Min lön som undersköterska är hemsk!

Ööö dålig lön, drvier du med mig? :)

Jag har jobbat som uska i 4 år och är 26 år, jag har 19.000 plus ob i lön. Jag tjänar mer än vissa på min avdelning som har jobbat längre än mig och är äldre tilloch med!

Min lön är kass! Hade velat ha 20.000-23.000 plus ob i alla fall... det är ju som sagt gymnasieyrke utan vidare utbildning!

Jag pluggar nu till ssk i tre år och vet att det är värre där kan nog inte förvänta mig att jag ska ha mer lön än vad jag har nu som uska, men jag kommer vara stenhård! Då jag tycker att ssk ska inte tjäna under 25.000 plus ob! Sen om man kommer dit med en gång det är frågan?

Men du kan nog inte klaga på din lön!  Ingångslönen är ju som sagt 17.000 och du ligger långt över den! Visst det kan tyckas lite med 19.000, men då ska alla andras höjas eftersom dom har mer erfarenhet och är kanske äldre än dig!

Har inte läst allt, så någon har kanske redan nämnt att ingångslönen för en uska minst ska vara 18 000 kr.. När jag var klar uska fick jag en lön på 16 300 kr, detta för 3-4 år sen.. På ett jobb jag hade innan jag började plugga igen så hade några ssk MINDRE än vad uskorna hade i snitt.. Så ts, 19 000 kr i lön med 2 månaders erfarenhet är ändå ganska bra.. Man blir inte rik på pengar i detta yrke, men man får ut så himla mkt mer...

För att svara på TS fråga så nej, jag tycker inte att det är okej för ett så ansvarsfullt och slitsamt yrke som det alltid är att arbeta med människor, speciellt såna i utsatta situationer som de ofta är i vårdyrket generellt. Jag är utbildad undersköterska som började jobba 2004 och har som många andra suttit med människor i svår kris, i livets slutskede, slitit halvt ihjäl mig och min rygg för att förflytta 120-kilos-personer eftersom det varken funnits tid eller personal att använda t.ex. lift m.m. m.m... Nu var det ett par år sen jag arbetade som undersköterska så jag minns inte exakt lönen (eller så har jag förträngt den?), men den låg inte på mycket mer än den du beskriver TS. Det var vad som fick mig att sadla om och byta yrke helt till förskollärare. Inte för att det kommer att ge mig några guldbyxor det heller, det är jag fullt medveten om, men där slipper jag betala med min kropp och jag kan komma och gå till jobbet med ett leende varje dag istället för med ett nötande magont p.g.a. den konstanta känslan av otillräcklighet och att inte känna sig det minsta uppskattad.