Vad prioriterar du, sex eller monogami?

Jag tror att jag hade blivit oerhört stressad av att diskutera min låga sexlust, eller snarare blev det. Egentligen är det rätt löjligt att diskutera det och analysera detta. Man har den driften man har, sedan, om man vill, kan man kanske hitta som gör att båda blir tillräckligt nöjda.
Man kan aldrig tjata, analysera, diskutera fram något som en annan inte har. Mitt ex, som ansåg att det var fel på mig, var väldligt mycket för att diskutera och analysera faktiskt och det blev som du skrev, man hamnar i ett rejält underläge, inte för att man inte kan diskutera, utan för att man inte kan bli den person som en partner önskar att man var.
Jag har en sambo som avskyr att dansa, han kan dansa, men skyr detta som pesten. Jag har ingen större önskan mer än att dansa med honom (och skall jag vara riktigt ärlig, så finns det något som jag verkligen blir tänd av så är det att dansa med den jag verkligen älskar)
Jag har sagt det till honom, han vet om det, men än har det inte hänt att han har dansat med mig, förutom den gången vi träffades. Jag skulle kunna ta upp detta till diskution, jag skulle kunna påpeka att det kanske skulle ge väldigt mycket tillbaka i vårt samliv. Men jag gör det inte, för att jag har talat om det för honom och där ligger bollen nu hos honom (jag påminner honom kanske någon gång i halvåret, inte oftare, och då inte mer att jag talar om för honom att han vet vad jag verkligen kan komma igång på).
Men jag ser det inte som ett problem, bara konstatera att det är så.

Det här är mycket intressant!

Oftast är det ju så att den med högre sexlust äger problemet, eftersom det är den som upplever den diskrepans som föreligger i lusten som ett problem.
Diskussionerna som följer kommer dock som regel att handla om den med låg sexlusts problem. Det är inte lika ofta man ställer frågan om varför någon har så stark sexlust.
-Varför vill du så ofta?
-Varför upptar sex så stor plats i ditt liv?
-Vilka behov av ömhet, närhet är det egentligen som behöver fyllas, som du tror bara kan fyllas med sex?
-Kan du se några alternativ till sex?

Själv sällar jag mig till skaran med något större lust och håller själv på att fundera på dessa frågor. Det är ju inte så at sexlust är statiskt. Inte heller är det någonting man inte kan påverka.

Jag tror som de flesta att ett rikt sexliv är en oerhört positiv ingrediens i vilken par/poly relation som helst men BARA ett gott sexliv förslår ju inte heller. Kan man kommunicera väl på det sexuella planet blir det mycket lättare att kommunicera även på andra områden. Det är väl inte på något sätt givet att vi måste ha så mycket sex hela tiden. Vilka behov fyller det för dig och för mig, egentligen.

Lust föder lust och olust gör det samma. är man på helt olika våglängd sexuellt blir sexlivet lidande och det är svårt att bryta dåliga vanor. Det görs dessutom svårare av att det som är ett stort problem för den ene inte är ett problem för den andre. Följderna blir dock oftast att det blir ett problem även för den andre eftersom den som har problem inte direkt är harmonisk, vilket i sig blir påfrestande.

Jag tycker, och många med mig, att Noraa vädligt ofta har kloka saker att komma med. Ur ett sociokulturellt perspektiv är det kanske inte så svårt att förklara den monogama hetronormen i samhället men ur ett biologiskt mänskligt perspektiv är jag långt ifrån övertygad om att det är särdeles listigt av oss människor att försöka leva efter denna konstruerade norm.

Att jämföra behovet av sex med behovet av mat haltar betänkligt. Att jämföra det med en hobby blir också galet. Det rör sig möjligen i gränslandet mellan dessa två. Det går alldeles utmärkt att leva ett helt liv utan sex. Personligen tror jag kanske inte att ett sådant liv blir särdeles roligt men att döma av många här på FL är det ju inte så lätt att leva ett liv med sex heller.

Jag tycker ändå att det är intressant att en stor sexlust inte ses som avvikande eller problematiskt annat än att det är frustrerande om man lever ihop med någon med mindre sexlust. I de flesta fall cirklar diskussionerna i dessa fall kring hur sexlusten skall kunna ökas, snarare än att minska den hos den med större lust.

Så tänker jag också, men vad gör du med den lust eller sexuella energi du har över när din man är mättad?

Det är den energin jag skulle vilja vara fri att spendera själv, alltså utan att min man blir bortvald eller försakad.

Så tänker jag också, men vad gör du med den lust eller sexuella energi du har över när din man är mättad?

Det är den energin jag skulle vilja vara fri att spendera själv, alltså utan att min man blir bortvald eller försakad.

Okej, med det låter ju väldigt bra! Vilken pärla till man du har! Så hade jag också velat ha det. Och jag tror faktiskt att om jag hade friheten så hade mina skavsår av monogamin lindrars avsevärt. Jag tror inte att jag hade knullat runt helt besinngslöst utan just när man hamnar i ett kraftfält av kåthet, och det gör man juu inte sådär jätteofta i praktiken. Bara för att jag har ett pass drar jag ju inte utomlands så fort jag får chansen liksom...

Kaka-metaforen i all ära, men från en viss synvinkel är den egentligen rätt förolämpande.  En kaka konsumerar man eller låter ruttna, torka ut, bli dålig på något sätt med tiden.  Är en medmänniska, speciellt någon man har nära något man konsumerar?  Eller hens känslor?  Jämförelsen haltar rätt ordentlig, vilket egentligen gör det till en rätt usel metafor.

Mvh,
Richard

Hur ser ni på allt annat i förhållandet då? Själv lever jag i en parrelation och jag förutsätter att vi båda sätter varandra främst. Jag vill inte att någon av oss har sex med någon annan och jag hade inte heller klarat av om någon av oss hade en djupare relation med nån annan än just vi två. Tex om jag hade ett problem, att jag väljer en annan människa än han (om det nu inte är ett problem som någon annan kan lösa, ja ni fattar).

Jag skulle tycka att det tog väldigt mycket kraft i en relation att skaffa sig en sexpartner man måste träffa också. Hur hinner man med detta? Jag skiter ju i om andra skaffar andra men skulle min man eller jag göra det skulle vår relation vara slut. Skulle jag söka efter en annan skulle detta innebära att jag inte vill ha min man mer. Jag vill inte ha sex utan kärlek, så är det bara!! (tur för min man va!)

Metaforen är så intressant och kompelx som man väljer att tolka den. Som de flesta gamla ordstäv ligger det naturligtvis mer i det än det kan förefalla. Först när man till fullo erfarit effekten kan man ropa Eureka!!
Det är som Prousts Madeleine-kaka... hör även han till skaran som "inte funderat så mycket", tro?

Metaforen bygger på att det alltid är en och samma kaka man inte kan både äta och behålla. Inte en av många i en kakburk, utan EN. I praktiken betyder det att om man väler en (åtråvärd) sak, väg etc, så väljer man bort en annan. Det är som Yin och Yang eller vilken dualistisk princip som helst.
Eller svart och vitt, det blir tydligt. Om man försöker avstå att välja blir det grått, det betyder att man förlorar både svart och vitt.

I ett aktivt och kompromisslöst val ingår att avstå – från något. Man kan försöka intala sig, på ett intellektuellt att man inte gör det, men i praktiken är det omöjligt.

Självklart FÅR de renodlat monogama par som endast har sex med varandra något, de inte bara AVSTÅR från sex med andra (grundfråga).
Samtidigt är det befängt att tro att dessa par har mindre lust till andra än de som säger sig "inte vara monogama". Många, de flesta, kanske alla människor har lust till andra – och många, de flesta, kanske alla vill även själva vara "den enda" för sin partner. Rätt svårkombinerat.

Samtidigt är det befängt att tro att dessa par har mindre lust till andra än de som säger sig "inte vara monogama". Många, de flesta, kanske alla människor har lust till andra – och många, de flesta, kanske alla vill även själva vara "den enda" för sin partner. Rätt svårkombinerat.

Kakmetaforen i sig är ett nollsummespel. Däremot är det inte alls säkert att den används i sammanhang som är det. I det här fallet är ju frågan vad kakan är. Är kakan sexet i sig? Är kakan en viss specifik känsla? Är kakan hela "samlevnadskontraktet"? Innan man klart kan säga vad den är så går det inte att säga om den är användbar. Ofta tror jag att felet som begås är att olika saker likställs vilket får en att tro att det bara finns en kaka. Fru P nämner lust och åtrå. Likställer man dessa så lustar man efter den man åtrår och åtrår den man lustar efter. Ser man begreppen som skilda från varandra så kan man lusta utan att åtrå och åtrå utan att lusta. I den svenska normalkulturen gör vi ingen åtskillnad. Ibland gör vi till och med kopplingen så stark att vi tror att vi måste åtrå den som inger oss lust. Därför får vi också problem om vi tror att partnern inte känner lust för oss då hen då inte heller åtrår oss.