Bebis på väg 2011

Tack Skorpan! :)

Äntligen är Edith här! Hon föddes kl. 18.40 på BF+9. Här kommer en liten förlossningsberättelse för er som gillar sånt :)

Jag kände inga förvärkar eller värkar på morgonen eller natten innan utan bara ett konstigt tryck mot urinblåsan så vi ringde förlossningen som ville att vi skulle komma upp och kolla så att det inte var urinvägsinfektion. Men då var jag visst öppen 4 cm!

De erbjöd smärtlindrig och inskrivning på en gång, men vi var ju helt oförberedda och hade inte med oss väskan eller nånting så vi åkte hem en stund och packade och grejade. Knappt ont. Åkte tillbaka tre timmar
senare, började känna litegrann. Fick bada en timme och vips 8 cm, sen tog jag några värkar lutad över sängen och några över gåstolen. Testade lite lustgas mest för den roliga effekten. Vet inte om den hjälpte så mycket. En liten stund senare så var det 10 cm och dags att krysta.

Men sen slutade det gå bra och det blev lite mer dramatik. Jag tyckte att det var 10 cm hur länge som helst. Tänkte "men då ska det ju snart vara klart?" Hon ville inte snurra rätt i förlossningskanalen så jag krystade i 1,5 timmar utan att hon rörde sig. Hon vände ansiktet uppåt istället för neråt som de tydligen ska. De satte in två olika sugklockor som först inte tog eftersom hon hade huvudet lutat framåt så de fick bara tag om pannan.

Det tog för lång tid och sen sa dom att kommer hon inte med nästa värk så måste vi snitta, men då kom hon som tur va! Hon mår bra men är väldigt sårig på huvudet av sugklockorna.

Skulle lätt kunna föda igen nästa vecka (om det var en snällare bebis som vänder sig åt rätt håll!) Latensfasen märkte jag inte, öppningsskedet var jobbigt men inte alls outhärdligt, krystandet (på slutet, när det gjorde resultat) var fantastiskt befriande och kraftfullt och den brännande känslan när hon äntligen kom var magisk eftersom det var "sista chansen" innan ett akutsnitt. Det var bara de olönsamma krystvärkarna jag gärna låter bli till framtiden...!

Just nu när jag skriver detta (på iphonen) halvsitter jag i BB-sängen med en sovande varm blöjbebis mot bröstet och världens bästa sambo som äntligen får sova en stund bredvid oss i sängen. Jag är världens lyckligaste människa.