vi unga med PCO nr 2

Hej!
Jag fick min diagnos i maj efter drygt ett halvt år av graviditetsförsök. Sökte pga utebliven mens, gjorde vaginalt ultraljud och fick på så sätt veta vad som var fel.

Lite skönt var det på ett sätt för jag har sedan jag slutade med p-piller undrat över alla nytillkomna finnar och varför mina redan stora vader blir större och hårdare.... de är numer stenhårda och musklerna syns mer än väl, inte så himla sexigt.

Just nu går jag och nojjar över att mitt hår kommer falla av.

Jag blev gravid för 3 år sedan, och valde då att avsluta min graviditet, något som känns mycket bittert nu. Jag vet att jag inte få tänka så, men man kan ju inte låta bli.

Min doktor skrev ner "pco" på en lapp och sa åt mig att gå hem och läsa på själv vad det var, vilket kanske inte hade varit min taktik om jag var läkare. Han tycker även att jag ska prova att gå ner i vikt. Jag har ett högt BMI (29) men har alltid tränat massor och har nog rätt stor muskelmassa. Har i inte så jättehög fettprocent som man skulle kunna tänka sig... Har alltid varit mullig och det har kännts hopplöst (!) att gå ner, men nu har jag tagit tag i problemet med mer motivation. Jag rider 5 dagar/vecka och tränar kondition 3-4 pass/vecka och springer nu milen på 65 minuter. Har gått ner 3 kg i vikt hittills och satsar på mer. Väntar med spänning på om mensen kommer tillbaka.

Känns fint att ha hittat likasinnade här som förstår vad det handlar om.

Fortsättning följer....

Tacktack!!

När jag var hos doktorn så fattade jag inte riktigt vad han pratade om. jag tänkte att "jag har ju blivit gravid förut så det är säkert ingen allvarlig", sen när jag kom hem och läste på så fick jag en chock. Jag såg mig själv framför mig; hårig (på kroppen) inget hår (på huvet), ölmage och amputerat ben efter min diabetes.... Men nu har jag läst på mer och känner mig något lugnare...

Läste nyligen att det kan hjälpa att bara gå ner några få kilon för att få balansen tillbaka... hoppas, hoppas. Men som sagt. Nu är motivationen i topp.

Hej!

Det var min kille som läste det där med muskler och sen visade mig. Man bygger tydligen lättare muskler då man har mer testosteron... Nice om man gillar stora muskler. Han försökte verkligen muntra upp mig: "Ja, men det finns ju positiva saker också....". Han är den sötaste, men just då kunde jag inte se något positivt i det.

Klart att man ska vara stolt över sina vadmuskler. Jag är rätt nöjd med att vara stark! Jag vet att man inte ska kolla för mycket på kilona, men det är svårt att låta bli. Har gått ner från 74,2 till 71.3. Bara 11,3 kg kvar om jag ska landa på det BMI som doktorn vill vilket är under 25.

Du har rätt. Det var inte helt rätt med barn just då. Jag visste ju inte då att jag träffat mannen i mitt liv!

Försöker du bli gravid?

Hej allihop! Jag har inte varit särskilt aktiv på ett tag, men skrev en del när tråden var relativt ny. Fick veta att jag hade PCO i maj förra året. Blev så klart ledsen men tog doktorns råd och satte fart med en strikt och hård diet och ökade min redan rätt höga träningsdos rejält och skaffade mig en PT. Gick ner från 74.4 kg till 65 och fick fart på mens (och ägglossning). Den var dock oregelbunden under hösten. Hade totalt 3 menstruationer.
På nyårsafton skulle jag och min sambo på en stor fest och "för säkerhets skull" så tog jag ett gravtest som var positivt!!! Kan efter alla försök fortfarande inte tro att det är sant så har väl totalt tagit 5 test... alla positiva.
Nu är jag någonstans mellan vecka 13-16 och väntar spänt på ultraljudet i slutet på mars för att få se så att allt är bra därinne.

Hoppas kunna inspirera kanske i alla fall någon med PCO som har några kilo att gå ner att prova viktminskning för att få fart på ägglossningen. Jag delar gärna med mig med tips och råd, här eller på mail.

Lycka till allihop!