade ta till mig. Jag blev jättearg, vägrade ta medicin och avslutade kontakten.
Led av den depressionen i flera år fram tills att jag kände att det var nu eller aldrig. Antingen tog jag emot hjälp eller tog jag livet av mig. Träffade en läkare som sa att jag redan provat det mesta inom antidepressiva mediciner så hon visste inte hur hon skulle hjälpa. Jag tog upp misstanken om bipolär typ 2 efter att ha diskuterat med andra här på FL. Jag fick då prova lamictal och blev direkt bättre.
Hade det inte varit för vissa anonyma människor här på FL så hade jag aldrig insett vad som var fel på mig och då aldrig gått med på medicineringen. Jag trodde bipolära var "galna" människor, och kände inte alls igen mig i det eftersom jag bara var "lite" deprimerad. Jag är evigt tacksam till de personerna, vem de än är.