Dumpad av mitt livs kärlek - hur överlever man?
Det var precis som om jag läste ur mitt egna liv, när jag läste det du skrivit.
Håller på och går igenom samma sak som du.
Vi hade också ett underbart förhållande och vi flyttade ihop i min lägenhet.
Vi hade dock bägge jobb och jag har bra ekonomi.
Vi hade det jättebra i ett och etthalvt år, han friade och vi förlovade oss, pratade barn och gick på husvisningar.
Han åt medicin för sin ångest och depression och jag började också med tabletter för min ångest och oro.
Men sedan började han förändras. Han fick vänner och var ute och festade, han började träna mycket och träffa folk.
En dag så glömde han att logga ut ur sin Facebook och då fick jag läsa det han skrivit om mig.
Att jag var ointelligent, inte skulle bli en bra mamma till hans barn, att jag inte var som alla andra och att han planerat en separation i flera månader. Konfronterade honom och han flyttade till sina föräldrar.
Gav dock honom tid, i sju månader, för att bestämma sig vad han kände.
Igår hämtade han äntligen sina saker.
Detta är inte min Mikael. Detta är någon helt annan. Detta är inte mannen jag förälskade mig i.
Jag tror på att han har en psykisk störning, han kommer alltid att äta sina mediciner, han kan stänga av sina känslor och bli någon helt annan. Han kommer aldrig att kunna ha ett normalt förhållande och känna kärlek, för att han har ingen aning om vad det är.
Det kommer att ta tid att komma över allt, men jag är inte nedslagen. Tårar är bra för att rensa, men inte hur mycket som helst. Det är det inte värt.
För att inte känna mig så ensam, har mina vänner och min familj tagit sig tid för att finnas där för mig. Att prata om det hjälper, min mamma och pappa är helt gudomliga när det gäller relationer, trohet och ärlighet. Att kramas med vänner är det bästa som finns. Jag har även börjat ta mitt körkort, för att skringra tankarna.
Det du måste tänka på är att du duger som du är! Du är bäst och låt aldrig en man låta dig tro något annat.