Bara enäggstvillingar är riktiga tvillingar!

jag har ju syskon som är tvillingar jag....dom är IVF-tvillingar, mina pojkar är det "naturligt" haha
När mina syskon blev till i alla fall var inte IVF så säkert än så dom lade in tre ägg för att förhoppningsvis få 1 barn....men fick två...'
Vad jag vet så i västra götaland i alla fall så är det ganska svårt att få mer än ett ägg inplanterat....alltså dom vill helst inte göra det nu för tiden för det är så säkert med IVF, man får liksom "tjata" sig till att få fler ägg...

I USA däremot har dom inga sådana regler, där lägger dom in så många dom vill ungefär...kolla bara på programmet Jon & Kate plus eight!

Våra pojkar är i alla fall "riktiga" tvillingar och igår var vi på släktkalas och fick veta att min kusin hade väntat tvillingar vilket tyvärr resulterade i MF men vem vet kanske nästa gång? jag hade tyckte det var väldigt roligt om pojkarna får sysslingar som också är tvillingar=)

jag tror det har ökat något sen IVF blev så säkert som det är nu.
Läste det någonstans att tack vare (eller på grund av) IVF så föds det mycket mer tvillingar nu än någonsin...
Snart är väl vi tvillingföräldrar inte så "unika" längre hahaha

klart=) jag tycker oxå att det är speciellt=) känner stor stolthet över att vara tvillingmamma!

har märkt av i mammagruppen jag går att dom alla tycker jag har det såååå lätt eftersom mina barn sover hela nätterna utan att äta eller vakna!
-Vad vi avundas dig! säger dom, önskar jag hade det så lätt!
Nåja, det tog drygt 4månader av ingen sömn alls innan dom började sova hela nätterna och jag har trots allt 2! inte så att jag tycker det är så värst jobbigt, men klart man tänker att det hade varit så jäkla lätt med en nu! haha tänk att man kan slänga upp bebben på armen när man ska göra allt och barnet är ledsen, nu? njae inte riktigt så lätt, om båda är ledsna eller arga så kan jag möjligen sitte en stund med båda i knät men det är inte så himla lätt...

En sak jag tror man lär sig snabbt med att ha tvillingar är att man blir inte riktigt lika pjoskig med dom kanske....eller så känner jag!
Att det är okej om dom skriker en liten stund, världen går inte under...dom flesta mammorna jag känner som har en bebis får ju panik vid minsta lilla knyst från barnet!
Jag tror minsan inte det är någon fara med barnen om dom får skrika lite ibland...eller roa sig själva! ..inte så att man låter dom skrika i all evighet men jag tror man blir lite motståndskraftigare! jag tycker verkligen inte om att höra dom skrika men är man upptagen så är man! jag menar om jag badar den ena eller byter blöja och grejar så KAN jag inte ta den andra samtidigt....

Åh så väl jag känner igen mig i det du säger=) våra första 4månader var ett helvete kändes det som och en-två månader till efter det var rätt jobbiga! första månaden spenderades på neonatal eftersom grabbsen kom 10veckor för tidigt, sen 3veckor till med hemsjukvård, sen efter det så sov dom ju ALDRIG samtidigt! fram tills dom var fyra månader sov jga knappt alls och så var dom griniga större delen av dygnet och inget hjälpte...sen började dom sova på nätterna, Hallelujah! men under dag tid var det fortfarande gnäll gnäll gnäll....men sen någon månad tillbaka har dom lärt att ofta roa sig själva! så jäkla skönt att man kan lägga dom en stund i babygymet!

Åh jaaa känner igen mig i att jag tyckte speciellt i början att det var provocerande när folk gnällde över sitt barn om hur jobbigt allt var! det var nog därför jag blir så arg fortfarande när jag hör från andra mammor att jag har det LÄTT för att mina sover hela natten! LÄTT??? I payed my dues av sömnlöshet...och faktum är att jag vet ju inte säkert att dom alltid kommer sova så bra som nu, därför jag njuter extra mycket varje natt jag får sova ordentligt!

Jag förstår inte dem som säger så...att det gick ju så bra så varför älta! det handlar ju om uppdämda känslor man kanske bearbetar genom att få berätta om tiden på neo och så vidare, jag kan inte ens säga att jag förstår hur du hade det alla dom veckorna på Neo med era små och resan med att inte veta om dom skulle få leva eller inte!

När vi låg inne till och med innan pojkarna kom så var alla runt om så himla lugna och alla sa att vecka 30 är en magisk gräns, håller dom sig inne tills dess är det INGA PROBLEM! hur mycket vet man själv liksom? jag tog dom på orden och var inte så farligt nervös mot vad jag var innan vi fick allt konstaterat!
Pojkarna kom ju i vecka 30+1 efter att jag vankat på spec BB i fem dagar...konstigt nog var jag aldrig orolig för deras liv, snarare för hur deras liv skulle bli! och sen gick allt så himla bra, dom klarade sig själva så snabbt med andning och allt så vi hade det nog rätt enkelt!
Men ändå tyckte jag det var fruktansvärt dom första veckorna! Man var ju så oförberedd på något sätt.....

Skönt för oss alla att vi bara har solskensberättelser!
Tror din Sandra ändå är den mest fantastiska med tanke på hur friska och starka barn du har=)

jo mina grabbar hade oxå såna där mininappar på sjukhuset men dom fattade inte grejen med dom heller utan man fick hålla dom i munnen på dom och det försökte vi länge, försökte amma i 8veckor och napp försöker jag fortfarande att få dom att ta, det är väl som dom säger har dom väl bestämt sig för tummen så har dom=( inte min högsta önskan, det är mycket lättare att sluta med napp än tumme eftersom man kan slänga napparna...
Vi har väl dock nästan gett med oss nu! Anakin älskar sin tumme! Tristan har jag fortfarande hopp om men han tar oxå tummen när han är trött...

asså? det har jag aldrig hört, men visst låter det logiskt!
Nu för tiden skaffar ju man barn senare och senare i livet än man gjorde förr så...
Nu räknar jag inte mig själv som en gammal mamma men efter 25 säger dom att kvinnornas fertilitet går ner...