Hej, hoppas ni som väntar snart har väntat klart... Tänkte just på vår resa till Slovakien idag, det är ganska exakt två år sedan nu men det känns som om det vore igår! Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Kram till er alla!
Oj, vad spännande! Grattis! Hoppas ni inte behöver vänta så länge som de som har sina handlingar där nu verkar få göra... Avundas verkligen er som gör om den här underbara resa en gång till! Varifrån kommer era barn? Vi kom också hem med våra tvillingar 2009 men i juli. Tänk att det kommer så många tvillingar från ett så litet adoptionsland!
Kan knappt föreställa mig att ha fyra... Två busiga energiknippen tycker jag själv är ganska lagom,...men jag beundrar er ork och vilja till ytterligare syskon! Pga ålder får vi ju inte heller adoptera fler gånger så även av det skälet är ytterligare en adoption inte aktuell för oss. Trots detta skulle det ha varit fantastiskt att få vara med om det igen. Jag tänkte nog automatiskt tvillingar när jag läste att ni fått ett syskonpar, det kommer ju så många tvillingpar därifrån. Även våra barn är födda i Kosice men de väste upp på ett barnhem ca 1,5 timmes bilväg därifrån, i Medzilaborce sm är en liten stad längst uppe i nordöstra hörnet av landet, på gränsen till Polen och bara någon mil från Ukraina. Antar att vi hade samma advokat oh tolk! Vi besökte dock Kosice några gånger under vistelsen, vilken vacker stad! Vad spännande det måste vara för er att se var ni hamnar nästa gång! Stort lycka till!!!
Hej igen! Ja, vi upplevde barnhemmet på samma sätt som du, Zafarmannensfru. Och i övrigt även förhållaningssättet mot barn som du beskriver...Vårt barnhem var väldigt rent och fint och nytt på insidan men utsidan hade ganska stora renoveringsbehov, dock kändes det inte lika viktigt som hur det såg ut inne. Det var ca 60 barn totalt på barnhemmet uppdelade i grupper om ca 10 barn i olika åldrar i varje grupp.
Överlämnandet av våra barn blev väldigt informellt, först var vi inne i barnhemsföreståndarens rum tillsammans med psykolog, sjuksköterska och annan personal från barnhemmet samt socialsekreterare från regionen och fick ställa frågor samt fick allmän information om barnen (ungefär den samma som det som stod i handlingarna vi fick med barnbeskedet), och så skulle vi gå ut för att se på lägenheten i andra delen av barnhemmet där vi skulle bo de första dagarna tillsammans med barnen. Plötsligt när vi gick över gården i samlad trupp kom våra barn springade mot oss helt utan förvarning, vi blev ganska förvånade och tänkte att det inte kunde vara just våra för så kunde väl första mötet inte bli (vi hade förväntat oss något lite mer formellt som sagt), men jodå, det var faktiskt just våra fantastiska barn! När vi hämtat oss från den första känslomässiga stormen fick vi gå in i lägenheten med barnen och leka under "inspektion" av barnhemspersonalen och socialsekreterarna. Efter en timme eller så fick vi äta lunch med barnen och så fick vi ta över dem även om vi fick stanna kvar i lägenheten tre dagar, något vi inte hade fått information om tidigare så vi hade alla kläder och saker kvar på hotellet. Vi tyckte det var ett bra sätt att få bekanta sig med barnen i deras miljö och med assistans då och då från personalen på barnhemmet, det blev inte så definitivt för någon av oss. Efter tre nätter fick vi och barnen flytta till en stad ca 2 timmars bilväg från barnhemmet, då kom personal och socialarbetare dit i stället en gång i veckan tills domstolsförhandlingarna ägde rum ca 1 månad efter första mötet.
Ja det var fantastiskt men oj så svårt att fatta att det var sant... Stor kram till dig, Blandis, som väntar. Jag hoppas verkligen att det snart snart snart är er tur.
Hej Ekke, välkommen till den här tråden! Tråkigt att ditt IVF-försök inte gick bra. Har själv fem misslyckade sådana bakom mig och när vi bestämde oss för att lämna det och i stället satsa på adoption kändes det som en enorm lättnad för mig. Det kändes så rätt, även om också den vägen är lång och krokig... Grattis till ert beslut, hoppas det går snabbt och smidigt för er! Oavsett vilket land det blir, men det skulle givetvis vara kul med ytterligare en Slovakienfamilj. När vi valde Slovakien 2007 tror jag vi bara var två här på FL som skulle adoptera därifrån så det kändes lite ensamt... Om jag inte har fel befinner sig Blandis just nu i Slovakien för att hämta guldklimpen! Själva fick vi vänta i. 9 månader från det att ansökan lämnades in till BFA tills vi fick barnbesked. Det var för fyra år sedan men jag har förstått att väntetiderna i landet nu är ungefär som då - varierande. Det fanns de som bara väntade i någon månad och de som väntade i nästan 1,5 år, allt beroende på att man matchar föräldrar och barn och alltså inte går i turordning. Hör gärna av dig om du undrar över något! Och lycka till!
Blandis: ja, anade att ni var där eller på väg. Hann inte skriva till dig förra veckan som jag tänkt och önska er lycka till, men det gör jag nu i stället: LYCKA TILL! Tänker extra mycket på er och på den underbara tid som väntar er nu. Jag ryser bara jag tänker tillbaka på hur det kändes att sitta där på hotlet kvällen innan Mötet med barnen, och för att inte tala om hur det kändes att äntligen få träffa dem! Hör av dig när du har tid och lust och hälsa Kosice och advokaten från oss! 
Ekke: låter som ett bra scenario! Kanske inte heller helt orealistiskt. Vi ställde oss i kö för hemutredningen i december 2006, blev klara med utredningen i februari 2008, skickade ansökan till Slovakien i juni 2008, fick BB i mars 2009 och kom hem med barnen i juli 2009. Ganska exakt två och ett halvt år från det att vi anmälde oss hos kommunen. Våra barn är tvillingar och var nästan 3,5 när vi fick dem. Nu fyller de snart sex. De flesta barnen i Slovakien placeras i fosterfamilj ca ett halvår innan de ska adopteras för att vänja sig vid familjelivet, om de nu bott på barnhem dessförinnan vilket jag tror att de flesta gör. Detta var inget vi visste i förväg utan fick reda på när vi kom dit. Det var en ganska ny rutin då och alla handlingar vi fick vid BB visade att de bodde på barnhem. Inte heller BFA visste om det här med fosterfamiljen så vi blev ganska förvånade. Först tyckte vi att det var synd att barnen hunnit knyta an till ytterligare några vuxna mellan barnhemmet och osss och speciellt för så kort tid, eftersom det ju blev en till separation som vi tyckte kändes onödig. Men sedan insåg vi att de gjort så stora framsteg och fått så mycket omsorg och kärlek under halvåret hos fosterfamiljen att det kompenserade det här extra uppbrottet. Jag tror att man nu för tiden alltid placerar barn som ska adopteras i fosterfamilj så det vet säkert BFA om i förväg och kanske framgår det även av dokumenten man får vid BB. Hoppas allt går bra för er nu! EbbaGrön: Ja, Lotus kom med bra input, och mitt tips är som sagt att börja filma eller i alla fall planera filmen i god tid, för 20 minuter på film känns som en hel evighet annars! Vi filmade inne i de olika rummen i huset inklusive det som skulle bli barnens rum, huset från utsidan, jag som vattnade blommor i trädgården, vår gata och samhället där vi bor,vi som gick på bryggan i hamnen nedanför huset och som man såg när vi filmade inomhus, liv och rörelse på badplatsen där vi tillbringar många lediga dagar året om, jag som gungade i lekparken, min man som monterade en gungställning på vår gräsmatta, min man som grillade på altanen medan jag dukade bordet för oss och inbjudna släktingar etc. Vi skrev ner det vi ville ha med på ett papper och filmade sedan allt eftersom det föll sig naturligt och även beroende på väder för utomhusscener. Sedan skulle vi som sagt klippa ihop allt och lägga det i rätt ordning men dator och kamera vägrade samarbeta så vi fick lämna in allt till ett företag som hjälpte oss och klippte ihop en jättefin (och dyr...) film! Så: ja, börja i god tid! Man vill ju självklart att filmen ska bli så bra som möjligt för den ses ju av både myndigheter, barnhemspersonal, barnen och i vårt fall även fosterfamiljen. De vill ju veta vart de kommer att skicka barnet/barnen och hur de kommer att få växa upp, så försök visa hur ni har det och hur ert liv ser ut. Lycka till med filmen och allt annat i adoptionsprocessen!