• Anonym

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Anonym (Hottie) skrev 2010-08-19 17:02:33 följande:
    Ja, Noraa, du säger så otroligt mycklet klokt, också i den andra tråden jag följt. Det du skrev, dina oerhört välformulerade och nyanserade inlägg satte ord på mina grumlig känslor som gäckat mig det senate halvåret. Jag orkade, eller vågade inte för den delen reda ut för mig själv hur jag kände inför insikten att "Herregud, jag stod i kyrkan inför Gud och allihop och lovade att vara trogen till döden skiljer oss åt". Hur tänkte jag där?!? Jag måste haft en jävligt bra dag..
    Kan du länka till den andra tråden du skriver om, jag kan inte hitta den? Skulle gärna läsa.
  • Anonym
    StinaFia skrev 2010-08-20 16:20:18 följande:
    Dessutom tycker jag nog en människa är mer intressant och komplex än en kaka...

    Är inte den metaforen något man kläcker ur sig om man inte funderat så mkt..?
    Enkla sanningar som kan levereras i käcka oneliners är ju oemotståndliga, eftersom man kan ge ett bidrag till diskussionen utan att behöva aktivera hjärnan en sekund.

    Jag tycker iofs också att ickemonogami verkar svårt och kanske omöjligt för många, men att förenkla det till en slogan är ju bara löjligt.
  • Anonym
    Anonym (cyniker) skrev 2010-08-20 22:15:38 följande:
    Metaforen bygger på att det alltid är en och samma kaka man inte kan både äta och behålla. Inte en av många i en kakburk, utan EN. I praktiken betyder det att om man väler en (åtråvärd) sak, väg etc, så väljer man bort en annan. Det är som Yin och Yang eller vilken dualistisk princip som helst.
    Eller svart och vitt, det blir tydligt. Om man försöker avstå att välja blir det grått, det betyder att man förlorar både svart och vitt.

    I ett aktivt och kompromisslöst val ingår att avstå – från något. Man kan försöka intala sig, på ett intellektuellt att man inte gör det, men i praktiken är det omöjligt.
    Att man avstår något om man väljer något annat är nog alla överens om. Men VAD man avstår i ett aktivt och kompromisslöst val är själva frågan här. Måste man nödvändigtvis avstå sin partner om man väljer att ha sex med andra? Det beror ju på partnerns inställning, naturligtvis, och är inte en fråga om en logisk nödvändighet.

    De som använder kakmetaforen gör det som om det vore en allmängiltig lag, fastän det bara är ett uttryck för deras individuella önskan att få ha sin partner helt för sig själv. Det har alltså inget med andra tillvaro i sig att göra. 
  • Anonym
    Anonym (cyniker) skrev 2010-08-23 21:23:03 följande:
    Men det finns ingen anledning att ytterligare krångla till den väldigt enkla och prosaiska kakmetforen som , trots sin simpelhet, i verkliga livet kan ha rätt intressanta implikationer.
    Nej, det tycker jag inte att den kan ha. Kakmetaforen har aldrig observerats ha en annan funktion än ett dåligt substitut för eftertanke och nyansering.
  • Anonym
    Anonym (Hottie) skrev 2010-08-26 11:10:43 följande:
    Hur jag nu ska kunna förklara det för honom? Vi pratar mycket om detta, men jag närker att han är väldigt obekväm och mår dåligt efteråt. Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag sluta vara ärlig, hålla upp en fasad av att jag visst är nöjd med bara honom, resten av livet, eller ska jag fortsätta vara ärlig med vad jag känner, och låta honom må dåligt? Det kanske ingår i hans bearbetning av det hela, han kanske måste få må dåligt också? Annars får ju jag bära hela bördan, det är väl inte schysst i längden?

    [...]

    Så hans bekvämlighet gör att jag klättrar på väggarna, gnisslar tändera och dunkar huvudet i väggen, medan han lugnt  och bekvämt kan luta sig tillbaka nöjd med att han tycker det är onödigt att ha sex med andra. Hade jag fått vara fri sexuellt hade jag blivit lyckligare, gladare, vitalare och en tusen gånger roligare fru.
    Jag känner igen mig precis i det här.. När den andre är nöjd med traditionell monogami kan man inte ens hoppas på en förändring utan att man driver igenom den själv, och det är oerhört svårt. Man tvivlar på sig själv och om det är värt det, men samtidigt går man varje dag och våndas över att det faktiskt inte är SÅHÄR man vill ha det. Och man får dessutom bära det själv eftersom det bara blir så otroligt dålig stämning så fort ma tar upp det. Ibland blir jag arg och undrar hur partnern kan vara glad med något som jag vantrivs med. Spelar det ingen roll vad jag vill och känner? Vem ska rätta sig efter vem?
  • Anonym
    Dorian Ertymexx skrev 2010-08-29 09:12:35 följande:
    Join the poly side. We have cookies. :P
    Dorian, smart som du är och allt, noraa är nog med på det hela men hennes kille känner inte lika. :/

    PS Har ni även prinsessbakelser? :)
  • Anonym
    StinaFia skrev 2010-08-30 18:14:14 följande:
    på andra sätt. med tanke på hur svårt det stundtals kan vara att sy ihop jobb, intreesen, viljor osv på bara 2 vuxna kan jag bara föreställa mig hur det skulle vara med 3 eller fler :/
    hur blir semestern, tex?

    som sagt; jag dömer ingen, snarare  hyser jag en viss beundran för er som får ihop det :P
    Oavsett om man är poly eller ej så hanterar man ju ständigt flera olika relationer. Sin partner, eventuella barn, nära vänner, släktingar etc. För mig är det ingen väsentlig skillnad i att ha en till kärleksrelation utöver den första. För mig är det faktiskt ingen väsentlig skillnad mellan djup vänskap och kärlek, eller mer korrekt: det är nog för mig omöjligt att säga när en vänskap övergår i kärlek.

    Vare sig jag vill eller inte så har jag redan flera relationer, och jag är inte intresserad av att strypa en relation därför att jag redan har en annan. Så fungerar inte jag. Om det här gör mig till poly eller bara en fladdrande monogam spelar mindre roll. 

    Jag har försökt men kan inte riktigt förstå vad det är jag borde ha en enda av för att kvalificera mig som monogam. Det låter kanske knasigt men så är det.
  • Anonym
    StinaFia skrev 2010-08-31 11:12:35 följande:
    ja det spelar mindre roll.

    troligtvis handlar min situation mindre om min personlighet och mer om de känslor jag hyser för min make. jag är helt enkelt så uppfylld av kärlek till honom att jag har svårt att föreställa mig det möjligt att få kärlekskänslor för någon annan.
    Jag har funderat så oerhört mycket på om det jag känner för min partner egentligen inte är kärlek just eftersom jag inte känner något hinder av det slag du beskriver. Jag har dock kommit fram till att jag absolut känner kärlek för min partner OCH för andra. Jag blir, precis som noraa, förvånad när folk förklarar sin monogami som något starkt och omisskännligt. Det är faktiskt just genom andras beskrivningar av sin väldigt tydliga och otvetydiga monogama känsla som jag insett jag är ganska så ickemonogam.

    Jag har haft perioder när jag varit helt inne på min partner och verkligen inte intresserat mig för andra, men det "går alltid över" så att säga. Maniska perioder. 
  • Anonym

    Fråga: Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Mitt svar: Monogami - utan tvekan.

  • Anonym

    Jag har ingen sådan överenskommelse i mitt förhållande, men för mig personligen känns det som att det behövs ett mycket stort förtroende för varandra för att det ska kunna fungera, och att förtroende kommer ganska långsamt. Därför tänker jag att det mer troligt kan fungera i ett långt förhållande, snarare än att postulera det från början så som många menar att man bör göra för att relationen inte ska "växa fast" i monogami/slutenhet.

    Och man kan kanske närma det sig från två håll - känslomässigt eller logiskt, där det logiska är just resonemanget att man inte vill begränsa sin partner eftersom det egentligen inte finns något skäl till det. Det känslomässiga är svårare att ta på och formulera. För mig fungerar det ofta så att om jag resonerar logiskt så beror det på att jag delvis saknar känslomässig förståelse.

    Jag är ofta osäker i början av en relation och skulle nog inte vilja ha "oreglerad öppenhet" från start. Å andra sidan tycker jag mig bli väldigt trygg och tolerant efter en längre tid så att jag kan tänka mig väldigt mycket utan att bli orolig för att min partner bara ska lämna mig.

    Men nu resonerar jag ju till viss del rent logiskt. Jag skulle vilja ha öppenhet men jag skulle vilja närma mig det väldigt försiktigt. Och det måste vara med rätt partner, där jag förstått att jag verkligen är omtyckt.

  • Anonym

    Förresten: vad är fel med ryggdunkningar? Borde vi spotta på varandra istället?

    Jag dunkar TS rygg iaf, det är ett som är säkert. 

  • Anonym
    Anonym (cyniker) skrev 2010-09-01 20:17:05 följande:
    Ingen har sagt att det är fel. Bara väldigt - kompakt. Och, sorry men jag fortsätter att agera gossen Ruda, väldigt – beskäftigt.
    Rudan är en fisk, och ingen förstår vad fiskar säger. Är det din avsikt?

    Att det finns utrymme för tvivel och vånda kring de här ickemonogama funderingarna har nog alla i tråden väldigt stor erfarenhet av, så behovet av någon som kryptiskt påpekar det naiva är väldigt litet tror jag. Du upplevs nog som tjatig även om du skriver ett enda inlägg, eftersom ditt budskap redan återges överallt utom just i denna tråd. Det är bara HÄR du är en tapper sanningssägare. I resten av världen är du bakgrundsbruset. 
  • Anonym
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-09-06 14:17:55 följande:
    Men jag kan ha den där tokiga och galna känslan ganska ofta. Först nu jag börjar förstå att andra inte är så. Jäkligt tråkigt för er andra som inte upplever det så ofta som jag. Vill poängtera att detta är känslor jag har till min fru och inte att jag får det mot andra stup i ett.
    Jag blir såväl förälskad i andra som nyförälskad i min sambo titt som tätt. Men det vore ju onekligen mycket lättare om jag bara kände så för min sambo. Så är dock icke fallet.

    Det ter sig för mig omöjligt att selektera förälskelsekänslorna så att de t ex enbart dök upp för min sambo. Finns de där så finns de där för (potentiellt) flera personer. 
  • Anonym
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-09-06 20:32:38 följande:
    Jo fast jag sa inte att jag inte kunde bli förälskad i andra också.. Glad
    Ah okej jag tolkade dig som i någon mening monogam men jag kan ha blandat ihop alla här i tråden :)

    Men iofs, förälskad i andra blir väl många monogama också. Jag känner mig dock inte monogam. Nåväl :)
  • Anonym
    rohan skrev 2010-09-14 18:48:50 följande:
    Som sagt klarar du inte att leva i ett monogam förhållande och du inte kan respektera din partner och måste svina ner dig och slampa till det för din partner som älskar och litar på dig genom att bedra förnedra samansvärja mot partnern med andra personer så ska du inte leva iett monogamt förhållande var ärlig mot din partner så han vet vad du går för.
    StinaFia skrev 2010-09-14 12:18:09 följande:
    har du levt med sex tex 1 ggr/månad i flera år, trots att du själv vill ha sex varje dag?
    Som sagt klarar du inte inte att leva i ett monogamt förhållande och du inte kan respektera din partner och måste svina ner dig och slampa till det för din partner så elakt och egocentriskt genom att bedra samansvärja fönedra din partner med dem personer du bedrar din han med så ska du inte leva i ett monogamt förhållande var ärlig mott dina partner så han vet vad du går för och vem du egentligen är och vad du är kapabel att göra och gör mott honom.
    och dömer man sin partner så hårt kanske man ska vara öppen med det också?
     Man skulle ju kunna tro att det finns något mer än troheten sexuellt i ett förhållande

    För övrigt ser jag ingen mening med värdeladdade ord  som slampigt och dylikt. 
    rohan skrev 2010-09-14 12:01:11 följande:

    Om man inte kan vara monogam ska man inte påbörja ett monogamt förhållande och sen försöka ursäkta svinaktigt elakt och respektlöss otrohet med att man inte kan vara monogam en sån bortförklaring av ett beteende som förbilligar och förljuger den person som bedrar finns det inga ursäkter för.


    Det handlar kanske inte om ursäkt utan förklaring? 
     
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?