• Thezz88

    flytta hemifrån.. Hur ska jag berätta det??

    Hej hej!

    Jag är en tjej på snart 22år som fortfarande bor hemma.
    Jag och min pojkvänn som snart är 25år har funderat på att flytta ihpo till hösten. Vi har varit tillsammans i 3,5år så det känns helt rätt..
    Frågan är bara hur jag ska säga det till mina föräldrar och främst mamma.
    Det handlar inte om att vi har en dålig relation utan det handlar mest om att jag vet att mina föräldrars relation är lite si och så...
    Dem är inte osams eller så men de "umgås" inte. Pappa tittar på tv i sovrummet och mamma i vardagsrummet..
    Jag sitter de kvällar jag är hemma i vardagsrummet med mamma och jag vet att jag är hennes enda vän. Hon har verkligen ingen annan och skulle bli helt ensam och jag flyttade. det är nog därför det känns så svårt att säga något. Är så rädd att hon ska bli ledsen eller nåt.
    Jag var nyligen borta två veckor på semester och då får man ganska ofta höra hur hon längtar tills man kommer hem och hur konstigt det känns när man är borta..
    Hon vet nog någonstans att det börjar bli dags för mig att flytta. Jag är som sagt 22år snart, jobbar 75% snart 100% och jag har ett förhållande sedan 3,5år tillbaka.. Så det lär ju hon vara medveten om.. Hon är nog bara rädd för att jag ska säga det, och jag för att säga det..

    Snälla hjälp mig... Hur ska jag göra, Vad ska jag säga????

  • Svar på tråden flytta hemifrån.. Hur ska jag berätta det??
  • Birgitta2

    Min dotter känner och kände samma sak: "Hur skall det gå för dig när jag flyttar?". Hon förstår nu att jag tycker det blir ganska skönt att få rå mig själv och slippa hennes röra överallt, och själv bestämma min tid. Jag umgås inte själv särskilt mycket med folk på min fritid. Jag njuter mest. Min dotter flyttar om ett par dagar. Och visst, det kommer bli jättetomt. Självklart kommer jag sakna våra kvällar när vi brukar umgås. Men hon kommer ju ofta och hälsar på.

    Jag tror säkert det blir en sorts sorg för din mamma. Men den kommer hon över. Er relation kommer växa på ett helt annat sätt också. Ni kommer umgås som vuxna människor och inte som mamma/barn. Min son flyttade för 3 år sen och numera bor han 30 mil ifrån mig! De du!

    Oroa dig inte. Berätta redan nu att du planerar flytta till hösten så hon får tid att vänja sig. Det är ju detta vi fostrar våra barn till: att bli vuxna och leva sina egna liv utan oss.

  • lövet2

    Mjukstarta med "Jag och X har pratat om att börja titta på en lägenhet!" så hinner de vänja sig vid tanken.




  • flickan85

    Dax att klippa navelsträngen. Du kan ju inte bo kvar där för att underhålla dem. Det kanske blir en posetiv sak att du flyttar. De kanske börjar umgås med varandra igen. Mor din kanske tar tag i sitt liv. Skaffar en hobbby,kontaktar gamla vänninor.
    Det låter konstig men de kanske behöver en förändring...

  • Thezz88
    Birgitta2 skrev 2010-04-30 11:54:19 följande:
    Min dotter känner och kände samma sak: "Hur skall det gå för dig när jag flyttar?". Hon förstår nu att jag tycker det blir ganska skönt att få rå mig själv och slippa hennes röra överallt, och själv bestämma min tid. Jag umgås inte själv särskilt mycket med folk på min fritid. Jag njuter mest. Min dotter flyttar om ett par dagar. Och visst, det kommer bli jättetomt. Självklart kommer jag sakna våra kvällar när vi brukar umgås. Men hon kommer ju ofta och hälsar på. Jag tror säkert det blir en sorts sorg för din mamma. Men den kommer hon över. Er relation kommer växa på ett helt annat sätt också. Ni kommer umgås som vuxna människor och inte som mamma/barn. Min son flyttade för 3 år sen och numera bor han 30 mil ifrån mig! De du!Oroa dig inte. Berätta redan nu att du planerar flytta till hösten så hon får tid att vänja sig. Det är ju detta vi fostrar våra barn till: att bli vuxna och leva sina egna liv utan oss.
    det där är precis som jag känner... Skönt att veta att jag inte är ensam..
    Dock så är jag första barnet med och det gör ju att det är lite jobbigare med.. Har en bror som är tre år yngre med..

    Men självklart så ska jag berätta det i tid så att dem hinner vänja sig. Jag funderar på att säga det ikväll.. Men jag vet inte riktigt hur och så vet jag inte hur det kommer att ta sig.. Ska jag berätta det en kväll när jag ska vara hemma hela kvällen eller en kväll då jag jobbar så de får fundera själva?

    Flickan85: Jag bor inte här för att underhålla dem heller. Vet inte vart du fick det ifrån. Det har inte passat sig att flytta inan och nu var min fråga bara hur jag ska lägga fram det...
  • Birgitta2

    Jag tycker du skall  vara rak: "Mamma och pappa, jag och XX funderar på att flytta ihop i höst". Sen får du improvisera alltefter deras reaktioner. Du har lite tur, du har en yngre bror som blir kvar. Det är lite lättare. Det blir värre för dina föräldrar när han väl flyttar för då är ungarna ur huset fullständigt.

    Min sons sambo var sist att flytta. För hennes föräldrar var det inga större problem. Hennes bror hade flyttat nåt år tidigare. Jag tror kanske att du gör problemet större än vad det är. Men du känner din mamma bäst.

    När ni är i den åldern du är, börjar bli vuxen - precis som min dotter - så ser jag att både du och min tös tar på er lite för mycket ansvar för våra känslor. Det ska ni inte göra. Det är vårt problem. Ni skall bara njuta av livet: jobba, umgås med ev sambo, må bra och njuta av ert nya liv! VI måste ta ansvar hur VI mår.

    Hoppas det funkar ikväll när du berättar. Glöm inte uppdatera!

    Varm kram

  • Thezz88

    tack birgitta för dina svar.. det känns så skönt att veta att det finns fler i samma sitts..

    Jo det kasnke är så att vi tänker lite mer på era känslor och framför allt när man är tjej tror jag.. Jo jag vet att det är skönkt att ha en bror som blir kvar hemma, men å andra sidan är jag först och det är med lite jobbigt just det där att det är dags att släppa taget.. :)

    Jag ska verkligen försöka att samla mod i kväll.. Ska fråga hur det är med hyran hos den stora hyresvärden här i stan om det ingår el och vatten och så, och säga att det är för att vi tänkte börja leta lägenhet tills i höst.. Men det är ändå jobbigt..

    Men vad tror du om tid? Ska jag ta de en kväll när jag är hemma eller är det bra att få fundera själv ett tag?
    Som ikväll tex ska jag börja jobba 17,00 min mamma kommer kasnke hem 15,30 eller nått.. Är det en bra dag att säga nåt då? eller bör jag vara hemma och kunna prata om det på kvällen??

  • Thezz88

    nu har jag gjort det....{#lang_emotions_laughing}

    Jag passade på att fråga om vad som ingick och dem tog det självklart toppen..
    Fick lite tips och så med... Känns så skönt att ha det gjort nu.. Nu vet mamma och pappa om att vi har börjat titta och fundera på lägenhet till hösten..

    Tack birgitta för dina tips och stöd.. Kändes skönt att veta att man inte var ensam....

  • Birgitta2
    Thezz88 skrev 2010-04-30 17:00:59 följande:
    nu har jag gjort det....Jag passade på att fråga om vad som ingick och dem tog det självklart toppen..Fick lite tips och så med... Känns så skönt att ha det gjort nu.. Nu vet mamma och pappa om att vi har börjat titta och fundera på lägenhet till hösten.. Tack birgitta för dina tips och stöd.. Kändes skönt att veta att man inte var ensam....
    Vad bra! Nu är det bara att planera för din vuxna framtid! Och du kommer få massor att fråga dina föräldrar om. Det är mycket att tänka på när man skall bo själv.

    Självklart oroade jag mig för min son när han flyttade. Det här med mat, komma upp på morgonen till jobbet. Kommer han städa och hålla rent i badrum? Komma ihåg att betala räkningar? Massor av oroliga frågor. Men allt kom på skam. Maten klarade han finfint. Han städade ofta och badrummet var så rent att man kunde äta på toan nästan. Och han skulle inte komma på tanken att komma för sent till jobbet.

    Vi underskattar er - och ni underskattar oss ibland. Fortsätt sedan att hålla tät kontakt med din familj. Det är jätteviktigt. 

    Kramis
  • Thezz88

    Jag känner redan nu att man har tusen med frågor.. men det är ju skönt att veta att alltid någon vet..
    Och mamma vet ju alltid bäst =) hehe...

    Jag tror med att man växer som människa när man ska klara sig själv.. Det måste man liksom.. Det känns verkligen toppen nu.. Jag längtar massor..

    Nu är det bara att börja kolla lägenheter och börja fundera på möbler och alla prylar som man behöver.. För det är ju en hel del saker s om man bara räknar med finns hemma.. =) Nu måste jag skaffa allt själv.. =)

    Jag hoppas verkliegn att vi kommer att ha en tät kontakt med familjen..

    Ha det bra!!

  • Birgitta2
    Thezz88 skrev 2010-05-03 01:39:36 följande:
    Jag känner redan nu att man har tusen med frågor.. men det är ju skönt att veta att alltid någon vet..Och mamma vet ju alltid bäst =) hehe...Jag tror med att man växer som människa när man ska klara sig själv.. Det måste man liksom.. Det känns verkligen toppen nu.. Jag längtar massor..Nu är det bara att börja kolla lägenheter och börja fundera på möbler och alla prylar som man behöver.. För det är ju en hel del saker s om man bara räknar med finns hemma.. =) Nu måste jag skaffa allt själv.. =) Jag hoppas verkliegn att vi kommer att ha en tät kontakt med familjen.. Ha det bra!!
    Igår flyttade MIN dotter. Hon hann inte skruva ihop sängen, så det blev min soffa inatt. Nu är det småplock kvar och sen är det bara att boa in sig. Det känns i mammahjärtat när sisten försvinner - men det är ju så det skall vara. Man får ses ofta så övergången blir mjuk.

    Min tös har en hyfsad lön och började handla ett par månader innan flytt. Hon köpte lite grand begagnat, men soffa, tv, dammsugare och gardiner etc är ju nytt. Porslin, bestick och kastruller etc handlade hon på IKEA. Listan är oerhört lång. Men det tar också tid att bygga ett hem. Vissa blir aldrig riktigt klara.

    Lycka till med din flytt i höst.
Svar på tråden flytta hemifrån.. Hur ska jag berätta det??